I min gamla blogg bjöd jag väldigt ofta på bilder men ytterst sällan riktiga bilder av mig själv. Det råkar ju vara så här i världen att många där ute bedömer folk utifrån deras yttre och det är ganska trist att få höra hur folk fokuserar på så märkliga saker när man väl bjuder till av sig själv. Vi tjejer förväntas ju dessutom att alltid vara lite finare, lite sexigare, lite perfekta och sådär. Är man ful så har man ju inget på stranden att göra enligt vissa, så att säga. Men så att vi är på det klara - jag kommer att gå på stranden i sommar, i bikini och ser ni nått ni inte gillar så kan ni faktiskt titta någon annanstans tycker jag! *Reclaim the beach*- Men nu ska jag inte skena iväg i en sådan diskussion. Detta inlägg är om mitt sämsta köp 2011.Och visst, det är väl kanske kul ibland att se att någon man avskyr kanske är lite mer korpulent eller fulare än vad man förväntat sig(skadeglädje är den sanna glädjen, ni vet?). Världen är ju inte perfekt. Själv är jag nu så pass gammal att jag nästintill har slutat upp att bry mig, trodde jag! Men jag har iallafall slutat bry mig till den grad att jag faktiskt tänker ta risken och bjuda på lite bilder idag.
En natt i början på vintern så drömde jag en dröm om en hatt. Det var en katthatt, så söt och fin och när jag satte den på mitt huvud så blev jag helt underbar. Jag vaknade upp till verkligheten med ett ryck och öppnade laptopen som låg vid min sida (ja, jag vet, inte bra alls) och börjar googla. Inom loppet av 10 minuter har jag funnit det jag letade och slängt iväg en beställning på en katt-hatt!
Åh som jag längtade efter min katthatt. Min FNH fick blodiga öron av mitt tjat om hur underbar vintern skulle bli med denna roliga, vackra hatt som skulle förändra mitt liv! (Ännu en hint om materialismens ondska!).
Så kom dagen när den damp ner i min postlåda och jag sliter upp paketet som om det vore julafton 1987 (jag har en idé om att julafton var optimal någon gång runt 6-7 års åldern). Jag tar upp mössan som ser ut som en manglad stackars katt (ända från Kina eller något) och sätter den på huvudet.
Det känns.....inte rätt. Jag går in i badrummet för att granska mig själv i spegeln och NFH hör ett stortjut. I rädsla för att det håriga byltet ska ha konsumerat hans älskarinna (vi är trots allt inte gifta, rätt ska va rätt), rusar han till badrummet för att finna mig i en skälvande hög av en allvarlig skrattattack.Fortfarande efter denna dag så vägrar han att vistas i samma rum med katt-hatten och själv vägrar jag att bära den offentligt bland andra människor. Men idag gjorde jag ett undantag och tog en liten session, jag, katthatt och mobiltelefonen.
Lite måste man ju bju på!Lärdom från detta köp? Låt vissa drömmar förbli drömmar...så att säga.
Det blir bäst så. Nån gång ska jag kanske berätta om drömmen som resulterade i en 150 liters akvarium i mitt vardagsrum.
Om någon har ett öppet hem för en oönskad katthatt så kanske det går att ordna. No need for worries, jag följer alltså inte med på köpet.
Laters!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar