Syrenera blommar nu..

När syrenen blommar så tänker jag på "hem-hemma" och det är bara bra och sköna minnen av "kvinnorna i mitt liv". Det är en stor sak när de blommar, helt enkelt. Inom mig blir det nästan som en liten folkfest och det roliga är att min käraste är minst lika exstatisk kring dessa blommor. Är det en norrlandsgrej? Är det för att vi i norr sällan haft äppelblom, Dhalior och Rhododendron att bli upphetsade över? Eller är det bara så att syrenen är jäklans älskad! (Ja jag vet att man har äplen även i norr, men här hinner du inte gå en meter innan du ser du äppelblom någonstans, nästan i varenda trädgård, liten som stor. Även päron, plommon och körsbär)

Åh vad denna väldoftande buske kan väcka barndomsminnen till liv! På  gården där jag växte upp fanns det många, stora syrener som blommade runt examenstiderna. Mamma och mormor (som kom till oss då, och senare flyttade till vår byhåla) brukade alltid be oss att plocka in enorma buketter att ställa på köksbordet eller bänken och det luktade så gott. Men oftast brukade mamma helt enkelt gå ut själv och plocka in en knippe...

Saken är den att min mor sällan bad oss plocka in buketter vanligtvist, då både hon och mormor inte uppskattar de små liven som oftast flyttar in tillsammans med dem. Men visst blev våra stora buketter av maskorosor, "tandborstar" och rallarrosor (mjölkört) från ängar och väganterna alltid varmt mottagna. Tyvärr blev dessa buketter sällan speciellt långlivade däremot ;)

 Se...se..nu blommar de!!

Tyvärr passar sig inte min trädgård för en syren, den skulle ta över helt. Men om dagen kommer där jag får en stor trädgård, då ska jag ha flera, flera stycken!