måndag 30 april 2012

Trevlig Valborg!


Valborg är tillsammans med Midsommarafton en av mina absoluta favoriter av högtider och jag har aldrig "supit bort" dem. Jag firar dem helhjärtat, från den hedniska synvinkeln sedan bardomen. Detta är en välkomstfest för våren och sommaren...

När jag var liten brukade min fmailj åka bort till Gotis (Iogt´ i Öjebyn) och grilla korv, se på "bio" för barnen och se på när den enorma majbrasa tändes på. Jag menar verkligen enorm. På den tiden samlades brasan under hela året med ris, möbler och annat som var okej att bränna upp. Brasan var stort som ett hus och tog timmar att elda ner till aska.

Nä vi blev äldre så började familjerna på min gata att samla en egen brasa varje vår, där alla grannar samlades för en afton med dryck, korv och trevligt umgänge runt brasan. Sen cyklade vi ungar själva till Gotis och iaktog den enorma brasan...

Sen blev man rebellisk tonåring och sket i allt som heter traditioner eller högtidsfirande, grannskapet slutade anordna gemensamt firande, ungdomarna skingrades för vinden- men just Valborg lockade ändå alltid ut mig på byn i jakt på brasor. Jag har sett en brasa tändas och våren sjungas in på en fotbollsplan i Täby och även i Hortlax. Säkert på andra ställen med, men jag mins dem inte. Här i Linköping har vi försökt hinna se brasan varje år, som de samlar i folkparken mellan stan och Ryd. De är alla vackra men aldrig så mäktig som jag mins mina barndoms brasor på Gotis-IOGT. Det är vid valborg jag tänker på mina barndomsvänner och hur glad jag är över att mina föräldrar gett mig allt detta, och att jag hoppas att det (trots den enorma brandrisken) får leva vidare...länge, länge till. 

Detta år blir det ingen majbrasa. Jag kommer att fira med att äta god mat och dra på bio och sitta på "lyxplatserna" som jag kallar det för. Är jättesköna fåtöljer som får en att känna som att man sitter hemma i sitt eget vardagsrum. Ja, det har hänt att jag glömt att det sitter andra där, i samma rum med mig. De tär så skönt och angenämnt att titta på bio med dessa platser. Jag avskyr bio normalt sett...

Jag är för kort för att det ska bli bekvämt med att andra sitter på platsen precis framför mig, samtidigt som jag varit med om allt för många gånger att folk dunkar fötterna/knäna i  ryggen på en eller ännu värre- pillat i mitt hår!

Nåja...

I övrigt då?
"Som man bäddar får man ligga"
Eller som en bekant sa det
"som man raggar får man ligga" och den är väl minst lika aktuell.

Ha ett trevligt majfirande och gör inte denna uderbara eldfest till en grillfest där du är huvudrätten.
Se upp när du snurrar runt brasorna och sup inte bort denna underbara afton, drick med måtta.

Speciell liten maj-kram till Max och hans föräldrar!
Och ni övriga; Gaska upp er för fan ;)

Fridens // Jean


lördag 28 april 2012

jooo....





Och så köpte jag två söta pelargoner på torget i Torsdags. Jag vet inte vad som skedde inom mig när jag gick förbi den lilla torghandlaren som radat upp årets uppdrivna pelargoner i ett vackert lapptäcke av rödaste rött och rosa till ljus korall och gräddvitt. De skulle med mig hem, helt enkelt. Jag valde ut de två färger som jag fann som mest tilltalande och knata sedan hem med dem....Efter att jag betalat och utbytt lite skötselråd med försäljaren.

Det kändes så vårigt och skönt på något sätt att gå vägen fram med en kasse med två färgglada, pelargonblommiga bollar och starkdoftande blad under ena armen. Köpa saker på torget. Helt underbar känsla. Jag kände mig rikast i världen.

Konsumtionsdjävulen har sitt grepp om mig nu ;/
Eller så är det bara så, att det var en angenäm upplevelse.

Peace! / Jean

Lite vårbilder...

Jag har ju varit sjuk en massa men var ute på en längre promenad där runt den 15:e. Då var vädret vackert med en dramatisk himmel. Soligt, varmt, luften fylld med fågelsång och doften av blöt jord och gräs. Sedan dess har jag knappt vistats utaför dörren pga min förkylning och onda fotled men sedan dess har vädret varit otroligt pissigt också.

Idag kikade solen fram en sväng, fram emot kvällen. Det kändes som barndomens sommrar när solen sken över det gröna, färska gräset där jag gick fram. Det väckte en enorm glädje, som våren alltid gör men det är ändå alltid en känsla av vemod i bröstet. Vemod över alla fina minnen och vetskapen att gjort är gjort. Vissa saker kommer inte tillbaka. Vissa människor, vissa känslor, vissa platser. Och jag saknar ju dem. Det gör ont att de inte finns där och delar det med mig. Märkligt hur det där fungerar.

Sen är det väl den där tanken man vant sig med nu efter 30 år. Lika snabbt som sommaren kommer, så kommer vintern tätt efter- samma sak, varje år ;) Vintern ger inte vika, den är bara på semester.
Visst låter jag positiv? Haha...

Gick och tänkte på det på vägen hem från min käraste. Att vad folk än säger om oss "nordbor" om hur vi håller oss inne och tillbringar vintern så lugnt och stilla så tror jag samtidigt att få människor vet att ta tillvara, fira, älska och uppskatta denna årstid. Var, om inte här uppe i nordliga europa- har man tydligare årstider? Var mer sitter man hela "året" och bara VÄNTAR på att man ska kunna leva HELA det årets liv under 4-7 veckor om året- Vi vill reonovera, vi vill ha grillfester, vi vill festa, vi vill resa, vi vill bada, simma, campa, leka med barnen, hinna älska med partnern, rädda relatiner, hitta en ny, umgås med vänner, sommarstäda, å den perfekta trädgården, bygga altaner, bada tunna, fiska fiskar, jaga...vågor i havet. Vi suger i oss upplevelser, dofter, värme, energier och sol, sol och mer sol...

Det är på något sätt alltid under sommaren som allting förväntas ske- allt bra och gott men även allt det där vi inte riktigt hade orken eller lusten att göra på vintern. Det är på sommaren vi ska lägga nytt tak, måla fasaden, rensa förråden, piska alla mattorna. Det är på sommaren vi vill lapa sol, slöa, äta gott och bli bruna, snygga, smala, börja träna....

Sommaren är vad alla går och längtar första delen av året, och sedan sörjer och saknar andra halvan.

Ahja, denna sommar har jag tre önskningar:
1. Att min cykel blir lämnad ifred så jag och särbon kan göra alla de där utflykterna vi bar akunde drömma om förra sommaren.
2. Att det magiskt dimper ner biljetter i brevlådan som säger "här, kom till norrland!". För jag vill dit, jag vill till "mosters lilla pojke" och världensbästa mormor, och Sveriges Playa del Sol. Alla vet att det är i Pite havsbad som solen håller till på sommaren.
3. Att hä bli bra väder! Massa sol, mycke regn (under natten), för om det är något jag hatar mer än mulna dagar så är det faktiskt torka...Inget sabbar humöret som gul gräsmatta och skogsbränder....
4. bonus; Att man kanske får napp på något av de där sommarjobben man sökt till. 


Mysig väg vid flygfälten som är kantad med de små men vackra blommorna "scilla". De finns överallt just nu.
Även vitsipporna har intagit alla öppna ytor i lövskogen.

Fridens liljor! // Jean


Shopping..

Detta är, hur man än vrider och vänder på det, en blogg skriven av en tjej- så det var mer eller mindre ett oundvikligt öde att det skulle dyka upp ett "shopping-inlägg". Här kommer den!!

Jag fick hem paketet från Ellos i onsdags. Ett par dojjor från Bagheera i svart, vitt och vad som ser ut som självlysande technorosa. Köpte ett matchande linne och två byxor. Ett par piratbyxor för sommaren och ett par "löpartights". Jag har altid velat ha ett par löpartights. Fick hem sakerna från tradera på måndagen och igår shoppade jag loss på H&M.

Inspirerad av deras AIDS-kampanj som är som en LSD-tripp med färger, så köpte jag lite olika, billiga nagellacksfärger och en härlig "metallic-pastellrosa" som ser fint ut sen när man blivit lite solbränd. Köpte även en olja som är vårdande för naglarna. Tänkte försöka vårda dem nu när de börjat växa ut igen. Logiken är följande: Om jag ägnar dem lite kärlek så kanske jag inte är fullt lika benägen att klösa sönder dem igen. Mitt klösande är stress-oros-relaterat och det är alltså dömt att ske förr eller senare...


Jupp, jag är en notorisk naglebitare sedan barnsben. Inte som nagelbitare kanske normalt gör. Jag biter och klöser tills det bara finns blodiga stumpar och trasiga nagelband kvar - som äcklar alla i min omgivning som ser dem. JA, det är en märklig och energikrävande process att alltid skämmas och behöva dölja sina händer för att unsvika att höra att folk drar in andan av re, djup fasa. Händer som vi använder överallt, för alla att se.

- Är det smittsamt, tänk om det är smittsamt!!

Så jag varnar er känsligare läsare, jag kommer att posta en bild på mina nedklösta naglar (som trots sitt dåliga skick ändå är i ovanligt gott skick på bilderna tagna i februari).

Känner att jag konsumerar en hel del den senaste månaden på gott och ont. Jag ogillar känslan av att man alltid måste köpa något. Jag försöker reducera det till saker jag faktiskt behöver och ja, nagellack hör kanske inte dit. Men det är underhållande och skänker mig viss sinnesfrid att joxa med det just nu. Kanske lessnar jag snart. Me den där oljan? Den var riktigt skön...och gott luktade den också!!

förkylningen börjar ge med sig, så igår gick jag och min Female night elfhunter till "kocken" och käkade italiensk pizza och tittade på en film som var så förutsägbar och tråkig att jag inte mins vad den hette. Däremot spelade Peelope Cruz i den, så bara det räcker för att förpassa filmen långt bak i minnesbanken. Jag tål inte henne.

Vi diskuterade vad vi ska hitta på under valborgsmässoafton. som jag förstod så blir det förmodligen bio under helgen eller måndag. Men, men...Nu ska jag fokusera på "the killing" och inlämningsuppgifterna jag måste få in till mina lärare...

Sommaren är här...
Lev väl!





 Se så sommarfina de blev, slutet gott, allting gott.

// Jean

torsdag 26 april 2012

Men alltså....

Herrejävlar, om ni undrar varför jag bloggar så lite (utöver att jag är sjuk) så kan jag säga att 9 av 10 gånger när jag tänkt blogga så hinner jag lessna på att söka fram bloggjäveln i listan över alla mina bloggar- för jag hittar den fan inte. Ja jag är nå så jävulskt irriterad och ARG på blogger.com just nu. Så otroligt bökigt och ologiskt de gjort allting. Är ju en gratis blog, så man udnrar om de kör med devisen "vill du ha den fungerande varianten så får du betala!" eller något i den stilen.


Nu bär det iallafall av till stan för att göra viktiga ärenden och tänkte ta en sväng förbi H&M och kolla in alla kvinnor (och kanske män?) som kommer att vara där för aids-collektion-grejen. Själv ska jag hitta mig någoit schysst nagellack tänkte jag...Kanske stå och peka lite, samtidigt som jag skrattar hånfullt! Om det nu alls ser ut som på tv i USA när det är liknande saker. Eller nej, det är ju på REOR kvinnor beter sig så ;( Attans!!

Nåväl...
Sköt om er och lämna stilettklackarna hemma idag!!


onsdag 25 april 2012

Förändringar, inte alltid så bra....

ÄR det något jag avskyr så är det när man ska förändra designen. De tär okej om de kanske tillför eller ändrar fonte litegran- men när användardesignen förändras totalt. Facebook, blogger.com, Gmail osv. Ena dagen använder man sidan, som ser ut som den gjort sedan man började- det kan hadnla om år allås, sedan vaknar man upp nästa dag och kan inte ens hitta "send" knappen. För så jäkl sämre och mer ologisk är den nya designen.

Iallafall, inget nytt på Linköpingsfronten. Jag blev sjuk på onsdagen och håller väl på att friskna till nu. Har inte kört på, mest slöat faktiskt.Om man kan kalla det för slöa. Väntar på paket från Ellos idag. Här bland all sjukdom och krämpor så kände jag att det behövs lite pepp för tränigen. Så jag har köpt ett paket med träningskläder. Så det ser jag fram emot!

Sen börjar det bli dags att göra de där sabla inlämningsuppgifterna och börja plugga för delprov 2...i samtliga ämnen. Sen börjar det närma sig sommaren!

Jag och gubben ska ut och gå någon gång i veckan och seda sla vi planera hur vi ska fira valborgsmässoafton. Nej, ingen alkohol. Tänk mer "korvgrillning, majbrasor, eld...god mat, gott sällskap-> and so on, forward.

Bor du i Linköping och har liknande funderingar? Tips?

Fridens // Jean

fredag 20 april 2012

Förkyld

Fick en rejäl förkylning så jag ligger i mitt hem och chillar.
Det är den bästa medicinen mot sånt här.
Åh vad jag avskyr att vara frkyld på våren, men ärdet är med mig.
Under senaste dagarna när jag legat för döden (drama queen) så har även ädret varit rätt tråkigt och trist.
Snöblask och gråa moln.

Det känns bra. Spara de varma, soliga dagarna tills jag är frisk ;)

Kram! // Jean

tisdag 17 april 2012

Rättegången....

Rättegången mot Breivik är aktuell och självklart viktig men jag orkar faktiskt inte följa den. Inte som i "orkar inte för jag är lat och ointresserad", mer "jag orkar inte med sådan galenskap just nu...".

Jag följde rapporteringen när dådet skedde, mer vill jag inte veta. Att mannen inte kommer att känna frihet någonsin igen är jag nästan övertygad om. Jag vill inte följa det.

Annars då?
Idag är det dag 2 eller 3 i mitt kaffedrickande och det går bra.
Kaffe sätter verkligen igång magen.

Idag måste jag göra ett arbete inför naturkunskapen imorgon.
Jag är inte bra på "måsten" men detta _måste_ faktiskt göras.

Solen verkar inte kunna bestämma sig...
Can I stay or should I go? Lite så.

Take care! // Jean

måndag 16 april 2012

En del av trippen..

Några bilder från stugan och själva vägen mellan Malå/Máláge i Västerbotten till Gällivare/Jiellevárri i Norrbotten, båda i landskapet Lappland. Kommer fler bilder från stugan senare...
Den trevliga hunden som jag inte mins namnet på, men var en "dansk gårdshund" om jag inte mins helt galet. Jättefin och som ni kan se, väldigt söt. Om alla hundar och hundägare var som detta par så skulle varje resa vara en ynnest. Mycket trevligt sällskap.

Stugan och "gulhuset" i all sin prakt. I bakgrunden kan man skymta berget från vars topp man kan se flera mil ut över Malå kommun om vädret är klart.
Vår granne i stugan är en jägare, precis som min far.

Underbar utsikt från gammelhuset.

Mer utsikt från gammelhuset.

På väg mot Malå från stugan, nu bär det av norrut till Gällivare....

Kort paus och besträckare i Arvidsjaur/árviesjávrrie. Här har vi släkt men vi hade tyvärr inte tid för att besöka folk. Jag passade på att ta lite bilder på deras vackra träkyrka som byggdes 1902.

En till paus i Kåbdalis/Goabddális som var smockad med folk. Här får man se ett gäng häxor åka bakom skoterhäxan. Ja, Kåbdalis såg då inte ut som under mina ungdomsår, de har verkligen utökat. Riktigt kul att se sådan aktivitet och liv på anläggningen.

Några Renar strax efter att vi passerat Kåbdalis...

Vid en damm som jag inte mins namnet på, innan Harpsprånget och Porjus.

Skidbackarna där jag och syrran lärde oss att åka slalom 1995-96

Nu är vi snart framme i Gällivare! Baksidan av det lilla fjället Dundret.

Vi åkte upp till björnfällan och är nu på väg ner från Dundret

Vi är uppe i Malmberget, vid gropen. Otrolig utsikt, svårt att tro att en hel stad funnits där som min mor vuxit upp och haft denna utsikt över fjället.

Här ser man staketet som hindrar människor att gå in på "rasområdet" runt gropen som långsamt slukar samhället Malmberget bit för bit.

Här kan man ana gropen till vänster.

Det här är den vackra och omtalade Disponentvillan som är byggd i "Schweizer-stil" som var populär när den byggdes runt 1890-talet. Den stora villan som ståtligt blickar ner från sin upphöjda plats på en kulle är svår att missa. Med flera stora fönster, en enorm snickarglädje och detaljer på den yttre fasaden med ett tillhörande torn så är det en unik, påkostad och ovanlig byggnad i kommunen.

Villan som vi besökt många gånger som små då vår gammelmoster bodde där bär många varma minnen hos oss. Om en byggnad kunde tala så skulle jag välja denna för ett samtal. Det är en otroligt vacker (en av denna orts vackraste byggnader) och gammalt hus som kommunen bara låtit förfalla pga paragrafrytteri, ointresse (?) och handlingsförlamning, trots att det funnits folk som varit intresserade av att ta sig an att flytta/rädda huset. Nu är den inom rasområdet och i uteliggare och vandalers våld. Man vill gråta när man ser hur illa huset farit. "Det lilla slottet" har verkligen blivit ett kråkslott nu och det grämer mig...

Här är Gällivare hembygdsgård eller "Plupp-huset" i "pluppskogen" som jag kallar det. Här var jag en gång som liten vill jag minnas. Kanske inte så liten, Jag var en trulig tonåring förmodligen, lite för gammal för att riktigt uppskatta "plupp" men glad åt minnet nu som gammal tant. Här inne hölls festen och det var mycket trevligt.

Nej, men förlåt!

Nu blev mitt "här är hela boken om mitt påsklov-inlägg" ganska negativt och utdraget mot slutet. Så jag avslutade dravlet innan jag hade kommit till det viktigaste!

här kommeré!!
Jag har börjat att dricka kaffe!
Jupp!
32 år om 8 månader och uppvuxen i Norrbotten.
Det var som på tiden kände jag.
Jag ger det ett försök.

Det näst viktiga var ju alla fina bilder jag tog under resans gång.
Men det får vänta en stund. 2/3 av bilderna ligger nämligen på farsans hårddisk...hemma i Öjebyn.

Puss och kram!

Påskfirandet...och lite fula ord.

Hej gott folk, jag hoppas att er påskhelg varit lika förträfflig som min egen.

Jag åkte upp till Sthlm och sedan vidare mot Älvsbyn i djurkupé. Sittplats till trots så kändes resan kort för jag hahde turen att få två jättetreliga medresenärer. En hund med tillhörande man, bördig från Luleå och en kvinna från tyskland som skulle besöka sin pojkvän. Väl framme i Norrlands pärla- Älvsbyn, jäklans tidigt på morgonen, så hämtade min syrran upp mig. Vi for direkt till min pappa och dumpade kattfan.

Sedan åkte vi vidare till mormor i Öjebyn och dumpade min packning. Ärligt så är hela den dagen som i ett töcken men jag mins att _något_ gjorde vi allt. Jag tror att jag målade vattenfärger med Max och åt pizza med Max, syrran och Robban.

Nästa dag åkte vi till Stugan. Robban, Max, brorsan och farsan for dit först med kissekatterna. Jag, mormor och syrran körde dit senare på kvällen. Det var riktigt trevligt. Nästa dag for vi ut med skotern och pimplade. Max drog upp flera fiskar tillsmmans med mig. Vi fick nog 10-15 stycken som nappade och fick kastas tillbaka i sjön. Vädret var helt otroligt. Till min glädje hann vi under dagen även besöka Koppsele och även träffa våra syssling Linda och hennes familj och föräldrar. Det är ju inte varje dag.

Mormor gjorde plättar åt oss och bjöd på sin hemlagade sylt. Nästa dag blev det ännu mer skoter och vi skulle försöka ta oss till ett ställe men fick avbryta. Men det blev en rejäl tur ändå. Blev stekt pannkaka på utegrillen innan jag, mormor och syrran packade oss in i bilen för att fortsätta vidare till Gällivare.

Åh herregud, det var en vacker men lång körning. E45:an förbi Porjus. Såg lite renar, mycket färre än vad vi väntat oss, men någon fastnade på bild. Väl framme i Gällivare kommun så lämnade vi av Mormor hos en av sina systrar i Malmberget innan vi åkte till vår kusin i Gällivare. Vi köpte pizza. Eftersom det var flera år sedan vi sågs senast så blev det en hel del catching upp innan vi slutligen stupade isäng. Nästa dag fick vi äntligen träffa på Adrian, hennes pojke som är i samma ålder som Max. Det är första gången jag ser honom sedan Max dop och då var han bara som ett litet russin i Bellas famn. Han är så otroligt lik Bella, så som jag kommer ihåg henne som liten.

Bella tar en runda med oss genom stan, vi åker upp på dundret och sedan till gropen i Malmberget, syrran och jag förfasas och fascineras av det som skett sedan man var dit senast. Så många hus som förstörts, så mycket som förändrats.

På kvällen så tar vi oss till friluftsområdet och går på fest i "plupp"-huset. Vi firar av Bellas pappa som fyller 50 år och hejar på släkt, bekanta och totala främlingar. Planen är att vi ska åka 20:00, men vi lyckas bli kvar till bra mycket senare. När det är trevligt är det svårt att lämna. Syrran skulle upp tidigt nästa dag så vi kunde tyvärr inte sova över ännu en natt.

Vi lämnar gruvsamhället bakom oss runt 22-tiden och nu börjar det kännas att man är less på att åka bil. När syrran släpper av oss utanför mormors hus runt 1 på natten så har stackarn avverkat ca 85 mil bakom ratten under påskhelgen. Men det var kul att göra en liten roadtrip, men så slapp ju jag att köra bilen.

Väl tillbaka i Öjebyn så försökte jag att göra det mesta av den lilla tiden jag hade kvar med min syster, systerson Max och min mormor. Tiden gick alldeles för fort och allt för snart fann jag mig själv stående på Älvsbyns tågperrong för att åka hem.

Väl ombord, med fler väskor än armar och bkad djurplats så finner jag kupén för djur fullproppad med hundar. tre hundar i STORA burar tar upp ena sidan, och en dobberman med sin sovmadrass tog upp den andra halvan- sen satt tre, rätt stora tjejer, i varin sits.

- Ja ska sitta där, jag pekar in mot fönsterplatsen som jag längtat efter och VALT! (älskar fönsterplatsen- dne ger jag inte upp utan en fight).
- ja men..det är fullt här... Det finns en djurvagn
bla bla bla (jag har lsutat lyssna för det passerar massa folk)
- Ja där är din plats säge rkonduktören
- Ja men det är tydligen fullt säger jag (rätt upprörd)
- Skulle ni inte få en djurvagn? säer en av tjejerna
- Den är redan full., svarar konduktören
- hur svårt är det att se till att det finns plats när man faktiskt bokar djurplats?
Väser jag mot honom. Inte uppskattat och jag bad om ursäkt sekunderna efteråt för jag inser ju att detta inte är en situation som är skapad av konduktören, egentligen.
- Jag har ingen plats....
- Din plats är där inne, han pekar med hela handen och ber damerna att flytta på sig.
Jag lyckas på något mirakulöst sätt att ta mig, packningen och kattfan in i kupén utan att trampa sönder någon hundsvans.

Då kommer nästa grej.
- Kan ni vinkla ner bordet
- Va? med äcklad, schockerad ton.
- Jag ska ha katten där.
- Ska du ha katten på bordet?(himlar med ögonen mot sina väninnor)
- Ja, jag sätter inte ner honom på golvet (av hundra olika orsaker).
- Kan du inte ha honom i knät?
Då fäller jag ner bordet och stället kattfan på min del av bordet- precis som jag och alla kattägare jag delat kupé med har gjort och varit helt okej med under alla mina andra 100elva resor. Inte äckligare än folk som slänger upp sina väskor på bordet, eller hunden som i princip klättrade på bordet senare...

Jag har nämligen min katt inne i en mjuk variant av en bur (väldigt praktiskt på sina sätt) som inte är så lämplig att ha på golvet (iallafall inte där- då hon som satt mitt emot mig sparkade och härjade rätt vilt med sina ben). Jag kände inte att buren skulle hindra en eventuell hudattack.

Sen att 3 av de 7 hundarna i kupé var lösa (doberman och två moppsar)...ökade inte lusten till att förpassa min katt till mörkret av fötter på golvet under bordet (där moppsarna huserade). Får han sitta och titta ut genom fönstret så är han helt lugn och tyst. Folk brukar påpeka hur trevlig,lugn och erfaren min katt verkar vara just för att han är som en filbunke. Men att han ska se ut är ett av knepen för att han ska finna denna ro på tåget.

"kan du inte ha honom i knäet?"
De kommentaren gjorde mig...rasande. Jag kände riktigt hur jag blivit förpassad till "kattmänniskofacket", att hon på något sätt ansåg sig stå över mig. Där satt hon och tog upp mer än halva kupé helt på egen hand.

Oh jaa... 5 kg hankatt i knäet under en resa på 14 timmar...Precis så ska en bekväm resa se ut. Kanske inte. Hon slapp sitta med sin pitbul i knäet (som säkert vägde 30-40 kg) så då borde även jag få göra det, så jag bokat plats och bara har en katt.

Om vi säger såhär; om jag hade fördomar mot "hundtjejer" som pysslar med hundutställning så infriades dem av dessa brudar. Nu har jag gju en del bekanta som pysslar med just sådant och är urtrevliga människor men i överlag verkar sådant folk lite...speciella.

Alla tankar om att någonsin igen ha egen hund försvann iallafall. Hundkupén luktade hundprutt-blähäh, det var nästintill outhärdligt att sitta där. Jag skulle bli förvånad om det inte var så att en del av dem hade tandsten, för det luktade verkligen förjävligt. Alltså bortom "blöt hund" och "nån fjärt ibland". Sen gick de inte ut en enda gång under alla 12 timmar som de reste... Killen jag reste upp med tog flera chanser att gå ut och rasta hunden när tåget gjorde några 15-20 min stopp. Jag fann det lite märkligt, när de väl skulle av var ju hundarna som tokiga.
Sen snarkar hundar. De kan snarka otroligt högt. Men ja, sånt är ju mest bara gulligt.

Men ja, jag gillar alla djur, i detta fall hade jag mest problem med ägarna om jag ska vara helt ärlig. De var inte elaka, de vara bra inte speciellt trevliga och jag kände inte alls för att försöka vara trevlig mot dem. Starten på vårt möte satte ribban liksom. Tyvärr. Deras hundar fick sitta på sätet, sitta på alla annan öppen yta men ja, den där minen:
"ska du ha katten på bordet? ::E" Fy fan.

Säger hundägaren som låter samma tunga som precis rengjort sin snopp och en annan hunds röv- pussa och slicka på samma hand som hon sedan äter kakor/mackor med. Min katt skulle kunna rulla sig i kattlådan (vilket han iofs alltid gör) och fortfarande inte ens lukta hälften så illa som denna lilla kupé gjorde när jag steg in i den. Det luktade så vidrigt att hundfolket satt och beklagade sig över hur vidrigt det luktade...

Nästa gång ska jag kolla upp eventuella utställningar innan jag bokar djurkupé, just för att undvika en liknande situation. SJ säger att man får ha 2 djur med sig (utifrån deras beskrivning så antar jag att de åsyftar typ råttor eller hamstrar). Man ska kunna ha dem i knäet? (sa tjejerna med hundarna) Det måste ju för helvete finnas PLATS för djuren? Kan inte förvänta sig att en knähund och allt över det ska rymmas under sätet eller att 4-5 hundar ska kunna samsas under bordet? Även om de hundar som reser såklart ska kunna bete sig så måste det vara rimligt.

Läser man på SJ´s hemsida så ska man ha djuren på golvet- 2 djur max, allt utöver det eller om djuret behöver mer utrymme kräver en ungdomsbiljett för djuret. Utrymmet? Att djuret ska hållas på golvet vid sidan om sätet (för de kan väl inte förvänta sig att djuret ska sitta där man ska ha sina ben? Djuren ska aldrig sitta på sätet om jag förstod rätt. Men ja, så som kupén såg ut när jag klev in så fanns det ingen plats för min kattbur- den skulle ha stått ovanför en bur med en pitbull. Inget illa om pitbulls, den såg jättetrevlig ut. Men varför ska jag behöva utsätta min katt för det? Så ja, jag har mailat och klagat på SJ. Det fanns ingen plats för mig och min katt, det var nästan lika hemskt som under julresan 2010 när jag fick dela djurkupé där det satt 6 personer + att massor med djur som lämnades där inne utan sina ägare för det fanns helt enkelt inte plats. Min pojkvän hade egentligen en plats där med en av katterna men vi lät en annan ta den, då jag såklart kan sitta ensam med mina katter- men sen ville de få ut mig med, men jag vägrar lämna katterna ensamma. Det må vara simpla bondkatter men de är mina pälsklingar. Varför i h-vete skulle jag, som bokat djurkupé, betalat extra för att få sitta med mina djur, lämna dem ensamma? ...Sinnessjukt säger jag.

Helt sinnessjukt. Ska folk kunna börja resa mer med tåg så måste hänsyn tas även till oss med djur. Och nej, jag kommer _aldrig_ att ställa ner min kattbur på golvet bland lösa hundar. Aldrig. i. helvete. En enkel lösning vore ju tex att ordna en hyllplan där man kan placera kattburar/mindre hudburar tex. För inte kastar jag ju upp kattburen där bland min övriga packning där andra går och drar och slänger sin packning? Den där hyllan där packning ibland rasar ner från -_-. SJ skull med enkla medel kunna göra djurkupén mer effektiv och säker för oss som åker med djur. Sen är ju ett tips att inte låta dem bli överbokade, att tänka "hä är ju ba å pressa in djuren i kupen å låta resnären sitta någerst annars!". Det är ju idioti.

Men iallafall, jag kom hem, pojkvännen kom hem och vi firade lite påsk tillsammans. Jag fick ett sött smycke av honom, en snäcka som ett halsband och ett armband med mörka och ljusa pärlor. Han har fått massor med färg och jag kunde nästan känna doften av havet från hans hud. Ok, nu fantiserar jag bara, men jag är så jäklans sugen på sommar, sol och bad nu så....Men det där om halvbandet och rmbandet var inte påhitt. De var jättefina och man kunde verkligen känna "sommar" från dem. Men nu är den inte långt bort! Om en månad öppnar de badet här i Linköping.

Vi hörs !!

// Jean

onsdag 11 april 2012

Gackor!

Gackor = Mackor på 3-åriska

Hft en hel del ord som jag mentalt försökt samla på mig men nu finner jag dem förlorade. 3åringar är så otroligt underbara! Det är verkligen i en handvänding de går från skrik och krokodiltårar till ett brett leende och tjutande skratt. u är ju inte lilla Max fullt 3 år ännu, det är några månader dit, men han är i en underbar ålder och det är med sorg som jag inte kan vara mer närvarande. Tiden kommer ju som bekant inte tillbaka...Och med små barn går tiden så otroligt fort.

tisdag 3 april 2012

huhu :´(

Igår kväll fick jag världens "migränattack", jag börjar faktiskt tro att jag får migrän- kan inte förklara det på annat sätt. Mådde iallafall skit och normala huvudvärker kan jag sova bort.

Vad är en normal huvudvärk? Ptja en sådan som man får då man druckit/ätit för lite, eller om man gråtit (ger mig alltid huvudvärk) eller när man börjar bli sjuk, feber eller sovit dåligt. Märker också att jag får mer huvudvärk om jag äter kolhydrater. Men jag får en annan typ (molande) huvudvärk om jag avstår kolhydrater helt. Så ja, mitt liv är en ständig balansgång mellan att vara fri eller fylld med huvudvärk.

Men igår kom huvudvärken från helvetet och jagade mig genom hela natten. Kan hända att det är en redig spänningshuvudvärk, men jag mådde också väldigt illa. Tänkte "fna nu har jag fått influensan" för jag blev rätt snorig och kände feber. Huvudvärken är kvar fortfarande men det blev lite bättre framåt morgonen.

Är jobbigt, tanken på att må såhär och kånka runt på 5kg katt, ännu tyngre handbagage och mig själv på tågstationerna- och sen sitta i 14 timmar....i gång!! Jag hatar att sova i gång. Är så skönt att sitta vid fönstret och ha en skön vägg att luta sig mot.

Men ja...migrän eller inte så mår jag skit just nu. Förstår inte var det kommer från. Kan det ha varit mitt panikätande av 5-6 st kiwis jag hittade- som måste förtäras innan jag reser för jag vet inte exakt när min särbo kommer hem igen. Kan "överkonsumtion" av kiwi får hjärnan att svälla? Kan det säkert...

Sköt om er!! Så hörs vi senast om drygt en vecka!

// Jean

måndag 2 april 2012

Måndagen...

Lagom stressig dag. Eller för en normal perons skulle den vara stressig, jag är ganska duktig på att skjuta på saker så stressen infinner sig väl runt 1 timme innan avgång imorgon?

Imorgon bär det av till Norrbottens bästa kuststad Piteå. Öjebyn mer exakt och säkert en sväng förbi Bergsviken för att sedan susa vidare till lappmarkerna. Jag kommer faktiskt att spendera rätt liten tid i min hemort Piteå, men desto mer tillsammans med mina kära syskon, farsan och mormor och även moster och kusiner med tillhörande familjer.

Det är väl runt 16-17 år sedan jag såg Dundret senast (bågskyttetävling 1995-96). Det ska bli fint.

Så idag tvättar jag kläder, tänkte måla lite. Ska packa. Skippade kyrkovandringen då jag mått lite småkrassligt senaste dygnet och inte vill bli sjuk under resan (vilket jag såklart alltid blir). Sen blir det att packa ner kattfan imorgon och då är jag (vi) redo!

mmmm....14 timmar - förseningar give and take nån timme, i sittande position. Min rygg kommer att vara så död. Tänkte köpa en spännande bok att läsa på tåget.

Jag brukar göra en "myspåse" för mina resor till norr, men brukar resultera i att jag glömmer dem, tyvärr. Hänt på tok för ofta nu. Brukar ta en kasse och fylla den med en kudde, bra bok, kakor och dricka och lite frukt. Detta är en nödvändighet då man inte åker i sovvagn. Just saying.

Jag kommer säkert att uppdatera någon gång under min vistelse i norr men långt ifrån varje dag.

Fridens // Jean

söndag 1 april 2012

Donationer...

Någon där ute som vill donera utrustning till mig? Knäskydd, armbågsskydd, en lämplig hjälm eller ett par gamla rullskridskor (Quards) ni vet med två hjul i rad fram två hjul i rad bak (80-tals skrillor- alá "rollergirl") så hör ni av er till mig ;)

Självklart betalar jag frakt och kanske en summa?`:)
Spread the wörd! =^_^=

Puss // Jean

Helt fel ute...

Min tes om att jag inte blir kissnödig på morgonpromenaderna (efteroms jag varken dricker eller äter innan promenaden) är felaktig. Idag, precis 3 km in på promenaden så blir jag kissnödig. Denna gång tog jag det säkra före det osäkra och tog en genväg hem...så min planerade 7-8 km runda blev bara runt 4.8 km.

Min nya idé runt det hela är att det är vädret som påverkar mig! Att kylan gör att kroppen reagerar annorlunda? Jag kan inte minnas att jag haft dessa problem under sommaren, och när jag tänker efter så hade jag inte dessa problem förra veckan när det var soligt och varmt.

Mitt värsta "kissnödig-minne" är faktiskt från tiden runt min systersons dop 2010. Det är februari vinter- kallt och halkigt som sig bör uppe i Piteå. Jag följer med min syster till hortlax från Bergsviken - vi talar om 2-3 km på sin höjd. Jag gick på toa, vi började gå, halvvägs så är jag 99% säker på att vi inte kommer att hinna fram i tid.

Mins hur kylan gjorde så att benen liksom domnade bort. Man knep och knep men till slut var det ingen känsel från midjan och neråt. Den gudomliga känslan när man äntligen kom fram till toaletten var jätteskön. Men när man är så kissenödig och SER en toalett är det som om kranen får för sig att sätta igång, som nån visuell reflex. Aldrig har jag fått av mig ett par jeans med sådan fart...

Ahja nu är det slutpladdrat om mina motionsrelaterade kissvanor.
Vädret idag var minst lika hemskt som vädret igår men det har iallafall inte kommit någon mer snö och det lilla som kom igår är såklart borta sedan länge.

Det var den strålande solen som lurade ut mig, men jag kan säga att vindarna kylde ner mig till benkotorna. Nu skall det tillagas lite varm soppa och mysa framför datorn.

Peace // Jean