01:00

Körde ett lätt (snabbt tempo men kort tid) pass på crosstrainern. Bara 17 minuter men svetten sprutade & kroppen kändes bra! I was like wind , eart and fire..inkapslad i pure swett!

Musklerna är som nya när man låtit dem vila lite extra. Det är alltid så härligt när man startar upp igen. Denna känsla är tecken, ett bevis på att min kropp antagit rutinen. Nu tänkte jag duscha lite snabbt (det älskar säkert grannarna) och sen hopp in i sängen så att morgondagens morgonpromenad faktiskt sker under ja, själva morgonen.

Imorgon (rent tekniskt, idag) så är det film på Religionskunskapen där vi ska få följa Jesus liv. Gu så spännande tänker ni då! Nä men det ska bli skönt med en lite "slapp" lektion och bara glo film och diskutera lite saker. Sen var just Jesus en rätt skön typ jämfört med många andra i religiösa sammanhang.

Nu var ju jag en sån där fin liten kristen tjej som gick på kyrkans söndagsskola, miniorerna och skänkte 5 kronor till barn i Etiopien etc varje (onsdagar?) gång. Såg fula tecknade filmer om Samson och andra bibliska figurer och diskuterade om jesus. När jag ser tillbaka så är det ju nästan märkligt att jag blev som jag blev. Ateist så att säga. Ska jag berätta varför? Ska jag berätta exakt var vägskälet skedde?

Det var ågon gång runt 1987-88, när jag som 7-åring lärt mig att läsa och därmed tagit del av ifnormation (tack vare någon frikyrklig rörelse) om att bara snälla människor (egentligen bara barn) kom in till himlen- inte mina föräldrar, inte min katt, inte vår hund....inte alla hästar och kor och fåglar. Kanske inte mina vänner och absolut inte min mormor! Då sa jag tack och hej and ever since...

Självklart utvecklades mitt ställningstagande genom åren men denna "bas" som mitt 7åriga jag satte upp var viktig för mig. Att religion inte var eller är något jag behöver. Så känner jag fortfarande, men som min käre gamle far med glimten i ögat brukar säga: På dödsbädden blir alla troende.

Själv vill jag bara krama om mitt 7åriga jag och säga "you rock!".
Kram!

//Jean