Jag hade ingen blogg just då men det går väl bra att skriva om det såhär i efterhand? Det är trots allt en jävligt viktig dag. Eller nej, visstja. Jag och pojkvännen sedan snart 4 år tillbaka kom ju överrens om att:
- du, vi skiter i detta hippiebjäffs detta år va?
-okej. Svarade han med tacksam röst.
En vecka senare.
Det är tisdag morgon, jag snubblar upp ur sängen och på något magiskt sätt (buss) så sitter jag på skolan redan 10:00 och pluggar med C. Med pluggar så menar jag såklart massa pladder, chit-chat och filurande över sakers varande ända fram till fyratiden. Någon gång runt tretiden så ringer min bättre hälft och undrar var jag lagt handmixern.
Vi bor ju inte tillsammans och han har precis flyttat från ett ställe till ett annat- så jag sa som det var "du den har jag tagit tillbaka hem till mig...."
Han frågar var den ligger och sen säger vi hejdå till varandra. Sen var den pluggsessionen förstörd. Vi ägnar oss resten av tiden åt att försöker lista ut vad han planerat att använda denna mixer till. Helt plötsligt kände jag inte längre en skavande skuld över chokladasken i hjärtformad plåt som vilade i min ryggsäck (åt min pojkvän). Det lät ju onekligen misstänksamt att pojkvännen ska ha stavmixern just på alla hjärtans dag. Hmm, hmm.
Jag knatar hemåt och in i det sista så filurar jag och C på vad han kan tänkas ha hittat på med en stavmixer. Väl hemma så är sötnöten iallafall i full gång med att laga mat....till oss! Jag fick luta mig tillbaka och skåda spektaklet och allt eftersom, avnjuta dofterna och slutligen måltiden av en jättemumsig taco-kycklinglasagne som sedan avslutades med glass och chokladsås.
Lite skamsen men även lättad- pga rättvisan i handlingen, så slevar jag fram plåtasken och deklarerar att jag också har brutit vårt avtal. Han tog det med ro och sedan kunde vi tillsammans, framför en film, konstatera att det var en jävligt god och smaskig choklad. Tacka fan, att choklad för 100 kr ska smaka lent som guld i munnen. Detta är nog en av de bästa alla hjärtans dag som jag har "firat". Kanske för att det verkligen blev en överraskning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar