Attention!

Idag tänkte jag låta er följa mig under en helt vanlig "städdag" i mitt lilla bo. Hur mycke städning det blir vet jag däremot inte. Åh vad ni måste se fram emot när jag ska skriva om när jag ska skura mina fönster om någon vecka.

[kl 11:42]

Mitt korta attention-span och planerna för städning idag lär ha blandade resultat innan dagen är över. Nåja, nåja, bara det blir rent så är jag väl nöjd. Även sorterade kvitton, biobiljetter, foton och böcker är en typ av ordning...

Kan omöjligt bara vara jag som med stora ambitioner börjat storstäda men allt som oftast slutar upp i en hög på vardagsrumsgolvet, djupt begraven i någon låda med hemliga skatter och minnen från det förflutna som man bara MÅSTE gå igenom här och nu! Idag ska jag minsann storstäda men se till att undvika klädskrubben för där är alla de där lådorna som pockar och lockar men jag ska vara stark idag! Vik hädan gamla scrapböcker, foton, tidningsutklipp och flygbiljetter, vaniljdoftande dagböcker, skolkataloger och söta bokmärken.. Låt mig städa i ro!

Hittills...
Planen: Jag skulle tömma dammsugaren och sedan dammsuga lägenheten. För att sedan dammtorka och vaska golven. Få lite ordning i sovrummet.

Resultat: Nu är köksbänksskåpet utrensat och källsorterat! (Snälla, hindra mig innan jag börjar sortera konserverna utifrån innehåll och färgschema; im on fire!). Batterier, glasskärvor, kartongförpackningar, plåtkonserver, hårda plastförpackningar, tidningar och glödlampor som samlats under skåpet under 2011-2012 är nu redo att fraktas bort till min "sopcentral". Jag känner en märklig, inre frid. Mitt hjärta vill gå och se på tv nu men min skalle skriker något..va, har jag inte dammsugat ännu? Kan vi inte göra det imorgon...?

Analys: Trevligt, sånt där som jag aldrig tar mig tid att göra. Nu är det gjort för detta halvår eller tills det drar till sig min uppmärksamhet nästa gång (Typ, när kartonger och tomma konserver börjar välla ut ur skåpet när den öppnas). Jag oroar mig lite inför April när vi ska börja kompostsortera. Ännu ett kärl att hålla reda på. Ta mig inte fel nu, jag älskar tanken att sortera kompost, det är något jag ser varmt på men jag vet inte hur jag ska ha alla mina kärl för att det ska bli praktiskt och enkelt. Förstår inte hur vi lyckades källsortera hem-hemma hos mina föräldrar på ett bra sätt och vi hade bara hälften av utrymmet av vad jag har under köksbänken- på fem personer! Detta behöver ses över och filuras över, men kanske inte just nu.
Jag ska försöka dammsuga nu. Alldeles snart, jag ska bara...

[kl 14:06]
Två timmar senare...

Jag har ännu inte dammsugit, måste hitta dammsugarens munstycke först...den är inte i vardagsrummet, badrummet eller köket. Det betyder att den är någonstans i sovrummet eller i klädkammaren. Båda rummen är fyllda med allt möjligt bråte som kräver sortering innan de kan sättas på sin plats, var nu det är. Oh yay. Im so going to fint it...

Återkommer...

[kl 14:43]

..Däremot hittade jag min yogamatta, hopprep, benvikter, pilatesboll...en till exertube och min body fat caliper (mätare för kroppsfett). Självklart gör ju dessa ingen nytta inne i min kaotiska klädskrubb (Klädskrubben = Litet rum dit man kastar in allt man inte har plats för någon annanstans för att glömmas bort i månader, ja kanske även år!), så jag bestämde ig för att tömma ett av mina snäck-kar (samla från IKEA) på 40+ liter och skrubba upp den för att ha mina träningprylar samlade på ett och samma ställe i vardagsrummet. Se så produktiv jag är trots allt!

Jag ska dammsuga, alldeles strax. Jag ska bara skriva upp tiden från mitt pass på Crosstrainern så att det inte försvinner innan jag satt in det på funbeat.

[kl 16:28]

Äh, nu skiter jag i det här. Jag dammsuger imorgon. Jag började rota runt i sovrummet och...jag har inte tid att dammsuga. Slökollar lite på "unga mödrar" fast jag inte borde, jag blir bara så irriterad nämligen (mest för att de pratar danska ;). Folk verkar ju inte tänka. Nu är jag inte alls emot att unga par skaffar barn- men lite får man ju tänka till runt sitt barnskaffande? Lite...lite? Vara 20 år och skaffa sitt andra barn med en kille man varit med i två månader, då ska man verkligen vara säker på saker här i livet... Menar, snacka om att leva det snabba livet. Nej, där är jag nog lite dömande och fördomsfull. Rår inte för det, instinkt gott folk! En del av er där ute är kankse sjukt bra människokännare och klarar av att hitta en passande livspartner under loppet av 8 veckor. Jag vet att jag själv och mina närmaste inte ingår i den kategorin.

Denna mamman verkade ha koll på åsikten runt handikappade barn iallafall.
- om den det är handikappat så behåller jag den inte...för dens egens skull. -mamman

Nä nä. Menar, alla andra mödrar som får handikappade barn ÖNSKADE dem. Hon har då verkligen tur att pojkvännen verkar gå in för rollen att bli en bra pappa. Mest tur är det väl för barnet, sköterksan sa att chanserna för missbildat barn är låg - i nästa sekund utbrister mamman att hon är så glad att fått höra att hennes barn är friskförklarat, att hon känner sig lättad. Man hör det man vill höra... Men ja, jag antar att man kan andas ut över att barnet inte har tentakler eller en tredje arm på ultraljudet. Inte för att jag ser något av det som någonting negativt. Vem vill inte ha tentakler?

Nu är energin slut och jag låter bara bedrövad och bitter trots att jag egentligen är en rätt snäll och förstående person.

Äh...vem försöker jag övertyga? >:)

Peace // Jean