I made this whole world shine for you
Just stay, stay
C'mon, I'm still waiting for you
Save me Remy zero
Vem mins inte Smallville?
Jag mins året den började sändas på tv, jag låg uppe sent för att se den. Tror den började runt 20-21 men jag somnade i soffan och missade hälften- för jag jobbade heltid som vikarierande receptionist.
Jag mins att mitt hjärta var krossat, nej hela jag var nog krossad. Jag mins den här låten och den kommer ngo alltid kännas lite speciell.
Jag mötte flera år senare mannen som blev orsaken till att jag flyttade 100 mil söderut och lever det liv jag har nu. Han älskade Smallville, och jag har såklart sett alla tio säsonger vid det här laget.
Känner mig helt tom och det är det jobbigaste.
Att känna kärlek, om än obesvarad sådan, eller glädje- och även sorg, är bättre.
Men nu är det bara tomt. Jag kände bara "Nu får det räcka!"
Jag måste gå vidare. Jag kan inte stanna vid det här längre.
Jag är så sjukt jävla förvirrad, känner mig som en 14åring.
Så den här helgen kommer att handla om mig.
Jag är huvudpersonen i mitt liv. Mitt enda liv.
Dags att böja röja upp min bakgård... det ska vara rent och fint,
vara öppet för nya möjligheter när vi kliver in i det nya året.
...eller så skiter jag i allt, igen.
Just stay, stay
C'mon, I'm still waiting for you
Save me Remy zero
Vem mins inte Smallville?
Jag mins året den började sändas på tv, jag låg uppe sent för att se den. Tror den började runt 20-21 men jag somnade i soffan och missade hälften- för jag jobbade heltid som vikarierande receptionist.
Jag mins att mitt hjärta var krossat, nej hela jag var nog krossad. Jag mins den här låten och den kommer ngo alltid kännas lite speciell.
Jag mötte flera år senare mannen som blev orsaken till att jag flyttade 100 mil söderut och lever det liv jag har nu. Han älskade Smallville, och jag har såklart sett alla tio säsonger vid det här laget.
Känner mig helt tom och det är det jobbigaste.
Att känna kärlek, om än obesvarad sådan, eller glädje- och även sorg, är bättre.
Men nu är det bara tomt. Jag kände bara "Nu får det räcka!"
Jag måste gå vidare. Jag kan inte stanna vid det här längre.
Jag är så sjukt jävla förvirrad, känner mig som en 14åring.
Så den här helgen kommer att handla om mig.
Jag är huvudpersonen i mitt liv. Mitt enda liv.
Dags att böja röja upp min bakgård... det ska vara rent och fint,
vara öppet för nya möjligheter när vi kliver in i det nya året.
...eller så skiter jag i allt, igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar