Igår blev en småstressig...väldigt lång dag. Det var även en enormt trevlig dag full med energi från alla härliga människor som finns runt mig just nu! Och hamburgare. Jepp. Hamburgaren till trots så stod vågen på minus i morse, so it's all good.
Kroppen börjar ha fattat hela "in/ut=vikt". Förr var den mer "in in in in in..........in". Kändes som att den lagrade luft och vatten också. Men nog om min besatthet av vågen...
Sitter här med en kopp kaffe och en randig Solo i mitt knä, och det slog mig att det är ett år nu sen denna tillgivna, otroligt härliga och smarta katt flyttade in hos mig. Bostadsbytet (för hans del) blev dock officiellt först efter jul. För ja, vi sökte reda på hans ägare genom polisen, för en sån härlig katt måste ha haft en ägare som brytt sig. Ägaren verkade däremot inte vilja ha med oss att göra, så Solo blev kvar här hos mig. Det är aningens förvirrande. Hur någon kan överge en sådan gosig och genomsnäll katt?
När han ligger här vid mig, som om det är en självklarhet, man blir ledsen när man tänker på hur många andra katter som råkar ut för samma sak årligen. Hur en människa de litar på för sin trygghet, skydd, värme och friskhet, överger dem. Det är hjärtkärande. Solo sträcker ut en tass och försöker fånga in min hand- hans sätt att förklara att jag borde klia mer...inte sluta klappa hans mjuka päls. Min gamla herre, Rasmus, hans taktik är mer att han hoppas upp och sätter sig vid mig och om jag inte fattar att jag ska börja klappa honom (eller fortsätta) så sträcker han långsamt ut tassen och duttar på valfri naken hud (Låret, kinden, armen....handen) med sina vassa klor.
It is super effective!
Iallafall, om jag nu trott att folk som överget sina djur i naturen för att klara sig själva läste min blogg, så vad skulle jag vilja säga till dem? Jo. kort och gott; Ge fan i!!
Ha en bra dag!
Kroppen börjar ha fattat hela "in/ut=vikt". Förr var den mer "in in in in in..........in". Kändes som att den lagrade luft och vatten också. Men nog om min besatthet av vågen...
Sitter här med en kopp kaffe och en randig Solo i mitt knä, och det slog mig att det är ett år nu sen denna tillgivna, otroligt härliga och smarta katt flyttade in hos mig. Bostadsbytet (för hans del) blev dock officiellt först efter jul. För ja, vi sökte reda på hans ägare genom polisen, för en sån härlig katt måste ha haft en ägare som brytt sig. Ägaren verkade däremot inte vilja ha med oss att göra, så Solo blev kvar här hos mig. Det är aningens förvirrande. Hur någon kan överge en sådan gosig och genomsnäll katt?
När han ligger här vid mig, som om det är en självklarhet, man blir ledsen när man tänker på hur många andra katter som råkar ut för samma sak årligen. Hur en människa de litar på för sin trygghet, skydd, värme och friskhet, överger dem. Det är hjärtkärande. Solo sträcker ut en tass och försöker fånga in min hand- hans sätt att förklara att jag borde klia mer...inte sluta klappa hans mjuka päls. Min gamla herre, Rasmus, hans taktik är mer att han hoppas upp och sätter sig vid mig och om jag inte fattar att jag ska börja klappa honom (eller fortsätta) så sträcker han långsamt ut tassen och duttar på valfri naken hud (Låret, kinden, armen....handen) med sina vassa klor.
It is super effective!
Iallafall, om jag nu trott att folk som överget sina djur i naturen för att klara sig själva läste min blogg, så vad skulle jag vilja säga till dem? Jo. kort och gott; Ge fan i!!
Ha en bra dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar