Äh..

Vem fan behöver karlar, inte då jag! *kaxar till sig*

Idag har jag jobbat och sedan bar det av till stan och dricka öl och ha roller derby-quiz (MS-teori) inne på Santinis. Jag är redan hemma så det blev ganska lagom, man hinner inte hinka i sig allt för mycket. Skrattkvoten blev fylld och jag fick mer än 50% rätt på provet- det är ca 50% fler rätt än vad jag hoppades på. Blonde trauma vann segern med 27 rätt!

Sen passade jag på, kvällen till ära- att bära min fina-fina outfit. låt oss kalla den för "slutty slut on the roll". Nä, men den är fin. Köpte ju skor igår, så jag tänkte "Hur blir de här skorna finast"- till kjol såklart! Så jag använde de sportiga knästrumporna jag köpte på Lindex med Malin i onsdags och "klockkjolen" från Ellos som jag fick hem för 2-3 veckor sen + ett par tjockare, varma strumpbyxor + den jättesnygga Sluts united-tishan. Vi kör ju på rollergirl/sluts-tema. Jag vet inte vad ni tycker eller tänker om saken men själv fann jag det som AWESOME. Nästan lika awesome som den här fina bilden som jag klippt och klistrat i Paintshop pro (för jag har så fult och stökigt i hallen).

Fick söta komplimanger under kvällen.
Det kändes gött...Det är vad jag behöver just nu faktiskt.
När karln man känner, och framförallt, tänker så mycket på...inte ser mig.
Jag är bara luft.
Eller nej, fel. För luft hade människan brytt sig om mer om den försvann.
Luft är viktigt. Det är något självklart förvisso...men man märker fan om det är borta.
Man saknar det först när det är borta...eller nej, då dör man faktiskt.

Så ikväll, när jag fick sms från kaffemannen, så bestämde vi oss för att ses igen under nästa vecka.
Jag är inte _där_ än, men på vägen dit kan man ha det trevligt och ge trevliga människor en chans.
Det värsta som kan hända är att vi blir vänner. Eller nej, att jag blir kär i ännu en karljäkel som inte vet vad han vill, egentligen och ger skitskumma signaler all over the plae och slutligen krossar mitt hjärta ;) heu heu heu! Men jag har fått raka puckar så det är inte så illa egentligen. Det bara känns så.
Eller...ok. Det värsta som kan hända är att han är en lustmördare.
But only time will tell.

Grejen är iallafall att jag vill inte, inte egentligen...släppa.
Jag kan inte släppa där jag är just nu.
Jag ska och kan absolut inte tvinga fram något.
Jag kan däremot välja aktioner som för mig framåt.
Även om det även innebär "bortåt".
Och just nu är jag ändå så nöjd där jag är.
Nära, men långt bort. Allt på samma gång.

Just nu fyller han ut _allt_ i min tillvaro. Det är däremot inte hållbart.
Inte så länge han inte vill vara en så stor del av den.
Eller han har faktiskt placerat sig själv där, helt på egen hand.
Jag är inte en påträngande person i handling.
Där han är i mitt liv, där har han placerat sig själv. Helt på eget initiativ.
Ibland gör det mig arg. Jag känner mig utnytjad, även om jag tror att det är undermedvetet och inte ett aktivt, medvetet val från hans sida.

Att omge sig med en person där man vet att där finns känslor, någon som tycker om en- men själv har man en distans. Det är smickrande för egot. Det innebär att man även har en ständig "ja-sägare" vid sin sida. Jag kan sätta gränser, men hur gör man när man inte vill ha några gränser. När varje sekund med personen är det man längtar till den övriga tiden? När det är de där minuterna man ser fram emot, ett leende, en blick, hans röst, eller beröring.

Jo...man är i ett rejält underläge.
Det är inte vackert här nere.
Jag vill upp till ytan och simma bort från den här pölen av gegga.
Men jag kan inte.