En del av trippen..

Några bilder från stugan och själva vägen mellan Malå/Máláge i Västerbotten till Gällivare/Jiellevárri i Norrbotten, båda i landskapet Lappland. Kommer fler bilder från stugan senare...
Den trevliga hunden som jag inte mins namnet på, men var en "dansk gårdshund" om jag inte mins helt galet. Jättefin och som ni kan se, väldigt söt. Om alla hundar och hundägare var som detta par så skulle varje resa vara en ynnest. Mycket trevligt sällskap.

Stugan och "gulhuset" i all sin prakt. I bakgrunden kan man skymta berget från vars topp man kan se flera mil ut över Malå kommun om vädret är klart.

Vår granne i stugan är en jägare, precis som min far.

Underbar utsikt från gammelhuset.

Mer utsikt från gammelhuset.

På väg mot Malå från stugan, nu bär det av norrut till Gällivare....

Kort paus och besträckare i Arvidsjaur/árviesjávrrie. Här har vi släkt men vi hade tyvärr inte tid för att besöka folk. Jag passade på att ta lite bilder på deras vackra träkyrka som byggdes 1902.

En till paus i Kåbdalis/Goabddális som var smockad med folk. Här får man se ett gäng häxor åka bakom skoterhäxan. Ja, Kåbdalis såg då inte ut som under mina ungdomsår, de har verkligen utökat. Riktigt kul att se sådan aktivitet och liv på anläggningen.

Några Renar strax efter att vi passerat Kåbdalis...

Vid en damm som jag inte mins namnet på, innan Harpsprånget och Porjus.

Skidbackarna där jag och syrran lärde oss att åka slalom 1995-96

Nu är vi snart framme i Gällivare! Baksidan av det lilla fjället Dundret.

Vi åkte upp till björnfällan och är nu på väg ner från Dundret

Vi är uppe i Malmberget, vid gropen. Otrolig utsikt, svårt att tro att en hel stad funnits där som min mor vuxit upp och haft denna utsikt över fjället.

Här ser man staketet som hindrar människor att gå in på "rasområdet" runt gropen som långsamt slukar samhället Malmberget bit för bit.

Här kan man ana gropen till vänster.

Det här är den vackra och omtalade Disponentvillan som är byggd i "Schweizer-stil" som var populär när den byggdes runt 1890-talet. Den stora villan som ståtligt blickar ner från sin upphöjda plats på en kulle är svår att missa. Med flera stora fönster, en enorm snickarglädje och detaljer på den yttre fasaden med ett tillhörande torn så är det en unik, påkostad och ovanlig byggnad i kommunen.

Villan som vi besökt många gånger som små då vår gammelmoster bodde där bär många varma minnen hos oss. Om en byggnad kunde tala så skulle jag välja denna för ett samtal. Det är en otroligt vacker (en av denna orts vackraste byggnader) och gammalt hus som kommunen bara låtit förfalla pga paragrafrytteri, ointresse (?) och handlingsförlamning, trots att det funnits folk som varit intresserade av att ta sig an att flytta/rädda huset. Nu är den inom rasområdet och i uteliggare och vandalers våld. Man vill gråta när man ser hur illa huset farit. "Det lilla slottet" har verkligen blivit ett kråkslott nu och det grämer mig...

Här är Gällivare hembygdsgård eller "Plupp-huset" i "pluppskogen" som jag kallar det. Här var jag en gång som liten vill jag minnas. Kanske inte så liten, Jag var en trulig tonåring förmodligen, lite för gammal för att riktigt uppskatta "plupp" men glad åt minnet nu som gammal tant. Här inne hölls festen och det var mycket trevligt.

Gackor!

Gackor = Mackor på 3-åriska

Hft en hel del ord som jag mentalt försökt samla på mig men nu finner jag dem förlorade. 3åringar är så otroligt underbara! Det är verkligen i en handvänding de går från skrik och krokodiltårar till ett brett leende och tjutande skratt. u är ju inte lilla Max fullt 3 år ännu, det är några månader dit, men han är i en underbar ålder och det är med sorg som jag inte kan vara mer närvarande. Tiden kommer ju som bekant inte tillbaka...Och med små barn går tiden så otroligt fort.

Be your own hero...

Igår såg jag årets bäst film (men den gjordes redan 2009) som jag blivit rekomenderad förut men struntat i att se. Igår gick den på femman så jag passade på att ta en titt. Det är en riktig "tjejfilm" men män (med god smak!) kan självklart mycket väl roas av den också. Om inte annat så är den ju fylld med ögongodis...och våld.

Jag ska försöka förklara så att ni förstår hur bra denna film är. Den är min nya "dirty dancing" eller "Youngblood", om jag ägde den på VHS så skulle den vara utnött om några månader. Det är en inspirerande film som nästan fick mig att längta tillbaka till den jobbiga tonåren för första gången på 10 år. Samtdigt handlar det om kvinnor i min egen ålder! Filmen heter iallafall "whip it" och utspelar sig i scenen av Roller-derby i hjärtat av Texas (Det enda bra som kommit från Texas) som är ungefär det coolaste jag sett. Det är första gången jag tycker att en sport inte bara verkar jätterolig att utöva, utan även verkar rolig att faktiskt titta på! Jag är helt kär.

Efter filmen gick jag såklart och kollade upp denna sport (som trots allt funnit si USA sedan 30-talet med sin höjdpunkt under 60-talet) och det finns klubbar runt om i hela Sverige- Ända uppe i Luleå i norr! De verkar ha vuxit upp nu under de senaste åren (förmodligen lika påverkade av filmen som jag) men ingen i Linköping!? Det tyckte jag är jätteilla! Det finns i Sthlm, Göteborg och Malmö men närmaste klubb för mig är i Jönköping, och det är någon timme bort med tåg. Men med tanke på vilken spridning denna sport fått bara under 3-4 år så kan jag inte göra annat än att vänta på att någon eldsjäl vill starta en klubb!

Men starta en själv då? Tyvärr jag är inte driven eller smart/rik/organiserad nog- jag vill bara åka rullskridskor och tacklas med tjejjor, inte analysera strategier osv. Jag vill inte vara Razor (se filmen) mao, jag vill vara smashley simpson eller Babe ruthless ;)

Men om du inte sett filmen så se den!

Igår fick jag ihop 6.2 km på morgonpromenaden och sedan 20 km med crosstrainern. Jag vaknade såklart med lite träningsvärk i morse men den är väldigt liten om än existerande. Var lite rädd för att det skulle vara värre för jag fick lite känningar i knäna och fötterna igår. Men det är okej! Natten var skön och behaglig...

Jag drömde nämligen om rullskridskor inatt, så fantastiskt mycket tyckte jag om filmen. Kanske är det också att den väckte så många lyckliga barndomsminnen. Både jag, syster och gatans ungar ägde alla rullskridskor. Först färgglada rollerskates med illråsa/snorgröna hjul och häftiga, färgglada mönster, för att sedan i tonåren bytas ut mot inlines.

Jag tänker investera i ett par rullskridskor, då det finns en skatepark och skatehall i min stadsdel (rimligtvist bra underlag) så borde det finnas bra ställen att "öva" lite på, i väntan på att en klubb eller förening bildas! Om inte annat så är det ju jätterolig och bra träning för benen.

Nu är det slutbabblat om en film som jag skulle kunna fortsätta ranta om i flera timmar till.
Nu är det dags för morgonpromenaden.

Trevlig helg! // Jean

Träning!

Här är mina kettlebells som jag köpt på Rusta för en rätt så billig peng. 8 och 4 kg står det klart och tydligt på dem. Som du kan se så har de inte en skyddsvinyl/gummiklädd underdel, tyvärr. Men jag gillar stilen, utseendet för tankarna till gammaldags vikter i en handelsbod eller en leopardklädd "starke man" på tivol i en Pippi långstrumps värld. Eller en kanonkula med handtag. Man får vara lite försiktig och var med var man förvarar dem och man får absolut inte tappa/låta dem skräpa runt på parkett/trägolv osv. Eller ännu värre, lägga upp dem på någon bänk eller skrivbord där kattfan kan välta ner dem. Det lär ju garanterat producera skador...oavsett om golvet är av trä eller betong...

Nej, än så länge har jag varit mer framförsynt än katten
och golvet är helt om än inte rent.

Om någon känner för att peppa, utmana eller bara ha någon annans träning att glo på (eller låta mig glo på deras) så bli medlem /eller adda mig på Funbeat.se, det är helt gratis och proppfull med trevliga vardagsmotionärer och pro´s. (Jag heter Jean Hedman där).

För mig har det varit en sporre att se hur mycket jag tränar i förhållande till de på min vännerlista. Inte "haha jag tränar mer än deeej....blöeee :P" utan mer "Men vafan... hur lyckades han få sådär mycket tid denna vecka och jag har bara tränas sådär lite. Nej det får vi ta tag i, banne mej!" och ibland är det skönt med lite uppmuntrande ord; "hey men du, har du lagt ner helt eller? kom igen nu!", "krya på dej! Sen ger du järnet!". Eller ännu bättre- när man hamnar i en svacka eller får problem så kan alltid någon ge tips och trix. Det var här som jag löste mina problem med otroligt stela vader och hälsenor...

Ja du bestämmer förstås helt själv över hur, vad och när du skriver där. Självklart.
Man kan till och med bestämma att inte en jävel ska få se din träning- förutom du själv och det är nog så peppande att få se sin egen träning med statistik i textform, diagram eller i en kalender

Joina nu! // Jean

Fredagshopping

Oj, idag har jag släppt alla hämningar och shoppat loss rejält! (För att vara jag...). Det ska gudarna veta att jag verkligen inte är en shoppoman och trots en ansträngd ekonomi (i avsaknad av ett jobb) så är jag inte i riskzonen att hamna i någon tv-show där man måste lösa hur jag ska bli skuldfri. Jag varken röker eller dricker och inte selar jag på lotto heller! Jag Vet inte varför jag känner att jag måste säga så, försvara mig för att jag faktiskt spenderat lite på mig själv. Jag känner alltid lite skuld när jag väl gått loss och "nöjeshandlat" saker till mig själv. Menar, de kunde ju ha gått till några andra MER behövande istället... Eller till något jag verkligen, verklige, verkligen behöver för min grundläggande överlevnad.. Typ en Schweizisk fällkniv eller en solcellsdriven laddare till mobilen. Idag fick dessa skuldkänslor ge vika efter många om och men.

Jag ska ju trots allt på kalas om några veckor så det borde vara på sin plats att få förnya sig lite, ellerhur? Planen var att tillsammans med pojkvännen, ta sig in i något galleria där de har JC, Gina tricot, H&M,indiska och liknande och sedan plåga honom med att ränna mellan mig i båset och klädsnurrorna i några timmar för att slutligen gå tomhänta hem. På vägen dit så kommer jag på: Nej, låt oss kolla Myrornas först! Utifall att...

(Vi ställde cyklarna på cykelparkeringen "pusslunden" vid Nationernas hus, till höger på bilden kan man skymta en del av Linköpings domkyrka. Till vänster ser man min pojkvän bakifrån. Ingen linslus tbh)

Grejen är att jag älskar Myrornas i Linköping, de har en så fin ordning och reda, grejerna är alltid i gott skick och jag går alltid dit i första hand om jag söker någon grunka. Jag och killen hann gå 4 meter in i butiken innan vi fann en sak vi båda fattade intresse för. Tyvärr kräver en del grunkor att man har tillgång av en bil.

Det är ett utmärkt ställe för att hitta både retro, modernt och göra fynd. Saken är ju den att jag inte passar i allt just nu, jag är faktiskt väldigt begränsad i vad jag kan komma in i. Det är ju så i en sådan butik att man kan finna många vackra plagg men att allt hänger ju på storleken. Efter en stund så lyckades jag iallafall att hitta en "tunika" som fick mycket väl godkänt av både min särbo och mig. Denna tunika gick loss på hela 45 kronor! Vilket kap.

-Jamen då kan jag ju unna mig något mer! Tänkte jag och hittade ett par jättefina skor som var helt oanvända för 75 kronor och en handväska i ett snygg lila färg för 50 kr. Sen hittade jag på väg till kassan (vi har bara gått genom halva butiken- vi vågade inte beträda "pryl-delen" på nedervåningen) så hittar jag en jättesöt resväska som blir helt perfekt för mig nu när min andra gick sönder och mest bara är bänglig. Allt som allt -med kläder, väska, skor och en "ryggmassör" som särbon tyckte att jag behövde, så gick hela kalaset loss på 240 kronor. Jag hade räknat med att spendera minst 200 kr på ett klädesplagg. Jag kände mig mycket nöjd!

Glad i hågen beslutade jag mig för att vi lika gärna kunde gå förbi H&M och köpa lite färg för ögonbrynen och ett par nya tights. Detta ynkliga kalas gick los på 219 kronor. Det Kändes inte lika kul. På vägen tillbaka mot cyklarna paserade vi tebutiken och jag passade på att förnya mitt utbud med 2 hekto gunpowder som är min favorit bland grönt te. Jag kände mig som en väldigt rik person när jag kom hem med min lilla resväska fylld med alla dessa skatter.

Vi cyklade till och från staden. Helt okej väder men väldigt blåsigt. På hemvägen var det mest uppför och hela tiden motvind. Med väskan på pakethållaren och min korpulenta kropp så blev motståndet mycket märkbart och det gick mycket långsammare. Jag mins inte senast jag fick ett sådant håll (mjälthugg), det måste ha varit under "öjebyloppet" i mellanstadiet någon gång. Det var märtsamt men även skönt, då var den motionen bortgjord för dagen och förkylningen är fortfarande stången. Jag både snorar och hostar lite men halsen gör inte ont och jag har ingen feber så jag tutar och kör på!

Jo, jag köpte ju även två halsband för 19 kr styck på Rusta när jag var dit för att införskaffa Kettlebell nr 2 på 8g för någon dag sen. Jag är inte så mycket för smycken men de var så söta så jag kunde inte låta bli. En fågelbur med en ros och fågel och parisertornet. Parisertornet har en annan betydelse än kanske just paris eller Frankriker för min del. Men det skall erkännas att jag faktiskt vill besöka denna stad. Men jag vill besöka så många städer...

Såhär blev det med de svarta tightsen, skor och tunikan (ja sådär ser muskulösa ben som kan ta 110+ i benpress ut!;). Jag fann även ett par "mormorskängor" som låg och skräpade i en låda i sovrummet (stenkoll på prylarna). Det såg snoffsigare ut, om man nu skulle ut på raj raj. Antar att det ändå blir strumplästen på födelsedagsfesten...eller inneskorna. JA, jag är tråkig, jag älskar svart! Men jag tycker om att jag valde en tunika med råsa/lila mönster. Det skall nästan ses som ett litet framsteg. Om något år är jag kanske ägare av en helt illråsa handväska i ormskinsimitation tillsammans med en illgrön kappa och då kommer nog alla svart-kritiker att ångra sig!! ;D - Då kommer du iallafall att synas i trafiken som min försynte och käre särbo* påpekade.

* whats up with särbo? Ptja, ibland känner jag mig för vuxen och mogen för att kalla en pojkvän som man varit tillsammans med i massor med år för "min pojkvän". Det känns så...1998. Han är med för mig än pojkvännen 1998 så att säga. Men det är en helt okej benämning, han är ju min pojkvän. Särbo känns bara mer...vi. Men då vet ni. Om ni fortfarade inte förstår så rekomenderar jag er att läsa vidare här.

Fridens / Jean

Mer till hårdebatten...

Nanna Johanssons "man behöver inte älska hår under armana, poängen är att man ska skita fullständigt i det" på tankesmedjan är spot on. Snälla, lyssna på den, den är riktigt rolig och upplysande! Hon tar upp om de fyra olika kategorierna av hatare i debatten.

Från klarhet till klarhet...

Måste ju bara pusha och sprida Lady Dahmers klockrena inlägg i "hårdebatten" som egentligen handlar om allt annat än just hår.