Dödsinsekten...

Sveriges största geting besökte precis min trädgård och jag, som normalt brukar fnissa och håna min stackars syster som är livrädd för dessa kryp- tog sin tillflykt inomhus, illa kvickt. Den var ENORM!  Kanske det är en sån som skrämde slag på Kattfan här om dagen för han har inte alls varit så speciellt intresserad av att gå ut...

Denna bloggare beskriver känslan rätt fint med både text och foton.
"Fy fan, jävla fågel typ!"-ovan nämnda bloggare,
...could have been me! ;) Men jag tänkte mer i banorna; flygplan,rymdskepp och invaderande småfolk....i mini-herkules. Bluääh!!

Hihi...undra hur syrran skulle reagerat om hon sett denna bjässe, det var garantert en hona för jag skulle nästan vilja påstå att "hon" var närmare en halv dm stor än "bara" 3 cm. Fy helvete.... Jag som höll på att klippa gräsmattan.


"jäkla tjat om din syrra asså".
För mig är getingar starkt förknippade med getingar (och allt surr som påminner om en). Jag överdriver inte ens när jag säger att varje gång jag ser en geting så tänker jag på min syster. Så ja, hon dyker upp i tanken rätt ofta nu under sommartiderna. Skulle inte förvåna mig om det är så för nsätan alla som är bekant med min syster. Precis som att jag tänker på äldre systrarna Lundberg när jag ser/pratar om ormar.

Peace!