Rauff...
*öppnar motvilligt sina igenklistrade ögon*
Vill jag stiga upp nu? Tveksamt men jag gör det ändå. Jag måste in till stan för att göra ärenden och kanske blir det en pluggträff på skolan (men ser inte ut så). Helst vill jag hålla mig hemma i nån månad så att man undkommer allt som heter förkylning och inlfluensa som verkar ha kört ett varv runt Linköping senaste veckorna.
Jag körde två mil på crosstrainern igår, rätt så nöjd över det. Menar jag kunde ha lyssnat på min andra röst och skjutit på det till idag. I Lördags drog jag och särbon till en polare och blev bjudna på en jättegod porterstek, potatis, grönsaker, vitchokladmousse med limemarinerade jordgubbar... det var jättegott och mysigt. Speciellt det där att jag verkligen kände att jag jobbat för det och kunde avnjuta maten ordentligt!
Vi cyklade nämligen dit och tillbaka. Vägen dit var väl okej, det var en stark medvind- men den hade tyvärr inte hunnit vända tills vi skulle hem igen. Jag var dyblöt i svett och flåsade på rätt rejält där mot slutet....innan den sista sluttningen ner mot killens lägenhetsområde tog vid. Det var som om himmelriket öppnade sig framför oss...... förutom den där jäklans motvinden. Det finns väl en de backar mellan mitt bostadsområde och stan, problemet är inte backar, för alla backar har ett upp och ett ner. Det tunga är de flacka, långa partierna med en liten, liten ofördelaktig lutning. Finns ett sådant parti oavsett vilket håll du kommer från.
Peace // Jean
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar