Inatt fick jag sova, tror jag. Jag vaknade flera gånger av att "åh, skönt, jag känner ing....gaaaaaah!" *vrida sig runt* Desperat försöka hitta en ställning som inte innebär den här molande, hemska värken. Ja jag gnäller, jag gnäller mycket. Jag tänker ju bara på den här smärtan (vilket på sätt och vis är väldigt hjälpsamt, beroende på hur man ser på det).
Jag kan inte komma ifrån det, smärtan måste bemötas och det tär på den mentala styrkan.
Iallafall, i min iver att gå vidare så skrev jag upp mig på ännu en nätdejtingsite, och även om det nu visat sig att det finns många trevliga män där ute, har det även gått upp för mig hur mycket jag INTE vill nätdejta.
Jävligt mycket "bös".
Jag är en gammal tant på 33 och jag trodde tiden där man skulle få så många mail, så många märkliga mail, så påstridiga, vuxna män på sin profil, var över. Inte för att det är försvarbart ens om jag varit 20.
"ska vi ta en kaffe" är okej. Helt okej.
Nätdejtande måste ju inte ske över nätet, det är ju en första kontakt bara.
Men så många som inte bemödar sig att läsa på profilen och ställer dumma frågor eller helt enkelt...bara är slibbiga. För jo, det finns bra sätt och mindre bra sätt och sen finns det riktigt jävla dåliga metoder...
Men idag har jag valt ut en person för att ta kaffe med. Personen valde egentligen mig, I accept the challenge! Jag tror inte att jag är där ännu, att jag är öppen för en relation. Jag vet inte varför jag gick med på datingsidan, kanske för att se att det finns andra män där ute, att det finns ett intresse för mig någonstans. Men hey, man kan hitta nya vänner och bekantskaper tills vidare...
En stund, i ett svagt ögonblick blev jag desperat, behövde fylla hålet som uppstod.
Men det är inget hål och det är ingenting som behöver fyllas.
Jag behöver bara ta detlugnt och ta hand om mig själv, resten löser sig.
Det är så världen fungerar. Shit happens...och ibland bra saker. Jag står ju fortfarande här. Allt har sitt slut och än har jag inte lärt mig att se in i framtiden, darnit!
Jag har ju många saker jag vill göra och uppleva, mål att uppnå.
Det är vad jag behöver fokusera på.
Kärleken....den kommer när den kommer, precis som när den försvann.
Mr probz - Wave after wave
Jag kan inte komma ifrån det, smärtan måste bemötas och det tär på den mentala styrkan.
Iallafall, i min iver att gå vidare så skrev jag upp mig på ännu en nätdejtingsite, och även om det nu visat sig att det finns många trevliga män där ute, har det även gått upp för mig hur mycket jag INTE vill nätdejta.
Jävligt mycket "bös".
Jag är en gammal tant på 33 och jag trodde tiden där man skulle få så många mail, så många märkliga mail, så påstridiga, vuxna män på sin profil, var över. Inte för att det är försvarbart ens om jag varit 20.
"ska vi ta en kaffe" är okej. Helt okej.
Nätdejtande måste ju inte ske över nätet, det är ju en första kontakt bara.
Men så många som inte bemödar sig att läsa på profilen och ställer dumma frågor eller helt enkelt...bara är slibbiga. För jo, det finns bra sätt och mindre bra sätt och sen finns det riktigt jävla dåliga metoder...
Men idag har jag valt ut en person för att ta kaffe med. Personen valde egentligen mig, I accept the challenge! Jag tror inte att jag är där ännu, att jag är öppen för en relation. Jag vet inte varför jag gick med på datingsidan, kanske för att se att det finns andra män där ute, att det finns ett intresse för mig någonstans. Men hey, man kan hitta nya vänner och bekantskaper tills vidare...
En stund, i ett svagt ögonblick blev jag desperat, behövde fylla hålet som uppstod.
Men det är inget hål och det är ingenting som behöver fyllas.
Jag behöver bara ta detlugnt och ta hand om mig själv, resten löser sig.
Det är så världen fungerar. Shit happens...och ibland bra saker. Jag står ju fortfarande här. Allt har sitt slut och än har jag inte lärt mig att se in i framtiden, darnit!
Jag har ju många saker jag vill göra och uppleva, mål att uppnå.
Det är vad jag behöver fokusera på.
Kärleken....den kommer när den kommer, precis som när den försvann.
Mr probz - Wave after wave
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar