Nu blev mitt "här är hela boken om mitt påsklov-inlägg" ganska negativt och utdraget mot slutet. Så jag avslutade dravlet innan jag hade kommit till det viktigaste!
här kommeré!!
Jag har börjat att dricka kaffe!
Jupp!
32 år om 8 månader och uppvuxen i Norrbotten.
Det var som på tiden kände jag.
Jag ger det ett försök.
Det näst viktiga var ju alla fina bilder jag tog under resans gång.
Men det får vänta en stund. 2/3 av bilderna ligger nämligen på farsans hårddisk...hemma i Öjebyn.
Puss och kram!
måndag 16 april 2012
Påskfirandet...och lite fula ord.
Hej gott folk, jag hoppas att er påskhelg varit lika förträfflig som min egen.
Jag åkte upp till Sthlm och sedan vidare mot Älvsbyn i djurkupé. Sittplats till trots så kändes resan kort för jag hahde turen att få två jättetreliga medresenärer. En hund med tillhörande man, bördig från Luleå och en kvinna från tyskland som skulle besöka sin pojkvän. Väl framme i Norrlands pärla- Älvsbyn, jäklans tidigt på morgonen, så hämtade min syrran upp mig. Vi for direkt till min pappa och dumpade kattfan.
Sedan åkte vi vidare till mormor i Öjebyn och dumpade min packning. Ärligt så är hela den dagen som i ett töcken men jag mins att _något_ gjorde vi allt. Jag tror att jag målade vattenfärger med Max och åt pizza med Max, syrran och Robban.
Nästa dag åkte vi till Stugan. Robban, Max, brorsan och farsan for dit först med kissekatterna. Jag, mormor och syrran körde dit senare på kvällen. Det var riktigt trevligt. Nästa dag for vi ut med skotern och pimplade. Max drog upp flera fiskar tillsmmans med mig. Vi fick nog 10-15 stycken som nappade och fick kastas tillbaka i sjön. Vädret var helt otroligt. Till min glädje hann vi under dagen även besöka Koppsele och även träffa våra syssling Linda och hennes familj och föräldrar. Det är ju inte varje dag.
Mormor gjorde plättar åt oss och bjöd på sin hemlagade sylt. Nästa dag blev det ännu mer skoter och vi skulle försöka ta oss till ett ställe men fick avbryta. Men det blev en rejäl tur ändå. Blev stekt pannkaka på utegrillen innan jag, mormor och syrran packade oss in i bilen för att fortsätta vidare till Gällivare.
Åh herregud, det var en vacker men lång körning. E45:an förbi Porjus. Såg lite renar, mycket färre än vad vi väntat oss, men någon fastnade på bild. Väl framme i Gällivare kommun så lämnade vi av Mormor hos en av sina systrar i Malmberget innan vi åkte till vår kusin i Gällivare. Vi köpte pizza. Eftersom det var flera år sedan vi sågs senast så blev det en hel del catching upp innan vi slutligen stupade isäng. Nästa dag fick vi äntligen träffa på Adrian, hennes pojke som är i samma ålder som Max. Det är första gången jag ser honom sedan Max dop och då var han bara som ett litet russin i Bellas famn. Han är så otroligt lik Bella, så som jag kommer ihåg henne som liten.
Bella tar en runda med oss genom stan, vi åker upp på dundret och sedan till gropen i Malmberget, syrran och jag förfasas och fascineras av det som skett sedan man var dit senast. Så många hus som förstörts, så mycket som förändrats.
På kvällen så tar vi oss till friluftsområdet och går på fest i "plupp"-huset. Vi firar av Bellas pappa som fyller 50 år och hejar på släkt, bekanta och totala främlingar. Planen är att vi ska åka 20:00, men vi lyckas bli kvar till bra mycket senare. När det är trevligt är det svårt att lämna. Syrran skulle upp tidigt nästa dag så vi kunde tyvärr inte sova över ännu en natt.
Vi lämnar gruvsamhället bakom oss runt 22-tiden och nu börjar det kännas att man är less på att åka bil. När syrran släpper av oss utanför mormors hus runt 1 på natten så har stackarn avverkat ca 85 mil bakom ratten under påskhelgen. Men det var kul att göra en liten roadtrip, men så slapp ju jag att köra bilen.
Väl tillbaka i Öjebyn så försökte jag att göra det mesta av den lilla tiden jag hade kvar med min syster, systerson Max och min mormor. Tiden gick alldeles för fort och allt för snart fann jag mig själv stående på Älvsbyns tågperrong för att åka hem.
Väl ombord, med fler väskor än armar och bkad djurplats så finner jag kupén för djur fullproppad med hundar. tre hundar i STORA burar tar upp ena sidan, och en dobberman med sin sovmadrass tog upp den andra halvan- sen satt tre, rätt stora tjejer, i varin sits.
- Ja ska sitta där, jag pekar in mot fönsterplatsen som jag längtat efter och VALT! (älskar fönsterplatsen- dne ger jag inte upp utan en fight).
- ja men..det är fullt här... Det finns en djurvagn
bla bla bla (jag har lsutat lyssna för det passerar massa folk)
- Ja där är din plats säge rkonduktören
- Ja men det är tydligen fullt säger jag (rätt upprörd)
- Skulle ni inte få en djurvagn? säer en av tjejerna
- Den är redan full., svarar konduktören
- hur svårt är det att se till att det finns plats när man faktiskt bokar djurplats?
Väser jag mot honom. Inte uppskattat och jag bad om ursäkt sekunderna efteråt för jag inser ju att detta inte är en situation som är skapad av konduktören, egentligen.
- Jag har ingen plats....
- Din plats är där inne, han pekar med hela handen och ber damerna att flytta på sig.
Jag lyckas på något mirakulöst sätt att ta mig, packningen och kattfan in i kupén utan att trampa sönder någon hundsvans.
Då kommer nästa grej.
- Kan ni vinkla ner bordet
- Va? med äcklad, schockerad ton.
- Jag ska ha katten där.
- Ska du ha katten på bordet?(himlar med ögonen mot sina väninnor)
- Ja, jag sätter inte ner honom på golvet (av hundra olika orsaker).
- Kan du inte ha honom i knät?
Då fäller jag ner bordet och stället kattfan på min del av bordet- precis som jag och alla kattägare jag delat kupé med har gjort och varit helt okej med under alla mina andra 100elva resor. Inte äckligare än folk som slänger upp sina väskor på bordet, eller hunden som i princip klättrade på bordet senare...
Jag har nämligen min katt inne i en mjuk variant av en bur (väldigt praktiskt på sina sätt) som inte är så lämplig att ha på golvet (iallafall inte där- då hon som satt mitt emot mig sparkade och härjade rätt vilt med sina ben). Jag kände inte att buren skulle hindra en eventuell hudattack.
Sen att 3 av de 7 hundarna i kupé var lösa (doberman och två moppsar)...ökade inte lusten till att förpassa min katt till mörkret av fötter på golvet under bordet (där moppsarna huserade). Får han sitta och titta ut genom fönstret så är han helt lugn och tyst. Folk brukar påpeka hur trevlig,lugn och erfaren min katt verkar vara just för att han är som en filbunke. Men att han ska se ut är ett av knepen för att han ska finna denna ro på tåget.
"kan du inte ha honom i knäet?"
De kommentaren gjorde mig...rasande. Jag kände riktigt hur jag blivit förpassad till "kattmänniskofacket", att hon på något sätt ansåg sig stå över mig. Där satt hon och tog upp mer än halva kupé helt på egen hand.
Oh jaa... 5 kg hankatt i knäet under en resa på 14 timmar...Precis så ska en bekväm resa se ut. Kanske inte. Hon slapp sitta med sin pitbul i knäet (som säkert vägde 30-40 kg) så då borde även jag få göra det, så jag bokat plats och bara har en katt.
Om vi säger såhär; om jag hade fördomar mot "hundtjejer" som pysslar med hundutställning så infriades dem av dessa brudar. Nu har jag gju en del bekanta som pysslar med just sådant och är urtrevliga människor men i överlag verkar sådant folk lite...speciella.
Alla tankar om att någonsin igen ha egen hund försvann iallafall. Hundkupén luktade hundprutt-blähäh, det var nästintill outhärdligt att sitta där. Jag skulle bli förvånad om det inte var så att en del av dem hade tandsten, för det luktade verkligen förjävligt. Alltså bortom "blöt hund" och "nån fjärt ibland". Sen gick de inte ut en enda gång under alla 12 timmar som de reste... Killen jag reste upp med tog flera chanser att gå ut och rasta hunden när tåget gjorde några 15-20 min stopp. Jag fann det lite märkligt, när de väl skulle av var ju hundarna som tokiga.
Sen snarkar hundar. De kan snarka otroligt högt. Men ja, sånt är ju mest bara gulligt.
Men ja, jag gillar alla djur, i detta fall hade jag mest problem med ägarna om jag ska vara helt ärlig. De var inte elaka, de vara bra inte speciellt trevliga och jag kände inte alls för att försöka vara trevlig mot dem. Starten på vårt möte satte ribban liksom. Tyvärr. Deras hundar fick sitta på sätet, sitta på alla annan öppen yta men ja, den där minen:
"ska du ha katten på bordet? ::E" Fy fan.
Säger hundägaren som låter samma tunga som precis rengjort sin snopp och en annan hunds röv- pussa och slicka på samma hand som hon sedan äter kakor/mackor med. Min katt skulle kunna rulla sig i kattlådan (vilket han iofs alltid gör) och fortfarande inte ens lukta hälften så illa som denna lilla kupé gjorde när jag steg in i den. Det luktade så vidrigt att hundfolket satt och beklagade sig över hur vidrigt det luktade...
Nästa gång ska jag kolla upp eventuella utställningar innan jag bokar djurkupé, just för att undvika en liknande situation. SJ säger att man får ha 2 djur med sig (utifrån deras beskrivning så antar jag att de åsyftar typ råttor eller hamstrar). Man ska kunna ha dem i knäet? (sa tjejerna med hundarna) Det måste ju för helvete finnas PLATS för djuren? Kan inte förvänta sig att en knähund och allt över det ska rymmas under sätet eller att 4-5 hundar ska kunna samsas under bordet? Även om de hundar som reser såklart ska kunna bete sig så måste det vara rimligt.
Läser man på SJ´s hemsida så ska man ha djuren på golvet- 2 djur max, allt utöver det eller om djuret behöver mer utrymme kräver en ungdomsbiljett för djuret. Utrymmet? Att djuret ska hållas på golvet vid sidan om sätet (för de kan väl inte förvänta sig att djuret ska sitta där man ska ha sina ben? Djuren ska aldrig sitta på sätet om jag förstod rätt. Men ja, så som kupén såg ut när jag klev in så fanns det ingen plats för min kattbur- den skulle ha stått ovanför en bur med en pitbull. Inget illa om pitbulls, den såg jättetrevlig ut. Men varför ska jag behöva utsätta min katt för det? Så ja, jag har mailat och klagat på SJ. Det fanns ingen plats för mig och min katt, det var nästan lika hemskt som under julresan 2010 när jag fick dela djurkupé där det satt 6 personer + att massor med djur som lämnades där inne utan sina ägare för det fanns helt enkelt inte plats. Min pojkvän hade egentligen en plats där med en av katterna men vi lät en annan ta den, då jag såklart kan sitta ensam med mina katter- men sen ville de få ut mig med, men jag vägrar lämna katterna ensamma. Det må vara simpla bondkatter men de är mina pälsklingar. Varför i h-vete skulle jag, som bokat djurkupé, betalat extra för att få sitta med mina djur, lämna dem ensamma? ...Sinnessjukt säger jag.
Helt sinnessjukt. Ska folk kunna börja resa mer med tåg så måste hänsyn tas även till oss med djur. Och nej, jag kommer _aldrig_ att ställa ner min kattbur på golvet bland lösa hundar. Aldrig. i. helvete. En enkel lösning vore ju tex att ordna en hyllplan där man kan placera kattburar/mindre hudburar tex. För inte kastar jag ju upp kattburen där bland min övriga packning där andra går och drar och slänger sin packning? Den där hyllan där packning ibland rasar ner från -_-. SJ skull med enkla medel kunna göra djurkupén mer effektiv och säker för oss som åker med djur. Sen är ju ett tips att inte låta dem bli överbokade, att tänka "hä är ju ba å pressa in djuren i kupen å låta resnären sitta någerst annars!". Det är ju idioti.
Men iallafall, jag kom hem, pojkvännen kom hem och vi firade lite påsk tillsammans. Jag fick ett sött smycke av honom, en snäcka som ett halsband och ett armband med mörka och ljusa pärlor. Han har fått massor med färg och jag kunde nästan känna doften av havet från hans hud. Ok, nu fantiserar jag bara, men jag är så jäklans sugen på sommar, sol och bad nu så....Men det där om halvbandet och rmbandet var inte påhitt. De var jättefina och man kunde verkligen känna "sommar" från dem. Men nu är den inte långt bort! Om en månad öppnar de badet här i Linköping.
Vi hörs !!
// Jean
Jag åkte upp till Sthlm och sedan vidare mot Älvsbyn i djurkupé. Sittplats till trots så kändes resan kort för jag hahde turen att få två jättetreliga medresenärer. En hund med tillhörande man, bördig från Luleå och en kvinna från tyskland som skulle besöka sin pojkvän. Väl framme i Norrlands pärla- Älvsbyn, jäklans tidigt på morgonen, så hämtade min syrran upp mig. Vi for direkt till min pappa och dumpade kattfan.
Sedan åkte vi vidare till mormor i Öjebyn och dumpade min packning. Ärligt så är hela den dagen som i ett töcken men jag mins att _något_ gjorde vi allt. Jag tror att jag målade vattenfärger med Max och åt pizza med Max, syrran och Robban.
Nästa dag åkte vi till Stugan. Robban, Max, brorsan och farsan for dit först med kissekatterna. Jag, mormor och syrran körde dit senare på kvällen. Det var riktigt trevligt. Nästa dag for vi ut med skotern och pimplade. Max drog upp flera fiskar tillsmmans med mig. Vi fick nog 10-15 stycken som nappade och fick kastas tillbaka i sjön. Vädret var helt otroligt. Till min glädje hann vi under dagen även besöka Koppsele och även träffa våra syssling Linda och hennes familj och föräldrar. Det är ju inte varje dag.
Mormor gjorde plättar åt oss och bjöd på sin hemlagade sylt. Nästa dag blev det ännu mer skoter och vi skulle försöka ta oss till ett ställe men fick avbryta. Men det blev en rejäl tur ändå. Blev stekt pannkaka på utegrillen innan jag, mormor och syrran packade oss in i bilen för att fortsätta vidare till Gällivare.
Åh herregud, det var en vacker men lång körning. E45:an förbi Porjus. Såg lite renar, mycket färre än vad vi väntat oss, men någon fastnade på bild. Väl framme i Gällivare kommun så lämnade vi av Mormor hos en av sina systrar i Malmberget innan vi åkte till vår kusin i Gällivare. Vi köpte pizza. Eftersom det var flera år sedan vi sågs senast så blev det en hel del catching upp innan vi slutligen stupade isäng. Nästa dag fick vi äntligen träffa på Adrian, hennes pojke som är i samma ålder som Max. Det är första gången jag ser honom sedan Max dop och då var han bara som ett litet russin i Bellas famn. Han är så otroligt lik Bella, så som jag kommer ihåg henne som liten.
Bella tar en runda med oss genom stan, vi åker upp på dundret och sedan till gropen i Malmberget, syrran och jag förfasas och fascineras av det som skett sedan man var dit senast. Så många hus som förstörts, så mycket som förändrats.
På kvällen så tar vi oss till friluftsområdet och går på fest i "plupp"-huset. Vi firar av Bellas pappa som fyller 50 år och hejar på släkt, bekanta och totala främlingar. Planen är att vi ska åka 20:00, men vi lyckas bli kvar till bra mycket senare. När det är trevligt är det svårt att lämna. Syrran skulle upp tidigt nästa dag så vi kunde tyvärr inte sova över ännu en natt.
Vi lämnar gruvsamhället bakom oss runt 22-tiden och nu börjar det kännas att man är less på att åka bil. När syrran släpper av oss utanför mormors hus runt 1 på natten så har stackarn avverkat ca 85 mil bakom ratten under påskhelgen. Men det var kul att göra en liten roadtrip, men så slapp ju jag att köra bilen.
Väl tillbaka i Öjebyn så försökte jag att göra det mesta av den lilla tiden jag hade kvar med min syster, systerson Max och min mormor. Tiden gick alldeles för fort och allt för snart fann jag mig själv stående på Älvsbyns tågperrong för att åka hem.
Väl ombord, med fler väskor än armar och bkad djurplats så finner jag kupén för djur fullproppad med hundar. tre hundar i STORA burar tar upp ena sidan, och en dobberman med sin sovmadrass tog upp den andra halvan- sen satt tre, rätt stora tjejer, i varin sits.
- Ja ska sitta där, jag pekar in mot fönsterplatsen som jag längtat efter och VALT! (älskar fönsterplatsen- dne ger jag inte upp utan en fight).
- ja men..det är fullt här... Det finns en djurvagn
bla bla bla (jag har lsutat lyssna för det passerar massa folk)
- Ja där är din plats säge rkonduktören
- Ja men det är tydligen fullt säger jag (rätt upprörd)
- Skulle ni inte få en djurvagn? säer en av tjejerna
- Den är redan full., svarar konduktören
- hur svårt är det att se till att det finns plats när man faktiskt bokar djurplats?
Väser jag mot honom. Inte uppskattat och jag bad om ursäkt sekunderna efteråt för jag inser ju att detta inte är en situation som är skapad av konduktören, egentligen.
- Jag har ingen plats....
- Din plats är där inne, han pekar med hela handen och ber damerna att flytta på sig.
Jag lyckas på något mirakulöst sätt att ta mig, packningen och kattfan in i kupén utan att trampa sönder någon hundsvans.
Då kommer nästa grej.
- Kan ni vinkla ner bordet
- Va? med äcklad, schockerad ton.
- Jag ska ha katten där.
- Ska du ha katten på bordet?(himlar med ögonen mot sina väninnor)
- Ja, jag sätter inte ner honom på golvet (av hundra olika orsaker).
- Kan du inte ha honom i knät?
Då fäller jag ner bordet och stället kattfan på min del av bordet- precis som jag och alla kattägare jag delat kupé med har gjort och varit helt okej med under alla mina andra 100elva resor. Inte äckligare än folk som slänger upp sina väskor på bordet, eller hunden som i princip klättrade på bordet senare...
Jag har nämligen min katt inne i en mjuk variant av en bur (väldigt praktiskt på sina sätt) som inte är så lämplig att ha på golvet (iallafall inte där- då hon som satt mitt emot mig sparkade och härjade rätt vilt med sina ben). Jag kände inte att buren skulle hindra en eventuell hudattack.
Sen att 3 av de 7 hundarna i kupé var lösa (doberman och två moppsar)...ökade inte lusten till att förpassa min katt till mörkret av fötter på golvet under bordet (där moppsarna huserade). Får han sitta och titta ut genom fönstret så är han helt lugn och tyst. Folk brukar påpeka hur trevlig,lugn och erfaren min katt verkar vara just för att han är som en filbunke. Men att han ska se ut är ett av knepen för att han ska finna denna ro på tåget.
"kan du inte ha honom i knäet?"
De kommentaren gjorde mig...rasande. Jag kände riktigt hur jag blivit förpassad till "kattmänniskofacket", att hon på något sätt ansåg sig stå över mig. Där satt hon och tog upp mer än halva kupé helt på egen hand.
Oh jaa... 5 kg hankatt i knäet under en resa på 14 timmar...Precis så ska en bekväm resa se ut. Kanske inte. Hon slapp sitta med sin pitbul i knäet (som säkert vägde 30-40 kg) så då borde även jag få göra det, så jag bokat plats och bara har en katt.
Om vi säger såhär; om jag hade fördomar mot "hundtjejer" som pysslar med hundutställning så infriades dem av dessa brudar. Nu har jag gju en del bekanta som pysslar med just sådant och är urtrevliga människor men i överlag verkar sådant folk lite...speciella.
Alla tankar om att någonsin igen ha egen hund försvann iallafall. Hundkupén luktade hundprutt-blähäh, det var nästintill outhärdligt att sitta där. Jag skulle bli förvånad om det inte var så att en del av dem hade tandsten, för det luktade verkligen förjävligt. Alltså bortom "blöt hund" och "nån fjärt ibland". Sen gick de inte ut en enda gång under alla 12 timmar som de reste... Killen jag reste upp med tog flera chanser att gå ut och rasta hunden när tåget gjorde några 15-20 min stopp. Jag fann det lite märkligt, när de väl skulle av var ju hundarna som tokiga.
Sen snarkar hundar. De kan snarka otroligt högt. Men ja, sånt är ju mest bara gulligt.
Men ja, jag gillar alla djur, i detta fall hade jag mest problem med ägarna om jag ska vara helt ärlig. De var inte elaka, de vara bra inte speciellt trevliga och jag kände inte alls för att försöka vara trevlig mot dem. Starten på vårt möte satte ribban liksom. Tyvärr. Deras hundar fick sitta på sätet, sitta på alla annan öppen yta men ja, den där minen:
"ska du ha katten på bordet? ::E" Fy fan.
Säger hundägaren som låter samma tunga som precis rengjort sin snopp och en annan hunds röv- pussa och slicka på samma hand som hon sedan äter kakor/mackor med. Min katt skulle kunna rulla sig i kattlådan (vilket han iofs alltid gör) och fortfarande inte ens lukta hälften så illa som denna lilla kupé gjorde när jag steg in i den. Det luktade så vidrigt att hundfolket satt och beklagade sig över hur vidrigt det luktade...
Nästa gång ska jag kolla upp eventuella utställningar innan jag bokar djurkupé, just för att undvika en liknande situation. SJ säger att man får ha 2 djur med sig (utifrån deras beskrivning så antar jag att de åsyftar typ råttor eller hamstrar). Man ska kunna ha dem i knäet? (sa tjejerna med hundarna) Det måste ju för helvete finnas PLATS för djuren? Kan inte förvänta sig att en knähund och allt över det ska rymmas under sätet eller att 4-5 hundar ska kunna samsas under bordet? Även om de hundar som reser såklart ska kunna bete sig så måste det vara rimligt.
Läser man på SJ´s hemsida så ska man ha djuren på golvet- 2 djur max, allt utöver det eller om djuret behöver mer utrymme kräver en ungdomsbiljett för djuret. Utrymmet? Att djuret ska hållas på golvet vid sidan om sätet (för de kan väl inte förvänta sig att djuret ska sitta där man ska ha sina ben? Djuren ska aldrig sitta på sätet om jag förstod rätt. Men ja, så som kupén såg ut när jag klev in så fanns det ingen plats för min kattbur- den skulle ha stått ovanför en bur med en pitbull. Inget illa om pitbulls, den såg jättetrevlig ut. Men varför ska jag behöva utsätta min katt för det? Så ja, jag har mailat och klagat på SJ. Det fanns ingen plats för mig och min katt, det var nästan lika hemskt som under julresan 2010 när jag fick dela djurkupé där det satt 6 personer + att massor med djur som lämnades där inne utan sina ägare för det fanns helt enkelt inte plats. Min pojkvän hade egentligen en plats där med en av katterna men vi lät en annan ta den, då jag såklart kan sitta ensam med mina katter- men sen ville de få ut mig med, men jag vägrar lämna katterna ensamma. Det må vara simpla bondkatter men de är mina pälsklingar. Varför i h-vete skulle jag, som bokat djurkupé, betalat extra för att få sitta med mina djur, lämna dem ensamma? ...Sinnessjukt säger jag.
Helt sinnessjukt. Ska folk kunna börja resa mer med tåg så måste hänsyn tas även till oss med djur. Och nej, jag kommer _aldrig_ att ställa ner min kattbur på golvet bland lösa hundar. Aldrig. i. helvete. En enkel lösning vore ju tex att ordna en hyllplan där man kan placera kattburar/mindre hudburar tex. För inte kastar jag ju upp kattburen där bland min övriga packning där andra går och drar och slänger sin packning? Den där hyllan där packning ibland rasar ner från -_-. SJ skull med enkla medel kunna göra djurkupén mer effektiv och säker för oss som åker med djur. Sen är ju ett tips att inte låta dem bli överbokade, att tänka "hä är ju ba å pressa in djuren i kupen å låta resnären sitta någerst annars!". Det är ju idioti.
Men iallafall, jag kom hem, pojkvännen kom hem och vi firade lite påsk tillsammans. Jag fick ett sött smycke av honom, en snäcka som ett halsband och ett armband med mörka och ljusa pärlor. Han har fått massor med färg och jag kunde nästan känna doften av havet från hans hud. Ok, nu fantiserar jag bara, men jag är så jäklans sugen på sommar, sol och bad nu så....Men det där om halvbandet och rmbandet var inte påhitt. De var jättefina och man kunde verkligen känna "sommar" från dem. Men nu är den inte långt bort! Om en månad öppnar de badet här i Linköping.
Vi hörs !!
// Jean
onsdag 11 april 2012
Gackor!
Gackor = Mackor på 3-åriska
Hft en hel del ord som jag mentalt försökt samla på mig men nu finner jag dem förlorade. 3åringar är så otroligt underbara! Det är verkligen i en handvänding de går från skrik och krokodiltårar till ett brett leende och tjutande skratt. u är ju inte lilla Max fullt 3 år ännu, det är några månader dit, men han är i en underbar ålder och det är med sorg som jag inte kan vara mer närvarande. Tiden kommer ju som bekant inte tillbaka...Och med små barn går tiden så otroligt fort.
Hft en hel del ord som jag mentalt försökt samla på mig men nu finner jag dem förlorade. 3åringar är så otroligt underbara! Det är verkligen i en handvänding de går från skrik och krokodiltårar till ett brett leende och tjutande skratt. u är ju inte lilla Max fullt 3 år ännu, det är några månader dit, men han är i en underbar ålder och det är med sorg som jag inte kan vara mer närvarande. Tiden kommer ju som bekant inte tillbaka...Och med små barn går tiden så otroligt fort.
tisdag 3 april 2012
huhu :´(
Igår kväll fick jag världens "migränattack", jag börjar faktiskt tro att jag får migrän- kan inte förklara det på annat sätt. Mådde iallafall skit och normala huvudvärker kan jag sova bort.
Vad är en normal huvudvärk? Ptja en sådan som man får då man druckit/ätit för lite, eller om man gråtit (ger mig alltid huvudvärk) eller när man börjar bli sjuk, feber eller sovit dåligt. Märker också att jag får mer huvudvärk om jag äter kolhydrater. Men jag får en annan typ (molande) huvudvärk om jag avstår kolhydrater helt. Så ja, mitt liv är en ständig balansgång mellan att vara fri eller fylld med huvudvärk.
Men igår kom huvudvärken från helvetet och jagade mig genom hela natten. Kan hända att det är en redig spänningshuvudvärk, men jag mådde också väldigt illa. Tänkte "fna nu har jag fått influensan" för jag blev rätt snorig och kände feber. Huvudvärken är kvar fortfarande men det blev lite bättre framåt morgonen.
Är jobbigt, tanken på att må såhär och kånka runt på 5kg katt, ännu tyngre handbagage och mig själv på tågstationerna- och sen sitta i 14 timmar....i gång!! Jag hatar att sova i gång. Är så skönt att sitta vid fönstret och ha en skön vägg att luta sig mot.
Men ja...migrän eller inte så mår jag skit just nu. Förstår inte var det kommer från. Kan det ha varit mitt panikätande av 5-6 st kiwis jag hittade- som måste förtäras innan jag reser för jag vet inte exakt när min särbo kommer hem igen. Kan "överkonsumtion" av kiwi får hjärnan att svälla? Kan det säkert...
Sköt om er!! Så hörs vi senast om drygt en vecka!
// Jean
Vad är en normal huvudvärk? Ptja en sådan som man får då man druckit/ätit för lite, eller om man gråtit (ger mig alltid huvudvärk) eller när man börjar bli sjuk, feber eller sovit dåligt. Märker också att jag får mer huvudvärk om jag äter kolhydrater. Men jag får en annan typ (molande) huvudvärk om jag avstår kolhydrater helt. Så ja, mitt liv är en ständig balansgång mellan att vara fri eller fylld med huvudvärk.
Men igår kom huvudvärken från helvetet och jagade mig genom hela natten. Kan hända att det är en redig spänningshuvudvärk, men jag mådde också väldigt illa. Tänkte "fna nu har jag fått influensan" för jag blev rätt snorig och kände feber. Huvudvärken är kvar fortfarande men det blev lite bättre framåt morgonen.
Är jobbigt, tanken på att må såhär och kånka runt på 5kg katt, ännu tyngre handbagage och mig själv på tågstationerna- och sen sitta i 14 timmar....i gång!! Jag hatar att sova i gång. Är så skönt att sitta vid fönstret och ha en skön vägg att luta sig mot.
Men ja...migrän eller inte så mår jag skit just nu. Förstår inte var det kommer från. Kan det ha varit mitt panikätande av 5-6 st kiwis jag hittade- som måste förtäras innan jag reser för jag vet inte exakt när min särbo kommer hem igen. Kan "överkonsumtion" av kiwi får hjärnan att svälla? Kan det säkert...
Sköt om er!! Så hörs vi senast om drygt en vecka!
// Jean
måndag 2 april 2012
Måndagen...
Lagom stressig dag. Eller för en normal perons skulle den vara stressig, jag är ganska duktig på att skjuta på saker så stressen infinner sig väl runt 1 timme innan avgång imorgon?
Imorgon bär det av till Norrbottens bästa kuststad Piteå. Öjebyn mer exakt och säkert en sväng förbi Bergsviken för att sedan susa vidare till lappmarkerna. Jag kommer faktiskt att spendera rätt liten tid i min hemort Piteå, men desto mer tillsammans med mina kära syskon, farsan och mormor och även moster och kusiner med tillhörande familjer.
Det är väl runt 16-17 år sedan jag såg Dundret senast (bågskyttetävling 1995-96). Det ska bli fint.
Så idag tvättar jag kläder, tänkte måla lite. Ska packa. Skippade kyrkovandringen då jag mått lite småkrassligt senaste dygnet och inte vill bli sjuk under resan (vilket jag såklart alltid blir). Sen blir det att packa ner kattfan imorgon och då är jag (vi) redo!
mmmm....14 timmar - förseningar give and take nån timme, i sittande position. Min rygg kommer att vara så död. Tänkte köpa en spännande bok att läsa på tåget.
Jag brukar göra en "myspåse" för mina resor till norr, men brukar resultera i att jag glömmer dem, tyvärr. Hänt på tok för ofta nu. Brukar ta en kasse och fylla den med en kudde, bra bok, kakor och dricka och lite frukt. Detta är en nödvändighet då man inte åker i sovvagn. Just saying.
Jag kommer säkert att uppdatera någon gång under min vistelse i norr men långt ifrån varje dag.
Fridens // Jean
Imorgon bär det av till Norrbottens bästa kuststad Piteå. Öjebyn mer exakt och säkert en sväng förbi Bergsviken för att sedan susa vidare till lappmarkerna. Jag kommer faktiskt att spendera rätt liten tid i min hemort Piteå, men desto mer tillsammans med mina kära syskon, farsan och mormor och även moster och kusiner med tillhörande familjer.
Det är väl runt 16-17 år sedan jag såg Dundret senast (bågskyttetävling 1995-96). Det ska bli fint.
Så idag tvättar jag kläder, tänkte måla lite. Ska packa. Skippade kyrkovandringen då jag mått lite småkrassligt senaste dygnet och inte vill bli sjuk under resan (vilket jag såklart alltid blir). Sen blir det att packa ner kattfan imorgon och då är jag (vi) redo!
mmmm....14 timmar - förseningar give and take nån timme, i sittande position. Min rygg kommer att vara så död. Tänkte köpa en spännande bok att läsa på tåget.
Jag brukar göra en "myspåse" för mina resor till norr, men brukar resultera i att jag glömmer dem, tyvärr. Hänt på tok för ofta nu. Brukar ta en kasse och fylla den med en kudde, bra bok, kakor och dricka och lite frukt. Detta är en nödvändighet då man inte åker i sovvagn. Just saying.
Jag kommer säkert att uppdatera någon gång under min vistelse i norr men långt ifrån varje dag.
Fridens // Jean
söndag 1 april 2012
Donationer...
Någon där ute som vill donera utrustning till mig? Knäskydd, armbågsskydd, en lämplig hjälm eller ett par gamla rullskridskor (Quards) ni vet med två hjul i rad fram två hjul i rad bak (80-tals skrillor- alá "rollergirl") så hör ni av er till mig ;)
Självklart betalar jag frakt och kanske en summa?`:)
Spread the wörd! =^_^=
Puss // Jean
Självklart betalar jag frakt och kanske en summa?`:)
Spread the wörd! =^_^=
Puss // Jean
Helt fel ute...
Min tes om att jag inte blir kissnödig på morgonpromenaderna (efteroms jag varken dricker eller äter innan promenaden) är felaktig. Idag, precis 3 km in på promenaden så blir jag kissnödig. Denna gång tog jag det säkra före det osäkra och tog en genväg hem...så min planerade 7-8 km runda blev bara runt 4.8 km.
Min nya idé runt det hela är att det är vädret som påverkar mig! Att kylan gör att kroppen reagerar annorlunda? Jag kan inte minnas att jag haft dessa problem under sommaren, och när jag tänker efter så hade jag inte dessa problem förra veckan när det var soligt och varmt.
Mitt värsta "kissnödig-minne" är faktiskt från tiden runt min systersons dop 2010. Det är februari vinter- kallt och halkigt som sig bör uppe i Piteå. Jag följer med min syster till hortlax från Bergsviken - vi talar om 2-3 km på sin höjd. Jag gick på toa, vi började gå, halvvägs så är jag 99% säker på att vi inte kommer att hinna fram i tid.
Mins hur kylan gjorde så att benen liksom domnade bort. Man knep och knep men till slut var det ingen känsel från midjan och neråt. Den gudomliga känslan när man äntligen kom fram till toaletten var jätteskön. Men när man är så kissenödig och SER en toalett är det som om kranen får för sig att sätta igång, som nån visuell reflex. Aldrig har jag fått av mig ett par jeans med sådan fart...
Ahja nu är det slutpladdrat om mina motionsrelaterade kissvanor.
Vädret idag var minst lika hemskt som vädret igår men det har iallafall inte kommit någon mer snö och det lilla som kom igår är såklart borta sedan länge.
Det var den strålande solen som lurade ut mig, men jag kan säga att vindarna kylde ner mig till benkotorna. Nu skall det tillagas lite varm soppa och mysa framför datorn.
Peace // Jean
Min nya idé runt det hela är att det är vädret som påverkar mig! Att kylan gör att kroppen reagerar annorlunda? Jag kan inte minnas att jag haft dessa problem under sommaren, och när jag tänker efter så hade jag inte dessa problem förra veckan när det var soligt och varmt.
Mitt värsta "kissnödig-minne" är faktiskt från tiden runt min systersons dop 2010. Det är februari vinter- kallt och halkigt som sig bör uppe i Piteå. Jag följer med min syster till hortlax från Bergsviken - vi talar om 2-3 km på sin höjd. Jag gick på toa, vi började gå, halvvägs så är jag 99% säker på att vi inte kommer att hinna fram i tid.
Mins hur kylan gjorde så att benen liksom domnade bort. Man knep och knep men till slut var det ingen känsel från midjan och neråt. Den gudomliga känslan när man äntligen kom fram till toaletten var jätteskön. Men när man är så kissenödig och SER en toalett är det som om kranen får för sig att sätta igång, som nån visuell reflex. Aldrig har jag fått av mig ett par jeans med sådan fart...
Ahja nu är det slutpladdrat om mina motionsrelaterade kissvanor.
Vädret idag var minst lika hemskt som vädret igår men det har iallafall inte kommit någon mer snö och det lilla som kom igår är såklart borta sedan länge.
Det var den strålande solen som lurade ut mig, men jag kan säga att vindarna kylde ner mig till benkotorna. Nu skall det tillagas lite varm soppa och mysa framför datorn.
Peace // Jean
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)