Planerna sjönk till botten (eller sköts fram) och det känns ju trist, när man såg fram emot det, MEN det var samtidigt en lättnad- för det blev för invecklat. Nu är fokus på helgens campingtur- ska sova i tält! I de östgötska vildmarkerna!!
Sen kommer min syster och en annan minst lika rolig tjej ner till Linköping i november.
Harfortfarande svårt att sova. Somna går nt men att få fortsätta sova när jag vaknat är det sämre med. En stor...sak, maler omkring i min kropp. Det är som att tankarna blir så tunga att det gör ont i nacke, käkar, muskler. Jag brukar kunna be negativa tankar att dra åt helvete när jag ska sova, men just nu är det som att hela jag har blivit vänd ut och in och allting ligger och bubblar precis på ytan.
Ilskan, sorgen, besvikelse, svartsjuka- alla dumma känslor. Men trots att de är dumma och mindre attraktiva så uppfyller de en funktion.
Man kaninte gå genom livet och ignorera sig själv. Jag tänker iallafall inte göra det. Därför är jag helt okej med detta, men tröttheten gör mig mindre...kul att vara omkring gissar jag. Men ja, precis som de dumma känslorna ligger närmast så ler jag ändå fortfarande där inne. Längst in i mig själv så är jag väldigt lycklig just nu. Vem kunde tro det för 10 år sedan?
Nu ska jag utöva det jag längtat efter i så...så...så många år nu.
Ligga under förhoppningsvis en stjärnklar, mörk oändlig rymd.
Sval, ren luft och en riktig tystnad. Eld, kåda, jord och magi.
Back to the roots.
Tjing!!
Sen kommer min syster och en annan minst lika rolig tjej ner till Linköping i november.
Harfortfarande svårt att sova. Somna går nt men att få fortsätta sova när jag vaknat är det sämre med. En stor...sak, maler omkring i min kropp. Det är som att tankarna blir så tunga att det gör ont i nacke, käkar, muskler. Jag brukar kunna be negativa tankar att dra åt helvete när jag ska sova, men just nu är det som att hela jag har blivit vänd ut och in och allting ligger och bubblar precis på ytan.
Ilskan, sorgen, besvikelse, svartsjuka- alla dumma känslor. Men trots att de är dumma och mindre attraktiva så uppfyller de en funktion.
Man kaninte gå genom livet och ignorera sig själv. Jag tänker iallafall inte göra det. Därför är jag helt okej med detta, men tröttheten gör mig mindre...kul att vara omkring gissar jag. Men ja, precis som de dumma känslorna ligger närmast så ler jag ändå fortfarande där inne. Längst in i mig själv så är jag väldigt lycklig just nu. Vem kunde tro det för 10 år sedan?
Nu ska jag utöva det jag längtat efter i så...så...så många år nu.
Ligga under förhoppningsvis en stjärnklar, mörk oändlig rymd.
Sval, ren luft och en riktig tystnad. Eld, kåda, jord och magi.
Back to the roots.
Tjing!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar