tisdag 28 oktober 2014

Äh..

Vem fan behöver karlar, inte då jag! *kaxar till sig*

Idag har jag jobbat och sedan bar det av till stan och dricka öl och ha roller derby-quiz (MS-teori) inne på Santinis. Jag är redan hemma så det blev ganska lagom, man hinner inte hinka i sig allt för mycket. Skrattkvoten blev fylld och jag fick mer än 50% rätt på provet- det är ca 50% fler rätt än vad jag hoppades på. Blonde trauma vann segern med 27 rätt!

Sen passade jag på, kvällen till ära- att bära min fina-fina outfit. låt oss kalla den för "slutty slut on the roll". Nä, men den är fin. Köpte ju skor igår, så jag tänkte "Hur blir de här skorna finast"- till kjol såklart! Så jag använde de sportiga knästrumporna jag köpte på Lindex med Malin i onsdags och "klockkjolen" från Ellos som jag fick hem för 2-3 veckor sen + ett par tjockare, varma strumpbyxor + den jättesnygga Sluts united-tishan. Vi kör ju på rollergirl/sluts-tema. Jag vet inte vad ni tycker eller tänker om saken men själv fann jag det som AWESOME. Nästan lika awesome som den här fina bilden som jag klippt och klistrat i Paintshop pro (för jag har så fult och stökigt i hallen).

Fick söta komplimanger under kvällen.
Det kändes gött...Det är vad jag behöver just nu faktiskt.
När karln man känner, och framförallt, tänker så mycket på...inte ser mig.
Jag är bara luft.
Eller nej, fel. För luft hade människan brytt sig om mer om den försvann.
Luft är viktigt. Det är något självklart förvisso...men man märker fan om det är borta.
Man saknar det först när det är borta...eller nej, då dör man faktiskt.

Så ikväll, när jag fick sms från kaffemannen, så bestämde vi oss för att ses igen under nästa vecka.
Jag är inte _där_ än, men på vägen dit kan man ha det trevligt och ge trevliga människor en chans.
Det värsta som kan hända är att vi blir vänner. Eller nej, att jag blir kär i ännu en karljäkel som inte vet vad han vill, egentligen och ger skitskumma signaler all over the plae och slutligen krossar mitt hjärta ;) heu heu heu! Men jag har fått raka puckar så det är inte så illa egentligen. Det bara känns så.
Eller...ok. Det värsta som kan hända är att han är en lustmördare.
But only time will tell.

Grejen är iallafall att jag vill inte, inte egentligen...släppa.
Jag kan inte släppa där jag är just nu.
Jag ska och kan absolut inte tvinga fram något.
Jag kan däremot välja aktioner som för mig framåt.
Även om det även innebär "bortåt".
Och just nu är jag ändå så nöjd där jag är.
Nära, men långt bort. Allt på samma gång.

Just nu fyller han ut _allt_ i min tillvaro. Det är däremot inte hållbart.
Inte så länge han inte vill vara en så stor del av den.
Eller han har faktiskt placerat sig själv där, helt på egen hand.
Jag är inte en påträngande person i handling.
Där han är i mitt liv, där har han placerat sig själv. Helt på eget initiativ.
Ibland gör det mig arg. Jag känner mig utnytjad, även om jag tror att det är undermedvetet och inte ett aktivt, medvetet val från hans sida.

Att omge sig med en person där man vet att där finns känslor, någon som tycker om en- men själv har man en distans. Det är smickrande för egot. Det innebär att man även har en ständig "ja-sägare" vid sin sida. Jag kan sätta gränser, men hur gör man när man inte vill ha några gränser. När varje sekund med personen är det man längtar till den övriga tiden? När det är de där minuterna man ser fram emot, ett leende, en blick, hans röst, eller beröring.

Jo...man är i ett rejält underläge.
Det är inte vackert här nere.
Jag vill upp till ytan och simma bort från den här pölen av gegga.
Men jag kan inte.


Kärlek!

Känslor, eller mer..de där känslorna för någon vi vill kalla för sin partner, eller bara är sådär speciell, är svåra. Jag har så svårt att förstå, att man ska kunna sätta fingret på vad som saknas- när någon man själv passar så bra med. "Kemin" infinner sig inte? Eller kanske bara för en. Men vad är det. För historierna är många, där "plötsligt händer det" eller de ännu fler berättelserna om relationer där det aldrig hände...

Min berättelse är iallafall att jag måste hålla i mig själv, det är som att gå runt i en känslomässig tvångströja och trycka undan det jag känner. Varje risk för beröring är som en elstöt. Man vill inte vara nära för man vill det alldeles för mycket. Samtidigt kan jag inte säga nej, för allt jag vill...är ju där, i mitt blickfång, i hans röst, i våra samtal. Jag känner mig som en elefant i ett fint vardagsrum. En fel vändning och jag krossar allt. För jag har faktiskt någonting att förlora. Det känns hemskt, för det är stundtals otroligt hämmande.

Att finna någon är svårt. Att finna någon du vill ha...Att sedan finna någon som vill ha dig tillbaka. Det är fan magi. Ren magi. Eller biologi. Ibland blir jag rädd, jag har kanske något allvarligt fel. Sprider en doft, eller har ett utseende eller ett beteende som är direkt frånstötande. Samtidigt säger en kaxig röst inom mig: Jag SKA duga som jag är. They can´t handle it, trist för honom/de då!

När en vän gav mig tipset: Ja men bli sådär då, sårbar och dramatisk, även om ALLA tjejer inte är så. Jag tyckte att det var en rätt dålig idé, för man kan inte manipulera (jo det kan man) fram känslor och tro att det kommer att fungera i längden. Det behöver vara äkta. Jag behöver kunna vara den jag är, naken och ärlig, och duga ändå för kärleken.

Men ja, jag är orolig, tänk om jag inte har en fungerande kemi?
Jag kan inte se, jag kan inte riktigt förstå...
Varför det är så att inte hen också känner att vi två, är något som fungerar.
Men det är tydligen någon liten magik krydda som saknas och inte kan köpas.
En jävligt viktig sådan.
Kan jag odla den? Kan man odla fram sådana känslor?
Kärlek som växer fram har man hört talas om (I TVÅNGSÄKTENSKAP!!;( ), men de flesta jag pratar med vill och har upplevt den där....."här och nu, blir det vi". punkt. Sen att det mer sällan än ofta har fungerat i längden är skit samma. Ren kemi.
In i den råsa dimman bara!

Kan inte minnas senast jag kände såhär och det är vidrigt.
*Försöker vrida mig runt och komma loss*

För att dela med mig av mitt sinnestillstånd tänkte jag posta lite Kent.
De har följt mig så länge som jag mins nu...

Den här beskriver kärlekens mystik.
Kent- Hur jag fick dig att älska mig
https://www.youtube.com/watch?v=wIEyb3RNSlI
A miracle that you see me
As someone who can give you something
That makes you to want to be mine

That you want to be mine


Och en radioplåga, också från den underbara "vapen och ammunition".

Kent - Kärleken väntar

Brinn pengar brinn
Jag lovar du betyder nånting
Du orkar ta dig igenom det här
Du räcker till, så var den du är

Brinn pengar brinn
Jag vet att du är värd någonting
Du är hoppet i ett IQ-fritt land
Du är drömmarna jag drömmer ibland

Visst känns det som att kärleken väntar
Visst känns det som att kärleken väntar

Brinn hjärtat brinn
Du vet du kan förändra allting
Det blåser genom staden i natt
Hör du sanningen, den lät som ett skratt

Brinn hjärtat brinn
Vår fiende är rädd om sitt skinn
Det räcker med en gnista ett bloss
Dom skulle vilja vara som oss

Visst känns det som att kärleken väntar 


Ha en underbar Tisdag...det ska jag.

söndag 26 oktober 2014

Låt vinet flöda...

 Ost och vin i fredags Mysig och trevligt avslut inför helgen efter kvällsfarm i Skäggetorp.

Vinprovning och till det bjöd Svavelsyra på middag (Haselbackspotatis, kantarellsås och någon god köttbit). Jag stod för drickat.

Nu kan man tro att jag pimplar vin varje helg, men det gör jag inte. Det handlar om väldigt små vinflaskor och jag kommer nog aldrig att bli en person som dricker ett glas rött om dagen....vad studier än säger (jag vill dock minnas att senaste grejen var att det visat sig att det inte alls är så speciellt nyttigt!). Men nu vet jag hur "ok" vin smakar och jag gillar det i rätt sammanhang.

Vitt vin är dock fortfarande mer lättdrucket, av de viner jag smakat.

Igår blev det åter igen farm i Skäggetorp och nu är strategierna helt vänd- upp och ner av nya spelregler under nästkommande två veckorna.Jag satsar på att försöka ta mig till lvl 9 innan det här eventet är över. 

Ikväll är det gear-pyssel och badtunna med snacks hos K, ute på landet. Det ser jag fram emot jättemycket! Sen är det en ny vecka...som kommer att susa förbi. Ska gå på quizen på Santinis och sen se om jag orkar och har råd att köra lite badminton med kaffekillen.

I övrigt ser jag fram emot att lämna Linköping över helgen.

Ha de gött!

torsdag 23 oktober 2014

Foto-dump

Tack vare Svavel kan jag numerafå ut bilderna från den magiska lilla svarta maskinen. Så här blir en liten "fotodump" från halvåret som gått sedan kameran började vägra att spy ut det jag vill...


Oj....mappen är MASSIV och det här blev tydligen "kattdumpen", men jag är redan less så nu går jag och lägger mig. Blir kanske mer bilddumpande imorgon, eller så inte.  Imorgon är dagen då jag kanske kommer att PROGRAMMERA....i fyllan, för första gången i mitt liv. Eftersom jag knappt kan sammanfatta en enda vettig mening efter ett glas vin så får vi sätta ett "kanske" framför. Förmodligne inte, men det är den ursprungliga planen!

Programmera blir ju däremot inte för första gången för mig, det gjorde jag för första gången redan i Tisdags... Jag är 1337, alldeles strax. Wait, Wait for it....


Legendary!

Hejs!

Fler katter....













onsdag 22 oktober 2014

Shake it off!

Såhär känner jag inför fjantiga saker så som Balett, "fina, perfekta, leende, välutbildade flickor som aldrig gör misstag or god forbid- mår dåligt", svärmorsdrömmar och all annan skit där ute...Gräv ner er, and shake it off!
Taylor Swift- Shake it off!

Ta inte dig själv på så stort allvar....
**studdsar runt**

...It's all about that bass!

Ja, idag känner jag mig rätt jävla värdelös.
Så sluta va så bra.

Note to self:

1. Jag är älskvärd, men mins...Jag är inte älskad.
2. Plita ner siffror. Ge bort. Få tillbaka.
3. ...jag mins inte.

Hejs svejs från det mörka, djupa hålet.
Vi ses när jag kommer tillbaka.

These are the days
we wont forget
These are the days
we wont regret.
And these are the days...

The days - Avicii
Som gör förvånansvärt bra texter...

Im addicted to you

Bara en sjukt bra låt.
Kul att musikvideon matchar upp!
Avicii- Addicted to you

Jobbat igår och idag, långa dagar- nu blir det en kort Torsdag. Lunch med Malin och kvällspass.
Sen är det Fredag, tung dag där allt blir lerkaka på kaka. Sen, den är det helg! Igen. Hela tiden . Samma sak, varje vecka... -(@_@)-
En ganska fri och oplanerad helg än så länge.
Söndag är det utrustnings-mys hos en lagkamrat och jag ska väl göra ett seriösa försök att pysslaihop bokföringen och se över budget....jao. Serious cat is serious.

Kanske jag ska avsluta den där storstädningen jag påbörjat? Står en jättestor, svart sopsäck i mitt sovrum. Jag funderat på att bju ut en person på öl, men....
Funderat på att bju en annan ut på en fika, och en tredje på badminton.
Jag vill fylla min dagar....lära känna män-niskor ;)
Jag har tålamod, men vad är det jag behöver vänta på? VAD är tålamodet till för?

Det slog mig vilken skillnad det är på min vardag idag mot före sommaren.
Då orkade jag jobba och ta mig till och knappt från jobbet. Sen var det hem och träna eller sov/äta.
Idag aktiverar jag mig och gör något även på min fritid. Jag orkar hitta på saker.

Ett tag orkade jag ingenting. Jag ville men orkade helt enkelt inte.
Men tack vare inresspelndet och det faktum att jag har vänner som släpar ut mig, så har jag puschat ribban uppåt. Sen hjälper det nog ganska mycket att loosa 12 kg :P


tisdag 21 oktober 2014

Arbetsvecka...

Igår blev det lite slack.
Pad thai från Kina Thai och lite film med Svavelsyra som sällskap.
Sen bara...vara.

Nya planer på gång. Kul!
Alltid skönt att ha saker att se fram emot.

På torsdag blir det lunch med bästa Malin!

Nu är det tillbaka till jobbet....fram till jul!

Åh...sa upp gymkortet i helgen, tänkte att jag ändå knapt hinner dit så jag ska flytta till en annan.
En sak jag tänkt sedan de öppnade men ibland är det svårt att gå från tanke till faktisk handling.

ciao

måndag 20 oktober 2014

Viktiga datum...

Viktiga datum, eller så inte. Jag hittade nu en notering om när det tog slut. I början på September. Det känns ibland som nyss, ibland som något väldigt långt bort.

Ibland håller jag på att bli tillintetgjord, men det är något jag gör mot mig själv. Egentligen är allting bra, jag borde bara masa mig upp på vågen och flyta med strömmen. Jag är inte så bra på det.

6.5 veckor.
En vecka för varje år tillsammans.


söndag 19 oktober 2014

Helgen är inte över än...

Det här blev en lååååång helg, men kul! Lite intensiv men det är härligt det med ibland- och med rätt personer.

I Torsdags blev det ju ett litet äventyr med Svavel och man fick träffa lite nytt folk. I Fredags blev det systembolaget, Ikea, lunchingressande (med Lillis & Co) och sedan en middag med en liten vinprovning med Svavel (Killen med koll). Det var ganska nytt för mig, då jag verkligen satt mig på att jag ogillar rött vin. Att det blir helt annorlunda tillsammans med en god måltid står klart. Precis som när jag fick en liten "aha-upplevelse" med ölen i Göteborg. Gäller att skapa en referensram, så hittar man snart vad som fungerar och inte.

Igår blev det en massa ingressande med mitt "local crew" Svavel och Rorro. Vi gjorde en utflykt till grodornas farm i T1 och rev. Jag fick äntligen mitt silver och det var kul att göra något tillsammans i spelet. Vi lyckades även jaga fram PinkuNeko, mission accomplished!

Idag ska jag bara vara, älska, äta, sova ;)
Nä. Men jag ska ligga otroligt low key.
Två dagar på raken med alkoholhaltiga drycker, en massa omkring-svammlande och sedan dessa återkommande nattvak... Jag känner mig lite sleten.

Kaffekillen vill träffas och spela badminton, it's on!
Vet bara inte när. Det får funderas på.
Men jag står fast vid mitt beslut. Här ska det chillas på kärleksfronten.
Tålamod är en dygd och så vidare.
Sen försvinner inte känslor så snabbt, för det jag känner är något riktigt även om det inte är besvarat.
Det får vara så, det försvinner inte på en dag och jag tänker inte använda andra för att "tvätta bort" det. Jag litar på att saker löser sig, det blir bra. En dag vaknar jag upp och jag har glömt dig.
Fram tills dess är jag okej med det här. Jag är lycklig ändå.

Och en fin liten kärlekslåt (hjärta=smärta) =^_^=
från Linnea Henriksson

Håll dig en bit ifrån,
allt närmande blir som ett hån
Det känns ändå av det jag ser
En timmes lång minut
Aldrig sett dig så full förut
Behöver inte veta mer.

Nä, livet är linjärt eller vad man säger. Det går frammåt...
Det är vad det är. Ett svärd smids inte på en timme och bla bla bla. Ni fattar...
Gonatt!

fredag 17 oktober 2014

Be yourself,

Everyone else is taken.




Lite småsnurrig värld...

Blev tidig helg för mig den här veckan.
Idag är jag ledig så jag fick förfrågan av min omtänksamma vän att följa med ut och ta en öl (eller två, som det blev i det här fallet) och sedan hänga på vännens nation och äta popcorn och vara bland folk. Det var mycket trevligt, även om jag mest uppskattar just den vännens sällskap och inte direkt lärde känna någon ny. Jag är en social person men iblan...meh. Jag tycker det är lite jobbigt med stora folkgrupper, speciellt där de flesta redan känner varandra sedan tidigare (eller där de övriga har mer....naturligt, gemensamma intressen).

Men det var kul, hellre det än sitta hemma och göra det jag hade tänkt göra, även om modern fmaily och lyxfällan är rätt kul det med ;)

Idag är det full rulle.
Upp innan tio och iväg till systembolaget för att plocka hem lite vin.
Sen blir det att spela lite ihop med några vänner och sen tänkte jag iallafall försöka hinna plocka undan lite hemma (eftersom det inte blev av igår). Håll tummarna att en vän får ett jobb, även om det inte är så troligt- men hålla tummarna ska jag! Vi vill ha kvar en i Linköping ju!

Se, sen ska det lagas god mat av Svavelsyra och vi ska prova vin. för jag är novis när det kommer till röda viner- och han är snubben med koll. Ska bli mycket intressant (även att smaka) att se hur min kropp pallar att dricka 2 dar på raken. Jag som knappt dricker 2 dar om året.

Kaffet med den okända mannen slutade bra (uppenbart, eftersom jag sitter här). Han var mycket trevlig och vi umgicks i 1-1.5 timme eller så, pratade, drack kaffe och åt scones.
Mycket trevlig och nyfiken på lite av de grejer jag sysslar med så vi ska hitta på lite saker ihop längre fram. Jag är inte riktigt där ännu. Jag har först och främst inte riktigt kommit vidare från mina känslor för en person. Jag är okej med att de finns där, det får ta sin tid. Men sen har jag äve pratat med vänner, en dle tycker "ta ta gi hornen, hoppa på första bästa tjur och rid iväg och lev!".

Men grejen är att jag nog behöver vara just det här, singel och just leva. Leva _mitt_ liv. En vän, en mycket klok vän, sa ungefär såhär: Du har ju vänner.
Ja, jag har faktiskt vänner, jag har ett umgänge. Jag borde driva på med något eget.
Sen, se vad som händer. Jag kommer att sakna närheten man har i ett kärleksförhållande och kanske inte med just en vän...men just nu är jag nöjd med att värma mig i skenet av helt underbara människor.

Återkommer senare idag, eller tidigt imorgon.


Tjing!

onsdag 15 oktober 2014

Colbie caillat

Colbie Caillat- Try

Bra video, bra budskap. Synd att det är precis lika svårt för oss tjejer att stå på sidan om och vara "nöjda med den vi är" när männen fortsätter att välja de som "fejkar till sig"". För de tär vad det är, fejk. Artificiellt. De tär lika svårt för oss som de tär för alla killar som upplever att tjejer väljer de våldsamma, "spännande" och småkriminella männen framför dem. 

Självklart vill jag inte se ut som en blek prästkrage bland rosorna, även om många säkert skulle föredra mig även som en simpel ängsblomma. För det är så det blir, man ser tråkig ut invid någon som bär makeup, löshår, ögonfransar etc.

Så är det bara.
Men man duger som man är...

.... :´(

Inatt fick jag sova, tror jag. Jag vaknade flera gånger av att "åh, skönt, jag känner ing....gaaaaaah!" *vrida sig runt* Desperat försöka hitta en ställning som inte innebär den här molande, hemska värken. Ja jag gnäller, jag gnäller mycket. Jag tänker ju bara på den här smärtan (vilket på sätt och vis är väldigt hjälpsamt, beroende på hur man ser på det).

Jag kan inte komma ifrån det, smärtan måste bemötas och det tär på den mentala styrkan.
Iallafall, i min iver att gå vidare så skrev jag upp mig på ännu en nätdejtingsite, och även om det nu visat sig att det finns många trevliga män där ute, har det även gått upp för mig hur mycket jag  INTE vill nätdejta.

Jävligt mycket "bös".
Jag är en gammal tant på 33 och jag trodde tiden där man skulle få så många mail, så många märkliga mail, så påstridiga, vuxna män på sin profil, var över. Inte för att det är försvarbart ens om jag varit 20.

"ska vi ta en kaffe" är okej. Helt okej.
Nätdejtande måste ju inte ske över nätet, det är ju en första kontakt bara.
Men så många som inte bemödar sig att läsa på profilen och ställer dumma frågor eller helt enkelt...bara är slibbiga. För jo, det finns bra sätt och mindre bra sätt och sen finns det riktigt jävla dåliga metoder...

Men idag har jag valt ut en person för att ta kaffe med. Personen valde egentligen mig, I accept the challenge! Jag tror inte att jag är där ännu, att jag är öppen för en relation. Jag vet inte varför jag gick med på datingsidan, kanske för att se att det finns andra män där ute, att det finns ett intresse för mig någonstans. Men hey, man kan hitta nya vänner och bekantskaper tills vidare...

En stund, i ett svagt ögonblick blev jag desperat, behövde fylla hålet som uppstod.
Men det är inget hål och det är ingenting som behöver fyllas.
Jag behöver bara ta detlugnt och ta hand om mig själv, resten löser sig.
Det är så världen fungerar. Shit happens...och ibland bra saker. Jag står ju fortfarande här. Allt har sitt slut och än har jag inte lärt mig att se in i framtiden, darnit!
Jag har ju många saker jag vill göra och uppleva, mål att uppnå.
Det är vad jag behöver fokusera på.
Kärleken....den kommer när den kommer, precis som när den försvann.

Mr probz - Wave after wave

tisdag 14 oktober 2014

..och sånt.

Kommer precis hem från Svavel och det känns okej. Skönt. Haft ett bra prat, skönt att umgås med en vän på en vardag. Det var länge sen jag kunde hänga med någon så. Det är svårt när alla andra bor så långt bort och man jobbar. Blir oftast luncher och fika när alla är i stan, eller middagar och fester på helger. Jag har saknat att ha någon att "vardagshänga" med.

Så nu är The strain genomtittad, bara att vänta på säsong 2. Förväntade mig ett mer episkt säsongslut. Kändes lite "Meh". inte "Meh det blev inte som jag tänkte mig" utan mer "Meh...jag vill ha något spännande att fundera på och längta efter!".

Idag har det varit tungt att jobba. Jag blev nästan påkörd i Fredags och det resulterade i en sträckning i skuldra/axelområdet. Den gör bara ondare och ondare. Vet inte hur jag ska sitta, ligga eller stå för att avlasta det onda och ibland glömmer jag av det och råkar göra någon rörelse -så är smärtan igång igen. Jag är begränsad i hur jag kan vrida nacken. Detta påverkar mitt allmäntillstånd känner jag, lite som när jag gick med tandvärk i 2 veckor förra året. Vad var det, jag åt 3 paket alvedon? Innan tandläkaren hade tid för mig. Men jag skötte jobbet! ;) Sen att jag kände mig som en zombie hela månaden är en annan sak.

I måndags, ja du. Till skillnad från de flesta så älskar jag måndagar. Då har man krut i benen och vilan har stärkt sinneslaget så pass att man orkar hälsa och vara glad mot alla, även de dryga, där jag jobbar. Det är även min kortaste arbetsdag...Helt underbart!

Idag är det tisdag, idag är det min längsta arbetsdag på hela veckan. ca 8 timmar med städ. 20 min rast (lunch) + något toabesök. Det är tungt mina bra dagar, idag var det ren tortyr de sista timmarna.
Jag klagar inte på min arbetssituation, den är precis som jag vill ha det, men just den här smärtan gör det enormt jobbigt.

Men slutgnällt om det.
Idag kom paketet från Ellos och jag fick min jättefina klänning!
Och en kjol. tänkte faktiskt vara lite mer feminim nu under höstvintern.
Jag har ju alltid köpt praktiska, bekväma kläder, det blir lätt så när klädbudgeten är låg. Känner att jag vill kunna variera plaggen lite. När det är utekväll så ska det kännas som en utekväll, banne mej!

Köpte även den här, ganska neutrala "boxartröjan". Snygg, tycker jag.
Ja, svart är min färg. ;)  Iallafall några kilon till.
Den här veckan har minst två personer noterat och kommenterat hur jag ser ut i positivt ordalag som är kopplat till min viktnedgång. Annat vore iofs märkligt, då jag faktiskt gått ner 11 kg sedan mitten av Juni månad. Det är mycket trevligt!



måndag 13 oktober 2014

Nej du..

Blev ingen träning för mig igår. 3 timmar var avskräckande nog ;) Men problemet var mest att jag sträckt min axel och fått nackspärr + något som känns som benhinneinflammation och kaka på kaka så fick jag månadens värsta huvudvärk.

Nojjade lite över att jag hittade en fästing som börjat suga på mig unde rnatten (Kattfan som släpat in). ni vet....stel nacke, huvudvärk..dödlig hjärnhinneinflammation. en stund under dagen förvreds min syn, jag kunde inte läsa texter på datorn för det blev helt blurrigt mitt på skärmen men det gick över efter en kopp kaffe, alvedon och vila.

Söndagen blev inte alls som jag planerat men jag tog mig ut på en kort  och rask promenad.
Handlade spännande saker så som kattsand, kattmat och chips!

Gummiband och studdsbollar

Jag är som en studdsboll (Eller jag beter mig som en men egentligen är jag nog mer som glas). Jag är uppvuxen i en sådan miljö där man är tvungen att helt enkelt kunna studdsa tillbaka, snabbt. Glas går bara sönder. Men, ja jag är också som "ett hund med ett ben" som en vän kallar det. Jag vill ha svar, jag vill förstå saker. Det är jobbigt för människor som ogärna pratar om saker, eller upplever att allt som rör känslor är jobbigt att prata om.

Precis som en tekniksugen människa plockar isär en telefon för att hitta ett fel, eller bara se hur det ser ut innuti- ställer jag jobbiga frågor, reflekterar och känner efter. Sådant tar tid. Ibland är människor mina telefoner (Fast jag försöker att ha inte ha sönder dem, eller låta dem ta sönder mig!). Det är mitt sätt att förstå, oh när jag förstår, kna jag släppa det , studdsa vidare. Men fram tills dess är jag mer som glas, går sönder, för jag förstår inte. Nej, jag har ingen diagnos utöver ADHD.

Jag har utvecklat känlsor för någon där det inte är önskat (inte för någon av oss). Det stora problemet är väl egentligne att jag inte är intresserad av en relation just nu heller. Så det här är jobbigt på många plan. En bekant påpekade "du kan ju skaffa en kk" och jag är väldigt öppensinnad när det kommer till sex och sexuella relationer och finner det alltid svårt att lägga en "label" på vad man ska kalla relationerna. Det känns onödigt, MEN den tanken, att vara med en man, just nu....är direkt frånstötande.

Nej, jag har inte gått och blivit lesbisk på gamla dar.
Det här är väl en del av processen, kanske precis som att gå och kära ner sig
i någon "safe" också är det. Jag behöver jobba på mig själv, men det är svårt
när det mesta verkar sker under ytna som inte ens jag själv kan se in under.

Nu är det slutsvammlat om sånt här tråk.

Idag ska jag inhandla fotbollsstrumpor.
För det är så satans snyggt!
Sen ska jag förbi en kompis och mata katt och efter det borde jag ägna 2-3 timmar till att städa lägenheten innan jobbet så man kan börja ta hem folk. Med folk så åsyftar jag vänner. Jag har vänner som kännt mig i flera år nu, som aldrig varit hem till mig. Det beror kanske mer på att jag inte har någonstans att placera dessa vänner i sittande ställning, än att jag har stökigt. Men just nu pågår en livlig kombination av stök, kaos och brisande sittplatser över hela lägenheten, som även påverkar mig negativt. Men ja, en dag ska jag väl även släpa hem någon speciell och jag vill tro att en diskhög inte inger ett speciellt imponerande intryck...

I dag (jepp, nu på morgonen 05:00
hoppade jag upp ur sängen och provade min baddräkt som satt....helt perfekt!
Helt jävla..perfekt. Jag såg riktigt bra ut i den. Så kände jag inte ens när jag köpte den.
En fruktansvärt bra start på dagen om jag får säga det själv.

Kram och hejs!

söndag 12 oktober 2014

Jag har glömt dig en vacker dag.

Jag önskar att jag kunde säga att jag är i kontroll. "Allt är okej, det är lugnt". Det är så jag är. Jag har varit här förr. Jag vet att det finns en knapp där djupt inne någonstans. En knapp där jag kan stänga av, men jag kan inte hitta den just nu. Kanske även det här jag känner just nu ändå är bättre än att inte känna någonting?

Jag måste hela tiden hålla ett hårt tag i någonting, allt går så fort, men det känns så väldigt långsamt. Känslorna är som kastvindar och ja, jag är något ambivalent. Ibland vet jag, ibland inte. Ibland vill jag, oftast inte. Det som är statiskt är den jävla klumpen i magen, precis under hjärtat.

Glädjerusen när jag får le och skratta och sedan rakt ner i ännu ett mörkt hål. Eller det värsta, den där platsen där jag inte längre bryr mig. Men känner gör jag och det måste få vara så. Det är okej...
    

Jag går i vinterskor på hösten
Alltid förberedd för storm
Jag kan tänka tills det knappt finns nått kvar
Jag har känslor utan uppehåll
Jag har förlorat en tävling
Men vunnit ett val
Har bestämt att stå helt utanför det där som jag blir ledsen av

Jag saknar dig mindre och mindre
Det kommer annat emellan och det är bra
Jag saknar dig mindre och mindre
Jag har glömt dig en vacker dag

När jag träffat gamla vänner har jag ingenting att säga dem
Dem ställer för många frågor och jag, jag bidrar inte med nån
Och jag kan ångra det lilla jag säger
Eller dra ett allvarligt skämt
Jag tycker mig höra vad dem tänker
Är hon sådär jämt

Jag kan sitta själv i parken
Tills solen har ändrat färgen i mitt hår
Jag kan offra allt jag har för ingenting
Jag sträcker mig så långt det går
Men jag behöver dig kom hit och rör om
Jag behöver nått att skriva om

Jag saknar dig mindre och mindre
Det kommer annat emellan och det är bra
Jag saknar dig mindre och mindre
Jag har glömt dig en vacker dag

Mlissa Horn Jag saknar dig mindre och mindre

Och en annan jättefin låt av samma artist är "Lät du henne komma närmre"
Precis sådan musik som jag INTE ska lyssna på, ever!! haha..
Melisa Horn har fått sitt hjärta smashed to another dimension och hon skriver om det så bra!
Det känns ännu sämre nu.
*söker desperat efter lite eurodiscotrash**

Fridens liljor!

lördag 11 oktober 2014

Det gör ont, det gör ont...

 Lite solk i bägaren? Hah...jag dricker det ändå. Fullt glas (inga ullt ös, medvetslös, lölölöl, det sparar vi till en annan kväll). Här kastar vi inget. Idag har jag hängt med mina goa rullor från  LKPG Gorullaz Roller Derby club i Norrköping och hejjat på norrköpings Sluts united som tyvärr inte nådde ända fram (Men var otroligt nära! åter igen) och förlorade med 4 poäng de sista 20 sekunderna av matchen. Herregud så spännande det var! Jag skrek.Jag brukar inte skrika, ärligt brukar jag itne bry mig om vad som sker när jag ser på sport.




Men det var sjukt spännande. Sen fotade jag lite i förspelet. Jag köpte även en tisha från Norrköping och en från vinnarlaget, Malmö Royal Roller Derby. De vann ju trots allt.
Dags att natta sig, eftersom mobiljäveln jagade upp mig redan 5 i morse (glömde jobblarmet igång) och imorgon är det 3 timmar som vi ska slava för coach. Jag tippar på att jag och mina fötter pallar 1.5 om jag verkligen ger allt jag har. Gonatt alla rara, söta, underbara där ute.


All of me.

Cause I give you all of me

Angående temat kärlek.
Nej, jag tänker inte jaga. Im done.
Jag tänker inte ignorera.
Jag tänker inte manipulera eller spela roller jag inte är.
Jag tänker vara jag, och det ska duga.
Du ska duga för mig.
Det får vara annars.

Och viktigast, no crazy bitches ;)

Och det för mig till denna låt som jag vill dela med mig av;
I think you freeky - and I like you alot.
Jag älskar videon, aldrig varit hög men det är lite såhär jag tänker mig att det kan bli ibland.


JUMP!
Jump! mother fucker jump! mother fucker jump!
*mmm...hjärndöd*

Ha en trevlig helg alla sköna där ute.


Lördag morgon...

Nope, det känns inte alls bättre.
Det är lördag morgon och klockan är 05:40!
Jag är klarvaken, iofs har jag fått mina timma,r jag somnade nämligen redan 21:00 igår kväll.
En del saker är så jävla bra, det fungerar för mig. Livet går frammåt.
Jag är glad, lycklig, djupt där inne är allting okej, jag känner mig ändå ganska trygg.

Kärlek är lite skit samma, är det inte så?
Då talar jag om andras.
vänskap är otroligt viktigt.
Men den viktiga kärleke är den till dig själv, sen skopar man ut det till andra.
Jag pratar inte om att man går runt och älskar sig själv, störst, bäst, vackrast och på något sätt blir gudomlig. Nej. Jag talar om att finna någon ro, lycka, känsla av tillfredställelse. Att man inte är ensam, bara för att man är själv. Att trivas med mitt eget sällskap.

Aldrig har jag känt mig så ensam som i en relation som gått i stå.
En relation där man känner att man arbetar emot varandra eller inte alls, för relationen.
Hela känslan att man _hela tiden_ måste jobba med den för att något över huvud taget ska ske, att man ska känna någonting alls. Där kompromisserna inte är jämlika.
Jag känner mig inte ensam nu. Jag kan inte bli överkörd eller ignorerad.
Däremot känner jag ett visst obehag.
Känner att jag sagt en sak men bara sagt A och B,C och D blev osagt.
Ingen människa gillar känslan av att ha fått en "denied" i pannan.
Att man inte riktigt duger. Men jag duger. Det är grejen. Mitt "dugande" är inte upp till andra. Det är inte styrt av andra och det är inte genom andra, som jag duger. Jag duger, det här var bara inte rätt.

Nu är det som det är. Det går över. Jämnas ut, flyter på.
Sen blir det som om det aldrig hänt, eller så blir det helt fel.
Jag rår inte över att det blev som det blev. Vissa saker kan man inte styra.
Det jag kan styra, det enda jag kan styra, är hur jag hanterar det!
....Vad jag känner? Bortom min kontroll. 

Inatt drömde jag om att jag gjort ett "sex-tape" och att jag sov över hos någon släkt och glömt den i duschen (?????) och att min mamma och syster lyssnat på det!! Och börjar prata med mig OM det!! (skällde, dömde, ifrågasatte) Det var så skämmigt, pinsamt och jag blev så otroligt arg. Varför fortsatte de att lyssna på bandet?? Varför respekterade de inte mitt privata?! Varför ville de så gärna förfasas och döma mig. Det var en jättejobbig känsla. e vaknade jag med den stora klumpen i magen. Men nu var det av en jobbig dröm.

Så sent som igår gick jag runt och tänkte att om....om det någonsin läckte ut nakenbilder på mig, så skulle 1. ingen bry sig för jag är intetsägande, fet, ful och det viktigaste (och trevligaste);  Jag är helt jävla okänd. 2.  Inte bry mig. Iallafall göra mitt bästa för att inte bry mig. Varför ska jag bry mig??? Kollar folk så kollar folk, gillar de vad de ser, eller inte gillar vad de ser på stulna bilder, varför ska jag då skämmas för att någon idiot osmakligt nog inte respekterat mig, och lagt ut bilderna. Låt oss säga ett ex som ett typiskt exempel.
VARFÖR ska tjejer behöva skämmas och känna sådan skam, över att MÄN vill se, och går till extrema längder, för att få tillgång av deras nakna kroppar??? Att män som fått deras tillit att få dessa bilder, hämndsprider dem som något sätt att "förstöra" en kvinnas liv. Det får vara nog nu.

...livet är för kort för skam och skuld för at man är ett offer, när förövaren inte känner ett skit.
Livet är för kort för att undra och
ångra saker som redan skett. Kör på.

I dag blir det att kolla/fota roller derby. Savel har varit snäll och tillitsfull nog att låna ut en bättre objektiv än det jag har, får se hur bilderna blir! Spännande.

Sen blir det TRE timmars Roller derbyträning med fokus på minimum skills imorgon (normalt är det 2 timmar och ärligt är det knappt att man pallar det!). Minimum skills är det man måste klara av, både fysiskt och teoretiskt, för att få tävla. Så på måndag kommer jag knappt att kunna gå. Yey.

 

fredag 10 oktober 2014

Glas betong och cement...

Hänt en del saker, härliga, vackra, underbara saker, men det ska jag beskriva i ett annat inlägg.
Det här inlägget är om det ottäcka, hjärtpirrande, dunkande och otroligt nervösa och tafatta försök jag gjorde för att uppnå det jag vill här i livet. Att göra sig sårbar inför en annan människa och inte bryta ihop. Inte ens ett darr på rösten, avslöjade mitt inre kaos. Däremot flöt orden inte på så som jag övat, och övat och tänkt och funderat...
Var ska jag börja, hur ska jag säga det, har det någon betydelse, hur skulle Jag känna i en sådan situation? Sviken? Äcklad? Smickrad?...likgiltig?

Kan bara säga att det är skönt, det är gjort nu. Jag är kanske fri. Jag har lättat med flera ton.
Jag skulle handla, tyckte jag. Jag flöt iväg till butiken som en inoljad hamster i uppförsbacke, men insåg att jag glömt både pengar och aptit. Kanske kan jag sova inatt? Eller kommer det att bli värre nu? Kanske kan jag fyllas av andra tankar och känslor. Lämna det bakom mig. Gå vidare, på riktigt.
Tömma det ur mig själv som en tillbringare med saft. Det var sött och gott men det räcker nu.

Imorgon är det HELG!! (ja det är redan helg! woop woop!)
och jag kommer att vara omgiven av underbara, starka, vackra, tuffa och framförallt smarta tjejer.
Jag ska på bout i Norrköping och hejja fram sluts united när de möter Malmö.

Det känns skönt, det jag gjort.
Jag känner mig modig som en lejoninna. Jag står upp för det jag är.
Jag vill vara en bra vän, en bra människa. Jag vill vara älskad för den jag är. Allt jag är.
Jag vill vara med någon där jag känner att jag kan ge samma sak. 

Utgången kan inte alltid bli som man vill. Men köper man ingen lott kan man med all säkerhet, ALDRIG vinna någonting. Eller såhär, second best, first loser som en vän alltid beskrev sig själv som. Ärligt, att ens försöka, man kan inte förlora då. Min vän var dne bästa av våra världar och han fick sin vinst till slut, även som second loser.

Det är så här jag rullar. Tydligen.
Fortfarande efter 15 år. Raka rör, mjuka puckar.
  
...Och jag fortsätter att dansa, som om ingenting har hänt.

lördag 4 oktober 2014

Trasig...

En hel sel saker är trasigt, en del människor är trasiga, men vet du vad- Det är inte jag.
Jag är gummikulan, superlimmet och den där plasttratten...som kanske kallas för just plasttratten. Den är vad den är och gör vad den skall och heter förmodligen samma sak som den gör. Enkelt och bra.
No game, no play. 

Trasigt kan faktiskt bli helt. Sen att jag vissa dagar känner mig lika tuff som en spegel i en tjurhage är en annan sak. Att göra den resan, att gå från trasig till hel- det blir en del av packningen ALLA människor bär på. Varje fin, underbar och härlig sak, alla trauman, pinsamheter och besvikelser. En del människors packning matchar bara inte varandra så bra. Vad du har i packningen påverkar nog ganska mycket hur du ser, och framförallt förstår, andra. Jag vill ha en sås tor packning som möjligt med alla möjliga saker, men inte större än vad jag klarar av att bära utan att gå sönder, igen.

Jag bär inte världen på mina axlar men jag tänker ge mitt stöd så gott jag kan...
Som din vän kommer jag kämpa och ge allt jag kan. Det är bara så. Men jag är inte outtömlig...

Nu har jag en dunkande huvudvärk. Jag tänker stress och spänningshuvudvärk men hoppas på att det är "Ge mig kaffe nu eller jag spränger din skalle-hot" från hjärnan. Så...morgonkaffe, sen vet jag inte riktigt vad jag ska göra fram tills vi drar ut i skogen. Jag längtar så, samtidigt känner jag mig så frustrerad och rastlös. Mitt humör går på en tunn tråd på skört glas.

Det blir ibland så, att man längtar efter något så mycket,mycket, jättemycket så det blir helt fel när det väl händer. Ja, Jag är som ett jävla barn ibland (Ibland? lol). Jag vet.

En god morgon
börjar med en god kopp kaffe.
Själv sitter jag med snabbkaffe...
Go figure.

Hejs!

bla bla bla

Planerna sjönk till botten (eller sköts fram) och det känns ju trist, när man såg fram emot det, MEN det var samtidigt en lättnad- för det blev för invecklat. Nu är fokus på helgens campingtur- ska sova i tält! I de östgötska vildmarkerna!!

Sen kommer min syster och en annan minst lika rolig tjej ner till Linköping i november.

Harfortfarande svårt att sova. Somna går nt men att få fortsätta sova när jag vaknat är det sämre med. En stor...sak, maler omkring i min kropp. Det är som att tankarna blir så tunga att det gör ont i nacke, käkar, muskler. Jag brukar kunna be negativa tankar att dra åt helvete när jag ska sova, men just nu är det som att hela jag har blivit vänd ut och in och allting ligger och bubblar precis på ytan.
Ilskan, sorgen, besvikelse, svartsjuka- alla dumma känslor. Men trots att de är dumma och mindre attraktiva så uppfyller de en funktion.

Man kaninte gå genom livet och ignorera sig själv. Jag tänker iallafall inte göra det. Därför är jag helt okej med detta, men tröttheten gör mig mindre...kul att vara omkring gissar jag. Men ja, precis som de dumma känslorna ligger närmast så ler jag ändå fortfarande där inne. Längst in i mig själv så är jag väldigt lycklig just nu. Vem kunde tro det för 10 år sedan?

Nu ska jag utöva det jag längtat efter i så...så...så många år nu.
Ligga under förhoppningsvis en stjärnklar, mörk oändlig rymd.
Sval, ren luft och en riktig tystnad. Eld, kåda, jord och magi.

Back to the roots.
Tjing!!

torsdag 2 oktober 2014

Om mig...

Haha så kul, jag fann en draft från 20 januari 2012 om mig själv som jag av någon anlending aldrig postde (kanske postade jag en exakt kopia, orkar inte gå tillbaka och kolla). Jag postar den, då den är gode aktuell fortfarande - förutom det där med kär och i ett fungerande förhållande. That is long gone. Och kattfan har blivit både äldre och fler, numera har jag ju en till kattgubbe att passa upp på!


En liten jag-lista.
- Jag är personen som kallar sig för Jean men egentligen heter Jeanette.
- Jag har aldrig gillat det namnet då det är alldeles för långt, men jag avskyr alla smeknamn som finns för namnet Jeanette. Förutom Jean, Jean går bra.
- Jag är uppvuxen i Öjebyn med en fot i Gällivare och den andre i en liten, liten by strax utanför Malå.
- Jag är djur och naturintresserad (biologi i allmänhet).
- Jag är fattig men prioriterar ändå medlemskap i Naturskyddsföreningen, för det är så jäkla intressant och viktigt!
- Jag delar min tvåa med en tioårig kattkille som heter Rasmus och ett X-antal pomacea diffusa, Platyfiskar och Dvärg gurami.
- Jag har andra intressen utöver djuren och det är att gå ute i naturen, motionera och träna i olika former och att måla.
- Jag tycker om att släktforska eller diskutera/ta del av släkthistoria eller lokal historia i allmänhet. Däremot får prat om gamla krig mig att somna, speciellt det uttjatade andra världskriget.
- Jag hatar krig.
- Jag är ateist och tror inte på kristallers helande krafter, på Tarootkort, på healing, på Gud, Budda, Muhammed eller spöken.
- Jag tror inte på någon gud eller övre makt (är öppen för aliens) Däremot kan jag uppskatta en kopp te och samtala om dessa ting.
- Jag älskar gamla kyrkor, speciellt stenkyrkor!
- Jag samlade på kristaller och mineraler som liten för att de är vackra ting.
- Jag har ingen favoritfärg och ser inte hur sådan information skulle säga någonting alls om mig som person. Däremot kan det vara viktigt att veta att jag älskar mörk choklad och körsbär, allra helst tillsammans!
- Jag är född i Stenbockens tecken under Apans år. Så att ni som bryr er, vet.
- Jag har en favorit bland hästar och det är Norsk fjordhäst.
- Jag gillar kallblod i allmänhet när det kommer till hästar.
- Jag föredrar bondkatter men om jag skulle skaffa en renrasig katt så är jag lockad av Turkisk Van.
- Jag har en syster och en bror och jag älskar dem båda men har bara tät kontakt med en av dem. Den andre har fullt upp med att vara allt det där härliga som bara tonåringar kan vara. :>
- Jag är kär och lycklig särbo sedan flera år tillbaka. Folk verkar alltid fundera över hur det går ihop- Det går faktiskt väldigt bra.
- Jag tänker inte berätta om min politiska ställning. "Sosse med bröstmjölken" har börjat knaka i fogarna men jag har inte heller funnit något bra alternativ.
- Jag är vänsterhänt och är väldigt kort. Mörkblond med "blå" ögon- beroende på vem man frågar och hur ingående de undersöker mina ögon. Domen har varit allt från melerade, gröna till grå. De duger för att se med och det är jag mycket glad för!
- Jag har inga kända allergier men misstänker en viss känslighet mot mejeriprodukter.
- Jag mins knappt när jag senast var utomlands för det var för nästan 15 år sedan senast. Svensk sommar räcker långt och drömfärden går med cykel ut på Gotland eller en fjällvandring i Sarek.
- Jag har ett gott öga till Japan, trots deras märkligheter.
- Jag älskar Animé, bra animé. Ett exempel på bra animé är filmer från Studio Ghibli eller serier så som Seirei no moribito - Guardian of the spirit.
- Jag är moster till en underbar liten pojke.
- Jag är i full gång att uppfinna ett sätt för Sverige att sluta vara så avlångt! Måste säga att det går trögt för stunden.
- Jag har två "fobier" (är inte direkt RÄDD för det) - Sprutor och spyor. Speciellt då det är en spruta i min arm eller min spya. Att bli utsatt av någotdera brukar resultera i att jag svimmar.
- Jag är inte rädd för vargar, vildsvin eller kåta älgar när jag går i skogen.
- Jag är rädd för att möta på Björn.
- Jag år svindel och är lite höjdrädd men en dröm är att åka luftballong eller helikopter.

Rykande färsk!

*sitter med den, numera, obligatoriska kaffekoppen*
Gå och bli kaffedrickare på gamla dag, fy skäms. Borde veta bättre.

En av de saker jag normalt inte tycker om, eller har speciellt lätt för är kramar. Speciellt med nya vänner. Eller inte och inte...jag känner mig osäker, och det är ju sällan så speciellt bekvämt. Sen blir man lite besviken för att den uteblir. En del är det självklart att man ger en kram, andra krävs det mer ett aktivt val. Jag gillar kramar, när den är besvarade och bekväm, självklar i sin uppenbarelse.
När jag spontant tänker på kramar så tänker jag ju på min mamma, mormor eller en av mina bästa vänner, Malin.

Det är sådana där bautakramar som är lika självklara när man ses, som att solen ska gå upp. Hur gör man när man vill krama någon? Någon man vill krama på såklart, men man även tror BEHÖVER kramar? "Får jag rkma dig?" eller gör man någon självklar armgest/kroppsspråk som inbjuder till en kram? För det slog mig att jag sällan varit den drivande till att "skapa ett kramtillfälle". Så det känns inte helt bekvämt...

Jag är ju lite smått fobisk för att tränga mig på folk. Att gå över en gräns, för gränser är väldigt olika mellan folk och folk. Jag kan inte riktigt lita till att vänskap gör att "offret" säger ifrån. "Nej, det här var inte okej". Nej, människor verkar tendera att lida i det tysta hellre, eller allra helst sedan gå och gnälla om det till någon annan. Det är så tråkigt.

....ofta när jag gått på stan, Sthlm och events speciellt, har man sett människor gå runt med skyltar "Free hugs". Man skulle lätt tro att de ska vara överösta med kram-behövande, men nej. Trots att de har en stor jävla skyld "DU FÅR KRAMA PÅ MIG!" så ser
man hur folk tvekar. "får jag, kan jag...vill jag?"

...kramar frigör många fina ämnen i vår kropp, det gör iofs all beröring. Men det måste vara en positiv beröring. En påtvingad, obehagligt obekväm kram gör ingen som helst nytta.

Så....vill du ha en kram eller inte?

Specialoffer, friends only // Free hugs



onsdag 1 oktober 2014

Svavelsyra

Jo...så bjöds vi ju hem till Svavelsyra på Ingressfirande! Han uppnådde ett speciellt mål och han bjussade dagen till ära på hemmagjorda munkar och karelska piroger! Mumma och otroligt mättande. Tyvärr glömde jag ju bort att ta foton på dem!

En riktig karl reder sig i köket.
Så är det bara.

åååh!

Nu planeras det massor med spännande saker- i MITT LIV!
Livet är kort, det ska banne fan i mej levas!

Imorgon är det lunch med finaste Malin och sedan sista passet med min Personliga tränare som jag gått hos sen i Maj. känns lite vemodigt, även om det är dags nu och sådär. Lite som att man lärt sig att gå, på nytt..och nu ska man stå helt själv. Läskigt men spännande.

Ha det så vackert!