Var så hurtigt ut på en promenad i Rydskogen då solen sken så vackert. Med rådjurslika (men tyvärr inte lika lätta och näpna) steg, viker jag in på 5km spåret. Halvvägs inne i skogen så känner jag den, urinblåsan! Men så typiskt, utbrast jag upprört för mig själv bland de stora almarna och granarna.
Man vill ju inte gå på långpromenad -törstig? Men jag vet att jag alltid blir nödig så fort jag lämnar hemmets trygga vrå- så jag går alltid på toaletten i förebyggande syfte. Ja, sekunder innan jag lämnar hemmet. Men likt gud förbannat så står jag där, mitt i ingenstans (men fullt med joggare, orienterare och hundägare på språng) och önskar att jag var man. För ja, att vara en karl i denna situation ter sig ju aningen enklare. Är ju bara att slänga fram den bakom ett träd eller buske.
Det är lite mer bökigt för oss kvinnofolk. Tyvärr. Men allt slutade väl. Detta är ju trots allt inte inne i en riktig sjumilaskog och ett träningscentrum ligger nära så deras toalett räddade mig denna gång. Men ja, jag ägnade minst tio minuter åt att filura över ännu en fördel med att vara man.
Det var iallafall skönt med en promenad i solen. Foten strulade inte så mycket idag. När jag kom hem till FNH så kramades vi lite, sedan drack jag en kopp varm oboy och tog två ostmackor innan jag lade mig i hans säng och dåsade bort i någon timme.
Det var så skönt! När jag väl kom upp igen så värkte hela kroppen. Det är värk efter gårdagens 8 minuter med kettlebell och gummiband. Ja, SÅ otränad är jag just nu. Fy fan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar