biologiskt produktiv yta...wait...what?

5 minuter och 0.68 km. Det blir 136 meter per minut...wow, det låter inte speciellt snabbt. Men med tanke på att jag sedan promenerade 0.23 km på 2 minuter (115 meter per minut) så antar jag att det är okej...eftersom det är jag. Jag är jättelångsam. Det viktiga är att jag ändå är lite snabbare när jag springer, även om det fortfarande är väldigt sakta.....


Ja, klockan är 02:50 och jag är uppe med skolarbete..

Phone-dump

En sak stör mig. En sak som en vän anförtrodde rätt nyligen åt mig, men jag tänker inte nämna vem. Hon sa att hon är van vid att bli bortsedd pga sin övervikt. Att folk faktiskt använder det som ett argument mot henne i frågor som inte har med utseende/vikt att göra. Något i stil med:  Ja, men du är ju tjock- aka "dina åsikter har därmed ingen betydelse, vad du än säger så har du/det du säger inge betydelse för du är tjock."

Man kan alltås aldrig "vinna". Även om jag tycker att båda är vinnare om man klarar av att föra en vettig diskussion och framföra riktiga argument. For the record, sådant beteende är för idioter. Man får tycka vad man vill om "oss tjockisar" och tjocka människor rent estetiskt sett. Men om du inte kan ta en tjock eller ful människa på allvar, ja då är ju skämtet på dig...

Kände att jag behövde få det sagt. "Put it out there" i etern, så att säga.

Idag är det verkligen en såndär dag man vill tillbringa tiden utomhus- hela dagen. Jag gick ut runt 11 tiden och kom hem först nu, strax efter 13snåret. Den första halvtimmen lyckades jag skrapa ihop ca 5 minuter med löpning med "bara" 2-3 minuters promenad emellan (3min spring, 2-3 min gång, 2 min spring) och den löpna distansen blev....lite mer än en halv km. Det är en halv km längre än jag sprang förra året ;) Så jag stannar in positive mode.

Jag träffade på en gammal tant med sin söta hund på promenad och passade på att utforska lite öde tomter längs med vägen. Jag fann platser som nästan kändes magiska i sin prunkande vårskrud. Det är så vackert på våren när allting är så skört och skirt och alla färger verkligen lyser. Samtidigt erbjuder våren fortfarande det där eleganta, kala, grafiska. De nakna stammarna, mörka kvistarna och fjolårets gräs kan erbjuda en härlig kontrast.

Jag tänkte dumpa alla bilder jag tog under dagens promenad- sen måste jag plugga in de där 20+ sidorna inför morgondagens labb på naturkunskapen. Skulle inte skada att plugga på lite inför provet nästa vecka.
Vad skulle jag inte ge för en skön hammock och en pläd att sitta och läsa i just nu?

Men först, en kopp kaffe och rågi med leverpastej...
Hoppas ni som läser har haft en lika fin dag som mig!
Iofs bor ju hälften av er i Pite och det är ju där, som alla vet, som solen bor.


Kram // Jean

 

  

 

  

  

 Tittar man noga så ser man två hjortar ute på ängen som betar.

 Avbröt tydligen någon mitt i lunchen...

  

 

Som ni ser är Ryd e idyll...

 ...noll poäng till de "kreativa" rydskidzen som inte följer de universiella etiska kludd-reglerna: GE FAN I TRÄDEN!

Jogga...

Nej du, här ska det inte joggas- jag rusar.
Om jag rusar nog fort så hinner jag ju mycket längre innan jag känner hur hjärtat börjar göra volter, syret inte riktigt räcker till och att benen blir spaghetti!! Så ser min plan ut iallafall.

Detta blir andra gången (i mitt vuxna liv) som jag far ut i skogen för att springa.
Härligt, härligt, men farligt farligt.
Jag har ju kört en massa på Crosstrainern innan jag blev förkyld, men det är ändå inte riktigt samma sak.
Kan också avslöja att det blir en massa gående också mellan varven.
Förra passet blev det ändå 4-5 minuter av löpande, i rätt högt tempo.
Jag är nog en såndär som "får adhd" av att lpa långt och långsamt.
Det är för tråkigt och enformigt helt enkelt.
Men visst hade det varit trevligt om man kommit igång så pass att man kanske tar sig till tjejmilen denna höst eller nästa? Det har ju mer eller mindre varit en dröm de senaste 2 åren.

Sen sägs ju löpning vara det bästa för oss tjockisar. Ja, inte för våra knän- men som en motverkan mot fettöverslaget.

Puss och kram!!
och lite sparkar i baken...

// Jean

Raketstart!

Idag ska jag till skolan och glo film och jag tänkte faktiskt vara så hurtig att jag går in till stan. Det blir ca 8 km tur och retur. Det känns ju lagomt sådär. blir inte supersvettig men det är ändå frisk luft och rörelse för kroppen. Köpa en Loka på vägen dit och kanske en snickers eller så.

Idag kom jag mig ut på rätt sida om tolvslaget. Klockan 9-10 steg jag upp, hoppade in i kläderna (Litterally) och skuttade ut i skogen. Men herrejävlar vad det blåser idag! Jag tvekade faktiskt över att gå in i skogen som är just vid ett flygfält så ni kan ju gissa hur det blåser och knakade i träden. Grejen är att der rasar träd här rätt ofta och mycket. Oroade mig aldrig över sånt där hemma när jag gick i skogen. Men jag bor vid "Östgötaslätten" och trots att vi är långt från havet så har vi en enorm sjö och massor med öppna landskap som skjutsar på vinden rejält.

Önskar att det kunde vara samma fart på vinden under sommaren. Jag har iallaall avverkat min andra promenad nu och det var samma sträcka men på lite, lit snabbare tid eftersom lövsamlandet uteblev. Men nästan en timme. Så nu ska jag moffa i mig ett gäng kokta ägg och kaviar och duscha mig!

Btw, jag har som mest gått ner några hekton varje dygn eller stått stilla, men från igår till idag var skillnaden plötsligt ett helt kilo. Jag blev jättepaff, var tvungen att väga mig flera gånger och kontrollera i listan där jag varje dag skriver ner vikten.

Jag vet inte vad som hänt eller vad jag har gjort. Även om det säkerligen handlar om vätskefrånfall så fattar jag inte: _varför_? Har ju druckit normalt med vätska. Men jag gissar på att kroppen behövde sin vila och återhämta sig lite. Har stått på en "platå" under hela veckan innan. Kanske min nya rutin med morgonpromenad + att jag börjat dricka grönt te gör sitt?

Ciao // Jean

morgon stund har guld i mund

Visste ni att guld i mund betyder "guld i hand". Dvs att stiger man upp tidigt så får man mer/bättre betalt. Att börja dagen tidigt ger mer tid för bra arbete. Går ju även att tolka som att "guld" är det som ska betala det du sen ska stoppa i munnen. Men mund är alltså ett gammalt ord för hand. Men nog om det...

Idag klev jag verkligen inte upp med tuppen och inte stör det mig. Desto mer brukar sådant beteende störa och oroa andra i ens omgivning. Jag kom inte upp före klockan 11! Jag lade mig runt 1-2 inatt, inte speciellt sent för att vara jag. Igår var det dessutom en vilodag från träningen, så det var lite rastlöshet i kroppen.

Jag vaknade upp runt 4-5 snåret av någonting, vet fortfarande inte vad. Jag drömde en jättemysig dröm där jag åkte skridskor tillsammans med en barndomsvän och en tränare i Björklundarinkarna. Det var så kul! Jag har inte stått på isen sedan december 2001. Tio år alltså! Men min syster berättade här om veckan att hon äntligen hittat åt mina skrillor. De har nämligen varit ute på vift i flera år då både min bror och syster använt dem i min frånvaro. Jag funderar på om jag ska släpa med mig dem hem till Linkan, utifall det blir fler vintrar med snö och is!

Jag somnade om och när klockan ringde runt 8-snåret då jag ställt den för min nya rutin- Morgonpromenad, så stängde jag ner den och somnade om. =.= Jag var så himlans trött.

Runt 11snåret så steg jag upp, klädde på mig och gick ut. Jag gick ca 5 km i skogen och det tog ungefär en timme. Jag är faktiskt riktigt nöjd med det. Jag plockade även några gamla löv och lyssnade på hackspettar...

En mycket skön och hälsosam start på morgonen men nu känner jag att det verkligen börjar bli dags för att äta något.

Peace // Jean

8 kg +

Åh jösses, jag blir så matt ibland. De tär som att slåss mot väderkvarnar och det blir så ledsamt när det är mot folk man vet egentligen skulle stå på ens sida. Det blir trist när man provocerar bara för att provocera också, hur kan så mycket folk sakna empati? Mår vi så dåligt i Sverige att vi inte kan se fel hos oss själva längre? Alla fel och orättvisor finns överallt annars...men inte i hur vi själva väljer att påverka och behandla andra?

Nåväl, nog om det. Jag kan inte rädda hela världen, får vara glad om jag kan rädda mig själv! Men det är ju det- vad andra gör påverkar ju mig! Jag vill inte behöva vara rädd! Att försöka resonera är det minsta man kan göra. Det är så man kommer till insikter...

Idag har jag inhandlat en 8 kg kettlebell som jag sa, på Rusta. Kan säga att den mycket korrekt väger dubbelt så mycket som den jag köpte förra månaden. Den kändes riktigt tung i väskan. Jag funderar på hur jag ska få hem eventuella framtida köp av 12kg bollen. Gah...

Man måste åka ut till Ett stort områden med butiker och gå en bra bit mellan buss och butik. Jag överskattar min egen styrka och underskattar vikten av döda ting. Jag skulle köpa en säck sand på "bara! 25 kg på Jula förra våren. Visst, klarade av att baxa ut den ur butiken men där tog det stopp! Fick övertala min underbara särbo att komma och hjälpa mig hem med åbäket.

Men när jag stod där i butiken och såg den där lilla säcken:
"25 kg....det är lugnt! det klarar jag! Jag Hulk, ugh!"

Och det kändes så verkligt och genomförbart. Men när armar och ben darrade som gelé innan jag kommit ca 5 meter från kassorna så insåg jag mig besegrad. Jepp, jag tog mig inte ens ut ur butiksbyggnaden. Så svag är jag....än så länge.

Crosstrainer

Körde exakt 1 mil igår och 1 mil till idag, + 4 km som jag körde tidigare idag. Det känns skönt! Jag måste bara komma igenom den där väggen av "jag gör det senare, inte nu, jag orkar inte". Har läst någonstans att det tar ca 3-4 veckor att får träning till rutin och att uppnå den där känslan av att GÅ och träna inte är lika jobbigt längre. Träna är ju alltid jobbigt men alla som tränat en längre tid vet också att man _vill_ träna.

I övrigt har jag faktiskt inte gjort så mycket annat. Eller jo, jag fastnade i en meningslös diskussion över nätet som gjorde mig helt... less. Det är så jobbigt under lingonveckan, vill inte skylla på det emotionella men ja- jag blir så osäker på mitt kompass under den här perioden och det är jättejobbigt när man hamnar i konfrontation med någon. -Är jag bara överkänslig, har jag fel, trampar jag runt som en elefant, är jag totalt okänslig? Eller är det bara en idiotisk diskussion i allmänhet, oavsett.

Nåja, shit happens.