Efter en månad med intensivt tränande så klarade jag såklart inte av att sitta stilla en hel dag- det blev en 6 km promenad i pissvädret. Det var otroligt förvirrande må jag säga. Solen sken, fåglarna sjöng och jag höll tammefan på att frysa arslet av mig!
- Det blir varmt...snart blir det varmt....snart.....varmt
Löd mitt mantra, backe upp och backe ner genom hela 5km spåret.
Vilken vek norrlänning jag är, jag förtjänar förresten inte att få kalla mig för norrlänning trots 25 års tjänstgöring. Östergötlands klimat har fördärvat mig. Men ja, 1-3 plusgrader är kallt.
Ännu en upptäckt som är så helt fantastiskt...bra.
På morgonpromenaderna blir jag aldrig kissnödig. Då är det hopp upp ur sängen, in på toan, kissa, bajja, upp på vågen och in i kläderna och ut i skogen. Brukar gå en timme minst och njuter varenda sekund.
Men går jag ut på eftermiddagen eller efter frukost så ser det ut ungefär såhär:
Går och kissar...
Klär på mig, fipplar med mobilen, söker sockar...drar på mig ytterkläderna. Känner efter.
Kissar igen, verkligen pressar ut varenda droppe som kan tänkas finnas där inne. För vi vet..alla vet.. det är till och med ett fenomen som min pojkvän vet. Jag blir alltid kissnödig när jag är på promenad.
Sen traskar jag, go och glad, ut i spåret och ungefär mitt ute i vildmarkerna (ja, rätt exakt runt 2.5-3 km in i 5km spåret- dvs minst 20 bort till närmaste toalett), så blir jag akut-nödig. Förloppet går från "kanske är jag nödig?" till "jag sprängs snart, jag döööör!!" på 3-5 minuter. En gång kissade jag faktiskt inne i snåret (hade passande nog med mig "snytpapper" i fickan), men igår lyckades jag släpa mig fram till tjejernas omklädningsrum. Men det var nära...så nära.
Idag...alltså jag lovar, hade jag behövt gå 3 meter till så hade jag kissat på mig. Och det hade varit så jävla skönt...
Det lustiga är att det alltid är på ungefär samma ställe jag börjar känna "fan...fan fan fan, jag gick ju på toan!". Sen är resten av promenaden en utdragen plåga. Jag får helt enkelt sluta dricka vätska.
Hahaha ,det där känner jag igen, och det händer rätt ofta då jag ska till jobbet. Är fruktansvärt, vilket också har hänt rätt ofta, TÅGFÖRSENINGAR. Då har det gått fort att ta sig till jobbet eller hem =)
SvaraRaderaKanske det som är fel, att man försöker klämma ut det sista ...
Kram