Jag somnade halvfyra-fyra tiden ungefär, mer eller mindre under tvång.
Visste ni att grönt te innehåller koffein? Det visste jag, jag ba sket i det. Ja gär ba så ball.
Iallafall så kom jag på igår att jag ska ju på kalas om några veckor och att min garderob är väldigt fattig på förnyelse de senaste 2-3 åren. Så jag bestämde att jag och särbon ska dra in till stan idag (med cykel!) och se om vi hittar något snyggt till mig (han följer med som smakråd, inte som bank).
Jag somnar iallafall runt halv fyr- fyra och vaknar klarvaken klockan 08:00 (trots att jag ställt klockan på 10:00). Trots att jag har en märklig känsla, precis som under gökottan i mellanstadiet när man drog in till skolan klockan 06:00, så var jag vaken. Satt och pillade med min bodyrock-playlist på youtube-kontot i en halvtimme och plötsligt beslutade min kropp sig för att vira in sig i täcket och somna om. För hjärnan var det lite såhär: Vaken....inte längre vaken. Sen plötsligt, som om en sekund passerat så ringde väckarklockan.
Jag känner mig smårisig, ska alltså cykla in till stan. Jag är såhär nära att avbryta hela projektet. För ja, att finna kläder till någon i min märkliga storlek är ett stort projekt, no pun intended. Ok, lite.
Om jag håller mig frisk idag så blir det träning ikväll. Blev vila igår. Eller okej, körde ett hårt, kort pass på crosstrainern. Jag har duschat, kokat ägg och väntar på att vakna till så att jag kan inmundiga dem. Sedan ska jag klä på mig och försöka ta mig från plats A till B sedan vidare till C, d, E, F...GHIJLMNo för att förmodligen komma tillbaka till A helt tomhänt och beställa från nätet.
Ja, jag är utan hopp just nu.
Peace // Jean
(Ja det ska vara ett K där också... de ba ble så ba)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar