Jag är som en studdsboll (Eller jag beter mig som en men egentligen är jag nog mer som glas). Jag är uppvuxen i en sådan miljö där man är tvungen att helt enkelt kunna studdsa tillbaka, snabbt. Glas går bara sönder. Men, ja jag är också som "ett hund med ett ben" som en vän kallar det. Jag vill ha svar, jag vill förstå saker. Det är jobbigt för människor som ogärna pratar om saker, eller upplever att allt som rör känslor är jobbigt att prata om.
Precis som en tekniksugen människa plockar isär en telefon för att hitta ett fel, eller bara se hur det ser ut innuti- ställer jag jobbiga frågor, reflekterar och känner efter. Sådant tar tid. Ibland är människor mina telefoner (Fast jag försöker att ha inte ha sönder dem, eller låta dem ta sönder mig!). Det är mitt sätt att förstå, oh när jag förstår, kna jag släppa det , studdsa vidare. Men fram tills dess är jag mer som glas, går sönder, för jag förstår inte. Nej, jag har ingen diagnos utöver ADHD.
Jag har utvecklat känlsor för någon där det inte är önskat (inte för någon av oss). Det stora problemet är väl egentligne att jag inte är intresserad av en relation just nu heller. Så det här är jobbigt på många plan. En bekant påpekade "du kan ju skaffa en kk" och jag är väldigt öppensinnad när det kommer till sex och sexuella relationer och finner det alltid svårt att lägga en "label" på vad man ska kalla relationerna. Det känns onödigt, MEN den tanken, att vara med en man, just nu....är direkt frånstötande.
Nej, jag har inte gått och blivit lesbisk på gamla dar.
Det här är väl en del av processen, kanske precis som att gå och kära ner sig
i någon "safe" också är det. Jag behöver jobba på mig själv, men det är svårt
när det mesta verkar sker under ytna som inte ens jag själv kan se in under.
Nu är det slutsvammlat om sånt här tråk.
Idag ska jag inhandla fotbollsstrumpor.
För det är så satans snyggt!
Sen ska jag förbi en kompis och mata katt och efter det borde jag ägna 2-3 timmar till att städa lägenheten innan jobbet så man kan börja ta hem folk. Med folk så åsyftar jag vänner. Jag har vänner som kännt mig i flera år nu, som aldrig varit hem till mig. Det beror kanske mer på att jag inte har någonstans att placera dessa vänner i sittande ställning, än att jag har stökigt. Men just nu pågår en livlig kombination av stök, kaos och brisande sittplatser över hela lägenheten, som även påverkar mig negativt. Men ja, en dag ska jag väl även släpa hem någon speciell och jag vill tro att en diskhög inte inger ett speciellt imponerande intryck...
I dag (jepp, nu på morgonen 05:00
hoppade jag upp ur sängen och provade min baddräkt som satt....helt perfekt!
Helt jävla..perfekt. Jag såg riktigt bra ut i den. Så kände jag inte ens när jag köpte den.
En fruktansvärt bra start på dagen om jag får säga det själv.
Kram och hejs!
Precis som en tekniksugen människa plockar isär en telefon för att hitta ett fel, eller bara se hur det ser ut innuti- ställer jag jobbiga frågor, reflekterar och känner efter. Sådant tar tid. Ibland är människor mina telefoner (Fast jag försöker att ha inte ha sönder dem, eller låta dem ta sönder mig!). Det är mitt sätt att förstå, oh när jag förstår, kna jag släppa det , studdsa vidare. Men fram tills dess är jag mer som glas, går sönder, för jag förstår inte. Nej, jag har ingen diagnos utöver ADHD.
Jag har utvecklat känlsor för någon där det inte är önskat (inte för någon av oss). Det stora problemet är väl egentligne att jag inte är intresserad av en relation just nu heller. Så det här är jobbigt på många plan. En bekant påpekade "du kan ju skaffa en kk" och jag är väldigt öppensinnad när det kommer till sex och sexuella relationer och finner det alltid svårt att lägga en "label" på vad man ska kalla relationerna. Det känns onödigt, MEN den tanken, att vara med en man, just nu....är direkt frånstötande.
Nej, jag har inte gått och blivit lesbisk på gamla dar.
Det här är väl en del av processen, kanske precis som att gå och kära ner sig
i någon "safe" också är det. Jag behöver jobba på mig själv, men det är svårt
när det mesta verkar sker under ytna som inte ens jag själv kan se in under.
Nu är det slutsvammlat om sånt här tråk.
Idag ska jag inhandla fotbollsstrumpor.
För det är så satans snyggt!
Sen ska jag förbi en kompis och mata katt och efter det borde jag ägna 2-3 timmar till att städa lägenheten innan jobbet så man kan börja ta hem folk. Med folk så åsyftar jag vänner. Jag har vänner som kännt mig i flera år nu, som aldrig varit hem till mig. Det beror kanske mer på att jag inte har någonstans att placera dessa vänner i sittande ställning, än att jag har stökigt. Men just nu pågår en livlig kombination av stök, kaos och brisande sittplatser över hela lägenheten, som även påverkar mig negativt. Men ja, en dag ska jag väl även släpa hem någon speciell och jag vill tro att en diskhög inte inger ett speciellt imponerande intryck...
I dag (jepp, nu på morgonen 05:00
hoppade jag upp ur sängen och provade min baddräkt som satt....helt perfekt!
Helt jävla..perfekt. Jag såg riktigt bra ut i den. Så kände jag inte ens när jag köpte den.
En fruktansvärt bra start på dagen om jag får säga det själv.
Kram och hejs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar