*sitter med den, numera, obligatoriska kaffekoppen*
Gå och bli kaffedrickare på gamla dag, fy skäms. Borde veta bättre.
En av de saker jag normalt inte tycker om, eller har speciellt lätt för är kramar. Speciellt med nya vänner. Eller inte och inte...jag känner mig osäker, och det är ju sällan så speciellt bekvämt. Sen blir man lite besviken för att den uteblir. En del är det självklart att man ger en kram, andra krävs det mer ett aktivt val. Jag gillar kramar, när den är besvarade och bekväm, självklar i sin uppenbarelse.
När jag spontant tänker på kramar så tänker jag ju på min mamma, mormor eller en av mina bästa vänner, Malin.
Det är sådana där bautakramar som är lika självklara när man ses, som att solen ska gå upp. Hur gör man när man vill krama någon? Någon man vill krama på såklart, men man även tror BEHÖVER kramar? "Får jag rkma dig?" eller gör man någon självklar armgest/kroppsspråk som inbjuder till en kram? För det slog mig att jag sällan varit den drivande till att "skapa ett kramtillfälle". Så det känns inte helt bekvämt...
Jag är ju lite smått fobisk för att tränga mig på folk. Att gå över en gräns, för gränser är väldigt olika mellan folk och folk. Jag kan inte riktigt lita till att vänskap gör att "offret" säger ifrån. "Nej, det här var inte okej". Nej, människor verkar tendera att lida i det tysta hellre, eller allra helst sedan gå och gnälla om det till någon annan. Det är så tråkigt.
....ofta när jag gått på stan, Sthlm och events speciellt, har man sett människor gå runt med skyltar "Free hugs". Man skulle lätt tro att de ska vara överösta med kram-behövande, men nej. Trots att de har en stor jävla skyld "DU FÅR KRAMA PÅ MIG!" så ser
man hur folk tvekar. "får jag, kan jag...vill jag?"
...kramar frigör många fina ämnen i vår kropp, det gör iofs all beröring. Men det måste vara en positiv beröring. En påtvingad, obehagligt obekväm kram gör ingen som helst nytta.
Så....vill du ha en kram eller inte?
Specialoffer, friends only // Free hugs
Gå och bli kaffedrickare på gamla dag, fy skäms. Borde veta bättre.
En av de saker jag normalt inte tycker om, eller har speciellt lätt för är kramar. Speciellt med nya vänner. Eller inte och inte...jag känner mig osäker, och det är ju sällan så speciellt bekvämt. Sen blir man lite besviken för att den uteblir. En del är det självklart att man ger en kram, andra krävs det mer ett aktivt val. Jag gillar kramar, när den är besvarade och bekväm, självklar i sin uppenbarelse.
När jag spontant tänker på kramar så tänker jag ju på min mamma, mormor eller en av mina bästa vänner, Malin.
Det är sådana där bautakramar som är lika självklara när man ses, som att solen ska gå upp. Hur gör man när man vill krama någon? Någon man vill krama på såklart, men man även tror BEHÖVER kramar? "Får jag rkma dig?" eller gör man någon självklar armgest/kroppsspråk som inbjuder till en kram? För det slog mig att jag sällan varit den drivande till att "skapa ett kramtillfälle". Så det känns inte helt bekvämt...
Jag är ju lite smått fobisk för att tränga mig på folk. Att gå över en gräns, för gränser är väldigt olika mellan folk och folk. Jag kan inte riktigt lita till att vänskap gör att "offret" säger ifrån. "Nej, det här var inte okej". Nej, människor verkar tendera att lida i det tysta hellre, eller allra helst sedan gå och gnälla om det till någon annan. Det är så tråkigt.
....ofta när jag gått på stan, Sthlm och events speciellt, har man sett människor gå runt med skyltar "Free hugs". Man skulle lätt tro att de ska vara överösta med kram-behövande, men nej. Trots att de har en stor jävla skyld "DU FÅR KRAMA PÅ MIG!" så ser
man hur folk tvekar. "får jag, kan jag...vill jag?"
...kramar frigör många fina ämnen i vår kropp, det gör iofs all beröring. Men det måste vara en positiv beröring. En påtvingad, obehagligt obekväm kram gör ingen som helst nytta.
Så....vill du ha en kram eller inte?
Specialoffer, friends only // Free hugs
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar