Jag önskar att jag kunde säga att jag är i kontroll. "Allt är okej, det är lugnt". Det är så jag är. Jag har varit här förr. Jag vet att det finns en knapp där djupt inne någonstans. En knapp där jag kan stänga av, men jag kan inte hitta den just nu. Kanske även det här jag känner just nu ändå är bättre än att inte känna någonting?
Jag måste hela tiden hålla ett hårt tag i någonting, allt går så fort, men det känns så väldigt långsamt. Känslorna är som kastvindar och ja, jag är något ambivalent. Ibland vet jag, ibland inte. Ibland vill jag, oftast inte. Det som är statiskt är den jävla klumpen i magen, precis under hjärtat.
Glädjerusen när jag får le och skratta och sedan rakt ner i ännu ett mörkt hål. Eller det värsta, den där platsen där jag inte längre bryr mig. Men känner gör jag och det måste få vara så. Det är okej...
Jag går i vinterskor på hösten
Alltid förberedd för storm
Jag kan tänka tills det knappt finns nått kvar
Jag har känslor utan uppehåll
Jag har förlorat en tävling
Men vunnit ett val
Har bestämt att stå helt utanför det där som jag blir ledsen av
Jag saknar dig mindre och mindre
Det kommer annat emellan och det är bra
Jag saknar dig mindre och mindre
Jag har glömt dig en vacker dag
När jag träffat gamla vänner har jag ingenting att säga dem
Dem ställer för många frågor och jag, jag bidrar inte med nån
Och jag kan ångra det lilla jag säger
Eller dra ett allvarligt skämt
Jag tycker mig höra vad dem tänker
Är hon sådär jämt
Jag kan sitta själv i parken
Tills solen har ändrat färgen i mitt hår
Jag kan offra allt jag har för ingenting
Jag sträcker mig så långt det går
Men jag behöver dig kom hit och rör om
Jag behöver nått att skriva om
Jag saknar dig mindre och mindre
Det kommer annat emellan och det är bra
Jag saknar dig mindre och mindre
Jag har glömt dig en vacker dag
Jag måste hela tiden hålla ett hårt tag i någonting, allt går så fort, men det känns så väldigt långsamt. Känslorna är som kastvindar och ja, jag är något ambivalent. Ibland vet jag, ibland inte. Ibland vill jag, oftast inte. Det som är statiskt är den jävla klumpen i magen, precis under hjärtat.
Glädjerusen när jag får le och skratta och sedan rakt ner i ännu ett mörkt hål. Eller det värsta, den där platsen där jag inte längre bryr mig. Men känner gör jag och det måste få vara så. Det är okej...
Jag går i vinterskor på hösten
Alltid förberedd för storm
Jag kan tänka tills det knappt finns nått kvar
Jag har känslor utan uppehåll
Jag har förlorat en tävling
Men vunnit ett val
Har bestämt att stå helt utanför det där som jag blir ledsen av
Jag saknar dig mindre och mindre
Det kommer annat emellan och det är bra
Jag saknar dig mindre och mindre
Jag har glömt dig en vacker dag
När jag träffat gamla vänner har jag ingenting att säga dem
Dem ställer för många frågor och jag, jag bidrar inte med nån
Och jag kan ångra det lilla jag säger
Eller dra ett allvarligt skämt
Jag tycker mig höra vad dem tänker
Är hon sådär jämt
Jag kan sitta själv i parken
Tills solen har ändrat färgen i mitt hår
Jag kan offra allt jag har för ingenting
Jag sträcker mig så långt det går
Men jag behöver dig kom hit och rör om
Jag behöver nått att skriva om
Jag saknar dig mindre och mindre
Det kommer annat emellan och det är bra
Jag saknar dig mindre och mindre
Jag har glömt dig en vacker dag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar