Fokus på de bra sakerna. När jag slutade i förmiddags var vädret lite blåsigt men det var varmt oh solen sken, så jag passade på att ta cykeln runt Kinda kanal och spela lite ingress. Jag har aldrig varit där tidigare så det var mysigt. På vägen hem mötte jag även på en lagmedlem i Roller derbyn som rehabiliterar sig så det var trevligt!
Det är ng så att Linköping och framförallt Ryd har verkligen blivit mitt hem nu. Men när hände det? Jo, när jag började lära känna människorna här. När jag kan gå på stan, i affären eller åka buss och det är någon som knackar mig på ryggen eller går förbi och säger hej. De här människorna är min lilla by, det är de som gör Linköpin till ett hem som jag faktiskt inte vill lämna längre.
Det är bara 2 år sedan jag faktiskt övervägde att ge upp här och återvända till Piteå med svansen mellan benen. Allt som höll mig kvar var min pojkvän. Nu är det som håller mig kvar här, det liv som jag själv byggt upp. Det är en skön känsla.
självklart fungerar vår tillvaro i övrigt på samma sätt som i arbetslivet. En arbetsplats kan vara nästan hur värdelös sm helst, har man BRA arbetskamrater så får man det ändå att fungera ganska bra. Man kan ha ett jättebra jobb men är arbetskamraterna, dvs "samhället" emot en och motarbetar allt jag gör....då blir det till slut omöjligt.
Nu ska jag iväg och kvällsjobba.
Låg i sängen i 2 timmar och mös med myskatterna.
De är så glada att matte är hemma igen de släpper mig inte ur sikte en sekund. De har turats om att ligga uppe på min mage. "Du kom undan en gång, men inte igen!"
Ciao!
Det är ng så att Linköping och framförallt Ryd har verkligen blivit mitt hem nu. Men när hände det? Jo, när jag började lära känna människorna här. När jag kan gå på stan, i affären eller åka buss och det är någon som knackar mig på ryggen eller går förbi och säger hej. De här människorna är min lilla by, det är de som gör Linköpin till ett hem som jag faktiskt inte vill lämna längre.
Det är bara 2 år sedan jag faktiskt övervägde att ge upp här och återvända till Piteå med svansen mellan benen. Allt som höll mig kvar var min pojkvän. Nu är det som håller mig kvar här, det liv som jag själv byggt upp. Det är en skön känsla.
självklart fungerar vår tillvaro i övrigt på samma sätt som i arbetslivet. En arbetsplats kan vara nästan hur värdelös sm helst, har man BRA arbetskamrater så får man det ändå att fungera ganska bra. Man kan ha ett jättebra jobb men är arbetskamraterna, dvs "samhället" emot en och motarbetar allt jag gör....då blir det till slut omöjligt.
Nu ska jag iväg och kvällsjobba.
Låg i sängen i 2 timmar och mös med myskatterna.
De är så glada att matte är hemma igen de släpper mig inte ur sikte en sekund. De har turats om att ligga uppe på min mage. "Du kom undan en gång, men inte igen!"
Ciao!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar