Åh jösses, jag blir så matt ibland. De tär som att slåss mot väderkvarnar och det blir så ledsamt när det är mot folk man vet egentligen skulle stå på ens sida. Det blir trist när man provocerar bara för att provocera också, hur kan så mycket folk sakna empati? Mår vi så dåligt i Sverige att vi inte kan se fel hos oss själva längre? Alla fel och orättvisor finns överallt annars...men inte i hur vi själva väljer att påverka och behandla andra?
Nåväl, nog om det. Jag kan inte rädda hela världen, får vara glad om jag kan rädda mig själv! Men det är ju det- vad andra gör påverkar ju mig! Jag vill inte behöva vara rädd! Att försöka resonera är det minsta man kan göra. Det är så man kommer till insikter...
Idag har jag inhandlat en 8 kg kettlebell som jag sa, på Rusta. Kan säga att den mycket korrekt väger dubbelt så mycket som den jag köpte förra månaden. Den kändes riktigt tung i väskan. Jag funderar på hur jag ska få hem eventuella framtida köp av 12kg bollen. Gah...
Man måste åka ut till Ett stort områden med butiker och gå en bra bit mellan buss och butik. Jag överskattar min egen styrka och underskattar vikten av döda ting. Jag skulle köpa en säck sand på "bara! 25 kg på Jula förra våren. Visst, klarade av att baxa ut den ur butiken men där tog det stopp! Fick övertala min underbara särbo att komma och hjälpa mig hem med åbäket.
Men när jag stod där i butiken och såg den där lilla säcken:
"25 kg....det är lugnt! det klarar jag! Jag Hulk, ugh!"
Och det kändes så verkligt och genomförbart. Men när armar och ben darrade som gelé innan jag kommit ca 5 meter från kassorna så insåg jag mig besegrad. Jepp, jag tog mig inte ens ut ur butiksbyggnaden. Så svag är jag....än så länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar