Nu lämnar vi det...snart..

Bara för att vara tydlig: Alla är välkomna att läsa och skriva i kommentarerna och om mina blogginlägg- som jag ibland kan tänka mig mycket väl kan vara provocerande för en del (märklig mening, yep). Däremot accepterar jag inte otrevligheter och påhopp. Jag försöker att inte ägna mig åt det själv heller. Inte vill jag pyssla med nätmobbing, näthat eller drev mot utvalda personer.

Vad går min blog ut på? Se det som en spegel av min tillvaro och knepiga logik för stunden. Jag lever inte speciellt pråligt eller spännande men jag har mitt att göra så att säga. Bloggen är inte en dagbok, det är en portal för mina tankar, händelser och reflektion. Men den finns inte enbart för mig. Detta är en plats där jag existerar för att störa dig, stötta dig och puscha mig. Denna blogg drivs enbart av mig- inte av "de andra" eller någon annan. Den ger mig en liten, liten röst i "världen".

Var finner vi näring till våra tankar och funderingar? Tror du på att vi är dem vi är och så kommer det alltid att vara - eller att vi är i en ständigt utveckling? Slår ut nya skott, fäller gamla blad och strävar upp mot ljuset under hela vårt korta liv? Jag tror på det sistnämnda. Därför tänker jag ta mig exakt samma friheter som min omgivning med vissa återhållsamhet. Otrevligheter bemöts med otrevligheter, svar ges på tal. Jag har testat den tysta metoden, den förstående metoden och den där metoden när man vänder andra kinden till och de är varken tillfredställande eller behjälpliga. Är jag missnöjd så tänker jag uttrycka det.

Ingen bad om min kommentar, men du, vem bad om din?

Näringen till detta finns som sagt i ens närhet. Bloggar, nyhetsportaler, forum. Jag kritiserar, jag kritiseras. Jag beundrar och förfäras...tyvärr sällan i lika stora delar.

Och det viktigaste: Jag står ensam- för mig själv och mina tankar och tycke. Jag står inte bakom någon feministisk grupp, jag står inte bakom andra veganer, mammor, synthare eller tvspelsnördar. Inte gömmer jag mig bakom mina vänner eller bekanta. Jag står själv för mina åsikter och utbrott. Säger jag att rött är så jävla fult och tomater är världens godaste då är det för att jag tycker så. Råkar du hålla med är det ju kul, håller du inte med mig så är ingen skada skedd. Kanske du istället kan ge mig tips på något annat gott eller fint?


Så vad är problemet?
Oh ja, det är internet.


Puss och kram små barn!
// Jean