Fredagshopping

Oj, idag har jag släppt alla hämningar och shoppat loss rejält! (För att vara jag...). Det ska gudarna veta att jag verkligen inte är en shoppoman och trots en ansträngd ekonomi (i avsaknad av ett jobb) så är jag inte i riskzonen att hamna i någon tv-show där man måste lösa hur jag ska bli skuldfri. Jag varken röker eller dricker och inte selar jag på lotto heller! Jag Vet inte varför jag känner att jag måste säga så, försvara mig för att jag faktiskt spenderat lite på mig själv. Jag känner alltid lite skuld när jag väl gått loss och "nöjeshandlat" saker till mig själv. Menar, de kunde ju ha gått till några andra MER behövande istället... Eller till något jag verkligen, verklige, verkligen behöver för min grundläggande överlevnad.. Typ en Schweizisk fällkniv eller en solcellsdriven laddare till mobilen. Idag fick dessa skuldkänslor ge vika efter många om och men.

Jag ska ju trots allt på kalas om några veckor så det borde vara på sin plats att få förnya sig lite, ellerhur? Planen var att tillsammans med pojkvännen, ta sig in i något galleria där de har JC, Gina tricot, H&M,indiska och liknande och sedan plåga honom med att ränna mellan mig i båset och klädsnurrorna i några timmar för att slutligen gå tomhänta hem. På vägen dit så kommer jag på: Nej, låt oss kolla Myrornas först! Utifall att...

(Vi ställde cyklarna på cykelparkeringen "pusslunden" vid Nationernas hus, till höger på bilden kan man skymta en del av Linköpings domkyrka. Till vänster ser man min pojkvän bakifrån. Ingen linslus tbh)

Grejen är att jag älskar Myrornas i Linköping, de har en så fin ordning och reda, grejerna är alltid i gott skick och jag går alltid dit i första hand om jag söker någon grunka. Jag och killen hann gå 4 meter in i butiken innan vi fann en sak vi båda fattade intresse för. Tyvärr kräver en del grunkor att man har tillgång av en bil.

Det är ett utmärkt ställe för att hitta både retro, modernt och göra fynd. Saken är ju den att jag inte passar i allt just nu, jag är faktiskt väldigt begränsad i vad jag kan komma in i. Det är ju så i en sådan butik att man kan finna många vackra plagg men att allt hänger ju på storleken. Efter en stund så lyckades jag iallafall att hitta en "tunika" som fick mycket väl godkänt av både min särbo och mig. Denna tunika gick loss på hela 45 kronor! Vilket kap.

-Jamen då kan jag ju unna mig något mer! Tänkte jag och hittade ett par jättefina skor som var helt oanvända för 75 kronor och en handväska i ett snygg lila färg för 50 kr. Sen hittade jag på väg till kassan (vi har bara gått genom halva butiken- vi vågade inte beträda "pryl-delen" på nedervåningen) så hittar jag en jättesöt resväska som blir helt perfekt för mig nu när min andra gick sönder och mest bara är bänglig. Allt som allt -med kläder, väska, skor och en "ryggmassör" som särbon tyckte att jag behövde, så gick hela kalaset loss på 240 kronor. Jag hade räknat med att spendera minst 200 kr på ett klädesplagg. Jag kände mig mycket nöjd!

Glad i hågen beslutade jag mig för att vi lika gärna kunde gå förbi H&M och köpa lite färg för ögonbrynen och ett par nya tights. Detta ynkliga kalas gick los på 219 kronor. Det Kändes inte lika kul. På vägen tillbaka mot cyklarna paserade vi tebutiken och jag passade på att förnya mitt utbud med 2 hekto gunpowder som är min favorit bland grönt te. Jag kände mig som en väldigt rik person när jag kom hem med min lilla resväska fylld med alla dessa skatter.

Vi cyklade till och från staden. Helt okej väder men väldigt blåsigt. På hemvägen var det mest uppför och hela tiden motvind. Med väskan på pakethållaren och min korpulenta kropp så blev motståndet mycket märkbart och det gick mycket långsammare. Jag mins inte senast jag fick ett sådant håll (mjälthugg), det måste ha varit under "öjebyloppet" i mellanstadiet någon gång. Det var märtsamt men även skönt, då var den motionen bortgjord för dagen och förkylningen är fortfarande stången. Jag både snorar och hostar lite men halsen gör inte ont och jag har ingen feber så jag tutar och kör på!

Jo, jag köpte ju även två halsband för 19 kr styck på Rusta när jag var dit för att införskaffa Kettlebell nr 2 på 8g för någon dag sen. Jag är inte så mycket för smycken men de var så söta så jag kunde inte låta bli. En fågelbur med en ros och fågel och parisertornet. Parisertornet har en annan betydelse än kanske just paris eller Frankriker för min del. Men det skall erkännas att jag faktiskt vill besöka denna stad. Men jag vill besöka så många städer...

Såhär blev det med de svarta tightsen, skor och tunikan (ja sådär ser muskulösa ben som kan ta 110+ i benpress ut!;). Jag fann även ett par "mormorskängor" som låg och skräpade i en låda i sovrummet (stenkoll på prylarna). Det såg snoffsigare ut, om man nu skulle ut på raj raj. Antar att det ändå blir strumplästen på födelsedagsfesten...eller inneskorna. JA, jag är tråkig, jag älskar svart! Men jag tycker om att jag valde en tunika med råsa/lila mönster. Det skall nästan ses som ett litet framsteg. Om något år är jag kanske ägare av en helt illråsa handväska i ormskinsimitation tillsammans med en illgrön kappa och då kommer nog alla svart-kritiker att ångra sig!! ;D - Då kommer du iallafall att synas i trafiken som min försynte och käre särbo* påpekade.

* whats up with särbo? Ptja, ibland känner jag mig för vuxen och mogen för att kalla en pojkvän som man varit tillsammans med i massor med år för "min pojkvän". Det känns så...1998. Han är med för mig än pojkvännen 1998 så att säga. Men det är en helt okej benämning, han är ju min pojkvän. Särbo känns bara mer...vi. Men då vet ni. Om ni fortfarade inte förstår så rekomenderar jag er att läsa vidare här.

Fridens / Jean