Trevlig nationaldag!

Jag är ju som många läsare redan vet - Uppvuxen i Pitebygden, Norrbotten. Där är patriotismen rätt stor (inte minst "orts-patriotismen") men ändå var nationaldagsfirandet sällan det. Jag mins att vi ibland firade "flaggans dag" (gammal rest från tiden innan man ändrade det till nationaldag) och ja, det enda jag förstod från det firandet var "man ska fira den svenska flagan!" (mjaha?) Men man fick ju dricka saft och äta bullar, yey!.

Grejen är att jag inte brydde mig om vare sig Sverige eller flaggan föräns jag uppnådde tonåren och insåg att Norges nationaldag firades med pompa och ståt i  min hemstad Piteå (då Norrmännen är vår främsta turism). Och det såg ju riktigt roligt ut med alla viftande, Norska flaggor, alla glada, patriotiska Norrmän och orkestermusik. Då började jag titta runt omkring mig, hur firar andra länder?

Men firandet av den Svenska nationaldagen uteblev. Rösterna runt mig var negativa och bittra: "Vad fan är det att fira jämfört med alla andra länder som firar Fred, omdanande förändringar och frigörelse av olika slag." VAD EXAKT FIRAR SVERIGE?. Jag hör bara ett bortskämt barn tala, ett barn som tar sin mor och far allt för given. Är inte Demokrati, fred och välfärd något att fira menar ni? Allt Sverige uppnåt de sista 200 åren trots sin litenhet och nordliga placering? Bara det faktum att vi alla får gå i skola och att vi är det minst religiösa landet i världen...är för mig helt fantastiskt. Vi borde fira varenda dag att vi, just vi, råkade födas eller hamna här på något sätt...

Det där med nationaldagsgfirande förstod jag först när jag flyttade till Linköping för 7 år sedan- för där firade jag min första, riktiga nationaldag. Jag hade älskat att dela det med mina syskon från Pite.

Jag ska berätta hur den såg ut.
Det utannonseras i veckor i förväg- "glöm nu inte, natioonaldagen!" På flera olika språk- islam, svenska, engelska, "kinesiska", Thai.Språk jag inte kan identifiera. Man uppmanas att komma till Centrum av bostadsområdet där jag bor- för att få åka häst och vagn, hoppa hoppborg och åka karuseller för barn, lyssna på tal av politiker, band och komiker och såklart nationalsången.

Torget är fylld av dofterna från Korv och sockervaddsförsäljning. Platsen är även fylld av folk från hela världen, Afrika, Asien, Europa och svenskar - alla är med, viftar på flaggor, roar sig. Tillsammans för en dag.

Nu firas inte nationaldagen längre i mitt centrum- men man erbjuds hästskjuts bort till platsen där firandets görs (förmodligen för att vårt torg helt enkelt är för litet).

Så varför älskar jag naionaldagen? Jo jag älskar Sverige. Jag älskar den där platsen på mitt torg där alla kan mötas om ändå bara för en enda dag.

Sen är bytet av regeringsformen 1809 rätt viktig och duger fint för mig som anledning att fira. För er som inte visste det så är den 6:e Juni 1523 dagen Gustav Vasa blev kung. Samma dag men 1809 fick Sverige en till grundlag, som ersatte det Gustavianska enväldet och försvagade kungens makt och stärkte folkets med maktdelningsprincipen.

Det är dagar som Sveriges nationaldag, när man ser hur många invandrare firar dagen med öppenhet, passion och glädje och nästan undrar varför vi Svenskar inte firar det mer, som jag känner att denna dag är viktig. En gemenskapp, som för en jättestor familj som bara samlas på högtider. Detta kan ses som en födelsedag där vi alla är systrar och bröder. Vad är inte bättre än att fira ett land i fred och välstånd?

Gå ut och ha en bra dag med dina nära och kära.
Grilla, prata, skratta och diskutera gärna om vårt underbara land- ris och ros. Men mest ros förståss ;)

Fridens liljor! // Jean