Trevlig Valborg!

Valborg är tillsammans med Midsommarafton en av mina absoluta favoriter av högtider och jag har aldrig "supit bort" dem. Jag firar dem helhjärtat, från den hedniska synvinkeln sedan bardomen. Detta är en välkomstfest för våren och sommaren...

När jag var liten brukade min fmailj åka bort till Gotis (Iogt´ i Öjebyn) och grilla korv, se på "bio" för barnen och se på när den enorma majbrasa tändes på. Jag menar verkligen enorm. På den tiden samlades brasan under hela året med ris, möbler och annat som var okej att bränna upp. Brasan var stort som ett hus och tog timmar att elda ner till aska.

Nä vi blev äldre så började familjerna på min gata att samla en egen brasa varje vår, där alla grannar samlades för en afton med dryck, korv och trevligt umgänge runt brasan. Sen cyklade vi ungar själva till Gotis och iaktog den enorma brasan...

Sen blev man rebellisk tonåring och sket i allt som heter traditioner eller högtidsfirande, grannskapet slutade anordna gemensamt firande, ungdomarna skingrades för vinden- men just Valborg lockade ändå alltid ut mig på byn i jakt på brasor. Jag har sett en brasa tändas och våren sjungas in på en fotbollsplan i Täby och även i Hortlax. Säkert på andra ställen med, men jag mins dem inte. Här i Linköping har vi försökt hinna se brasan varje år, som de samlar i folkparken mellan stan och Ryd. De är alla vackra men aldrig så mäktig som jag mins mina barndoms brasor på Gotis-IOGT. Det är vid valborg jag tänker på mina barndomsvänner och hur glad jag är över att mina föräldrar gett mig allt detta, och att jag hoppas att det (trots den enorma brandrisken) får leva vidare...länge, länge till. 

Detta år blir det ingen majbrasa. Jag kommer att fira med att äta god mat och dra på bio och sitta på "lyxplatserna" som jag kallar det för. Är jättesköna fåtöljer som får en att känna som att man sitter hemma i sitt eget vardagsrum. Ja, det har hänt att jag glömt att det sitter andra där, i samma rum med mig. De tär så skönt och angenämnt att titta på bio med dessa platser. Jag avskyr bio normalt sett...

Jag är för kort för att det ska bli bekvämt med att andra sitter på platsen precis framför mig, samtidigt som jag varit med om allt för många gånger att folk dunkar fötterna/knäna i  ryggen på en eller ännu värre- pillat i mitt hår!

Nåja...

I övrigt då?
"Som man bäddar får man ligga"
Eller som en bekant sa det
"som man raggar får man ligga" och den är väl minst lika aktuell.

Ha ett trevligt majfirande och gör inte denna uderbara eldfest till en grillfest där du är huvudrätten.
Se upp när du snurrar runt brasorna och sup inte bort denna underbara afton, drick med måtta.

Speciell liten maj-kram till Max och hans föräldrar!
Och ni övriga; Gaska upp er för fan ;)

Fridens // Jean

En del av trippen..

Några bilder från stugan och själva vägen mellan Malå/Máláge i Västerbotten till Gällivare/Jiellevárri i Norrbotten, båda i landskapet Lappland. Kommer fler bilder från stugan senare...
Den trevliga hunden som jag inte mins namnet på, men var en "dansk gårdshund" om jag inte mins helt galet. Jättefin och som ni kan se, väldigt söt. Om alla hundar och hundägare var som detta par så skulle varje resa vara en ynnest. Mycket trevligt sällskap.

Stugan och "gulhuset" i all sin prakt. I bakgrunden kan man skymta berget från vars topp man kan se flera mil ut över Malå kommun om vädret är klart.

Vår granne i stugan är en jägare, precis som min far.

Underbar utsikt från gammelhuset.

Mer utsikt från gammelhuset.

På väg mot Malå från stugan, nu bär det av norrut till Gällivare....

Kort paus och besträckare i Arvidsjaur/árviesjávrrie. Här har vi släkt men vi hade tyvärr inte tid för att besöka folk. Jag passade på att ta lite bilder på deras vackra träkyrka som byggdes 1902.

En till paus i Kåbdalis/Goabddális som var smockad med folk. Här får man se ett gäng häxor åka bakom skoterhäxan. Ja, Kåbdalis såg då inte ut som under mina ungdomsår, de har verkligen utökat. Riktigt kul att se sådan aktivitet och liv på anläggningen.

Några Renar strax efter att vi passerat Kåbdalis...

Vid en damm som jag inte mins namnet på, innan Harpsprånget och Porjus.

Skidbackarna där jag och syrran lärde oss att åka slalom 1995-96

Nu är vi snart framme i Gällivare! Baksidan av det lilla fjället Dundret.

Vi åkte upp till björnfällan och är nu på väg ner från Dundret

Vi är uppe i Malmberget, vid gropen. Otrolig utsikt, svårt att tro att en hel stad funnits där som min mor vuxit upp och haft denna utsikt över fjället.

Här ser man staketet som hindrar människor att gå in på "rasområdet" runt gropen som långsamt slukar samhället Malmberget bit för bit.

Här kan man ana gropen till vänster.

Det här är den vackra och omtalade Disponentvillan som är byggd i "Schweizer-stil" som var populär när den byggdes runt 1890-talet. Den stora villan som ståtligt blickar ner från sin upphöjda plats på en kulle är svår att missa. Med flera stora fönster, en enorm snickarglädje och detaljer på den yttre fasaden med ett tillhörande torn så är det en unik, påkostad och ovanlig byggnad i kommunen.

Villan som vi besökt många gånger som små då vår gammelmoster bodde där bär många varma minnen hos oss. Om en byggnad kunde tala så skulle jag välja denna för ett samtal. Det är en otroligt vacker (en av denna orts vackraste byggnader) och gammalt hus som kommunen bara låtit förfalla pga paragrafrytteri, ointresse (?) och handlingsförlamning, trots att det funnits folk som varit intresserade av att ta sig an att flytta/rädda huset. Nu är den inom rasområdet och i uteliggare och vandalers våld. Man vill gråta när man ser hur illa huset farit. "Det lilla slottet" har verkligen blivit ett kråkslott nu och det grämer mig...

Här är Gällivare hembygdsgård eller "Plupp-huset" i "pluppskogen" som jag kallar det. Här var jag en gång som liten vill jag minnas. Kanske inte så liten, Jag var en trulig tonåring förmodligen, lite för gammal för att riktigt uppskatta "plupp" men glad åt minnet nu som gammal tant. Här inne hölls festen och det var mycket trevligt.

Lill-Sessan

Idag vaknade jag upp till nyheterna om att Viktoria fött fram ett flickebarn, vår framtida drottning. Jag kan väl inte säga att jag spirar och gnistrar av nyheten men det är faktiskt inte svårt att glädjas med ett par nyblivna föräldrar. Det är ett oskyldigt barn som får uppmärksamhet- inte för att hon är mer värdefull som människa- utan för att hon är född till en familj som "vi" helt enkelt är mer intresserade av än den gemene Svensson. Självklart sticker ju detta folk i ögonen och kommentarerna spolar in. Det är sådana här gånger man glömmer allt bra Viktoria ägnat sig åt, hur hon tränats hela sitt liv för att nå denna punkt där hon har en en familj och snart kommer att ta över tronen. Hjärtliga, uppriktiga lyckönskningar till familjen varvas såklart med förakt, plumpa skämt, hån och ren och skär avund.

De bästa kommentarerna är ju dem i stil med "Ja inte fick då jag va i tidningen när jag fick barn...", "ingen skrev då om mitt barn" - Jamen duttanen också, och vems fel är det då? Bli mer intressant, bli mediakåt, gift dig med en kronprins om det får dig att känna dig så liten när vår kungafamilj får uppmärksamhet. Är det verkligen vettigt att känna sådan avund? Jag skulle inte vilja byta plats med Victoria och Daniel ens för en dag. Jag vet inte vad hennes syskon har för sig för att få pengar och glida runt men Viktoria jobbar för sig. Hon upprätthåller värdigheten och trovärdigheten som många andra inom kungahusen misslyckats med.

Av alla "kändisar" vi har så är Viktoria den som Jag känner respekt för. Hon är vår första kvinna som ärvt tronen som kronprinsessa(?) och nu har hon fött en till drottning för nästa led. Jag vill inte göra detta till en genus eller feministisk fråga men som kvinna är det ont om kvinnliga, historiska förebilder. Victoria kommer förmodligen att vara en sådan kvinna som går till svensk historia och inspirerar yngre generationer. Jag kan inte tro annat.

Man får tycka vad man vill om att kungahuset är förlegat, historia, mumier och snyltare. vi är små internationellt men Kungahuset är en sak som gör oss unika och intressanta bland alla de länder som inte har det. Tro det eller ej, att ha en monarki ses som väldigt exotiskt men även "gammalt=Historiskt intressant" i länder där man antagit andra statskick. Deras existens är högst symbolisk men hela deras tillvaro är styrda av oss och våra förväntningar. "ja men det är inte demokratiskt, vi måste få VÄLJA vår kung som man gjorde förr". Förr, närdå? Ska vi börja slakta kossor och hänga upp dem i träd också? Låt oss börja göra sånt där vi gjorde förr och skita i traditionerna vi följt de senaste hundratals åren.

Nä tack.

Iallafall, jag gläds åt prinsessan och Daniels nyfödda dotter. Man kan inte önska dem annat än lycka och välgång, eller hålla käften och skita i det. Annat är att vara en skithög vågar jag påstå. Hur kan man önska en nyfödd någonting ont?

Usch, vill bara tänka på det positiva idag men vi människor har verkligen ett stort mörker som de utan omsvep kan sprida över internet utan någon som helst eftertanke. Därför blev detta inlägg om något så fint, så väldigt mörkt och negativt.


Så till någonting annat (mer gnäll, tyvärr!!). Idag ringde de från modellfabriken, precis som de gjorde för ganska exakt ett år sedan. Samma sak denna gång- Jag har inte råd. Ska ma nu göra det så vill man ju kunna köpa bilderna också.

Sanningen är väl också att egentligen har jag inte heller någon större lust. Alla som gjort foton med dem har blivit _jättefina_, så ta mig inte fel nu- men nu har ju alla foton som är identiska. Det är faktiskt lite tråkigt? Jag är iallafall spyless på att se folk spegla sig själva med minen "oh, var det en spegel där, Didnt know ;) ". Jättefint och häftigt när man såg det första gången, nu efter 90 000 gånger, not so much.

Hoppas att de förnyar konceptet, varför inte hyra in en lokal ponny utklädd till en enhörning som man får posera med, eller boaormar eller att man tar en bild just när man faller efter ett hoppa på en studdsmatta. Blåsa lite med en hårfönmot en bakgrund så att det ser ut som att man står vid kusten på någon klippa. What do I know. Lite nytänkande skulle inte skada...när de snart fotat allt kvinnfolk på facebook-Sverige med precis samma poser och rekvisita.

Nu ska jag ta och plugga. Atomer och livegna bönder, here I come!

Alla hjärtans dag

Jag hade ingen blogg just då men det går väl bra att skriva om det såhär i efterhand? Det är trots allt en jävligt viktig dag. Eller nej, visstja. Jag och pojkvännen sedan snart 4 år tillbaka kom ju överrens om att:

- du, vi skiter i detta hippiebjäffs detta år va?
-okej. Svarade han med tacksam röst.
En vecka senare.

Det är tisdag morgon, jag snubblar upp ur sängen och på något magiskt sätt (buss) så sitter jag på skolan redan 10:00 och pluggar med C. Med pluggar så menar jag såklart massa pladder, chit-chat och filurande över sakers varande ända fram till fyratiden. Någon gång runt tretiden så ringer min bättre hälft och undrar var jag lagt handmixern.

Vi bor ju inte tillsammans och han har precis flyttat från ett ställe till ett annat- så jag sa som det var "du den har jag tagit tillbaka hem till mig...."

Han frågar var den ligger och sen säger vi hejdå till varandra. Sen var den pluggsessionen förstörd. Vi ägnar oss resten av tiden åt att försöker lista ut vad han planerat att använda denna mixer till. Helt plötsligt kände jag inte längre en skavande skuld över chokladasken i hjärtformad plåt som vilade i min ryggsäck (åt min pojkvän). Det lät ju onekligen misstänksamt att pojkvännen ska ha stavmixern just på alla hjärtans dag. Hmm, hmm.

Jag knatar hemåt och in i det sista så filurar jag och C på vad han kan tänkas ha hittat på med en stavmixer. Väl hemma så är sötnöten iallafall i full gång med att laga mat....till oss! Jag fick luta mig tillbaka och skåda spektaklet och allt eftersom, avnjuta dofterna och slutligen måltiden av en jättemumsig taco-kycklinglasagne som sedan avslutades med glass och chokladsås.

Lite skamsen men även lättad- pga rättvisan i handlingen, så slevar jag fram plåtasken och deklarerar att jag också har brutit vårt avtal. Han tog det med ro och sedan kunde vi tillsammans, framför en film, konstatera att det var en jävligt god och smaskig choklad. Tacka fan, att choklad för 100 kr ska smaka lent som guld i munnen. Detta är nog en av de bästa alla hjärtans dag som jag har "firat". Kanske för att det verkligen blev en överraskning.